Äventyrssemestern del 2
Det blev en längre paus än jag trott innan vi kom till del två, men nu är det dags. Det har varit lite för mycket livet däremellan :) Vilket ju inte gör så mycket egentligen. 
 
 
 
Efter den långa resan upp kom vi äntligen fram till Staloloukta fjällstation. Vi i vår familj, min bror med sin familj och pappa med fru. Ett helt gäng var vi. Somliga sov inomhus på fjällstationen, vi andra sov i tält som sig bör. 
 
 
Tältvyn var inte att leka med. Vi ville knappt gå och lägga oss på kvällarna. Eller jo, det var så jäkla myggigt många stunder att vi inte hade så mycket emot att slippa dem. Men utöver det hade vi kunnat stirra mot de norska fjällen många timmar. 
 
 
 
Bra ställe att borsta tänderna på. 
 
 
Kvällarna bjöd på faaaantastiska solnedgångar. Försökte fånga mycket på bild, men det blir ju aldrig som verkligheten. Det var fenomenalt vackert. 
 
 
 
Efter en natts sömn i tält valde vi att samla ihop oss för en utflykt uppåt högre höjd. Alla hade inte fjällvana och vi valde att bara följa stigen närmast stationen en bit upp längst med höjden närmast. Det behöver inte vara svårare än så. Jag menar, ni ser ju utsikten mot norge här. Bakom mig, åt andra hållet alltså ligger Sarek. 
 
 
 
Den gräsiga minikullen med fönster är en kyrk-kåta. I just den kyrkkåtan gifte sig pappa och hans fru för 15 år sedan. 
 

Nästan hela gänget på samma bild <3 
 
 
 
 
 
 
Lek utan leksaker eller skärmar. Funkar! 
 
 
Lunchpaus! 
 
Det blev lite kyligt den där första dagen. Efter vi hade käkat packade de flesta ihop sig för att gå tillbaka. Jag och min ivriga man gick upp mot toppen. Bara för att bli dyblöta pga regnet som började ösa ner på oss. 
 
Vi hittade de andra inne på fjällstationen. De spelade kort och hade köpt färsk och nyrökt röding. Så gott! 
 
 
Hoppar visst lite i tiden, men tänker att det kanske inte är så himla noga så här i efterhand. Det här är bilder från första kvällen. När vi fått ordning på tälten och installerat oss. Med oss hade vi släpat en liten champagne-flaska för att ge till de som firade 15-årig bröllopsdag. Succé! 
 
 
 
 
Verkar som att kusinerna hade det roligt ihop på stranden trots myggen. Även om det inte är helt enkelt att vara ute i det fria och bo i tält alla gånger. Speciellt inte för den som är ovan och kanske får hemlängtan. 
 
Nedan en person som i princip aldrig behövt bekyrma sig för mygg. Av någon anledning gillar de inte honom. 
 
 
Min mans största ögonblick kan ha varit när han fångade den här fina öringen bara något stenkast från tältplatsen. Han var alleles till sig och vi andra var glada för hans skull. Så många fjällturer, så lite fiske. Äntligen! 
 
Även ena barnet fick en öring. Vi fick en till kvällsmat och en till frukost. 
 
 
Den här första halstrade vi på stranden medan solen gick nästan-ned bakom bergen på andra sidan sjön med en skvätt bubbel i kåsorna. 
 
 
 
 
Sämre har en haft det. Riktigt guldögonblick i livet. 
 
Vår andra hela dag på plats valde vi att dela upp oss lite. Vi hade alla lite olika önskemål och förutsättningar. Vi gick en liten sväng längst leden för att ta oss till ett vattenfall. Där åt vi lunch, solade och njöt av vinden som blåste bort lite mygg mellan varven. Men det var lite trötta ben och fötter innan vi kom fram. Vägen hem var lite tung den med. Det är i pauserna det blir härligt. 
 
 
 
 
Och ännu mer vackra sol"nedgångar", med dimma som rullar över bergen. 
 
 
Vi passade på att använda fjällstationens bastu, vilket var riktigt härligt. Att värma sig och att tvätta av sig. 
 
Trots att vi bodde i tält sov jag oförskämt bra de nätterna. För min del gjorde det inget att det fanns både fjällstation, andra tält och bostadshus i närheten. Och jag är fantastiskt glad att det dröjde till sista dagen innan jag fick höra om björnen som går i skogen bakom de husen... Okunnighetens lycka liksom. 
 
 
Ser ni de två prickarna där ute? När vi såg dem i verkligheten var det svårt att se vad det var som rörde sig långt ute i sjön. Jag har zoomat max här. Några i gänget stod på en annan plats än jag gjorde och såg tydligare att det var två, ganska rejäla, älgar som simmade ute i sjön. De tog sig upp på land och sprang vidare. 
 
Vi såg även örnar, regnbågar (alltså himlafenomenet inte fisken), vattenfallet som tydligen inte var med på bild här och mycket annat fint. Vi svor åt myggen och kidsen spelade mängder med omgångar kort för att de var trötta på att vara utomhus. Haha! 
 
Ungefär så såg resan ut, med några tillägg som hör till oss resenärer till. Förutom lite stress med ändrade busstider och försenade helikoptrar samt en åksjuk liten människa gick hemresan ganska smärtfritt. 
 
men innan jag lämnar er helt, här kommer några fler bilder på solnedgångarna <3 
 
 
 
 
 
 
Anja

Låter som en härlig upplevelse (gillar att du ändå nämner några saker som inte gick helt planerat och ”myggöverskottet”, ger en mer rimlig bild, om du fattar hur jag menar). Kul att se älgar - på håll -och skönt att ni slapp se björnar! Många fina bilder! Kul idé att återse stället där din pappa och hans fru gift sig.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress