Utmattning - det händer inte mig

För en tid sedan skrev jag en text på Instagram som blev överraskande uppskattad. Mitt mest gillade inlägg tror jag. Tänkte att jag kunde dela det med er. Innan ni frågar så handlar texten bara om minnen och en översikt av det som varit, inte om att jag blivit sämre eller sjukskriven igen :) Den kan tydligen vara lätt att missförstå <3 

 

"Det händer inte mig. Jag har koll på läget, det är lugnt. 

 

Jag har alltid kunnat bita ihop, bara jag löser det här så blir det bättre.

 

Varför får jag det inte att gå ihop? Alla andra verkar ju klara det. Vad är det för fel? Måste skärpa till mig.

 

Jag håller knappt samman… Jag kan verkligen, verkligen inte bli sjukskriven nu. Hur ska det då bli med allt?

 

Det. Finns. Inte. En. Enda. Droppe. Ork. Kvar. Att bli sjukskriven skulle vara katastrof för alla. Inte jag….

 

Sjukskriven. Jag är på botten. Hur kunde jag hamna här? Jag…

 

Andas in. Andas ut.

 

….

 

Jag hör mig själv skratta igen. Får jag göra det när jag är sjukskriven? Är det ok?

 

Jag orkar knappt något, men det jag orkar njuter jag av. Min diafragma jobbar av sig själv igen.

 

Hela tiden stöter jag på hinder och backar bakåt ibland, allting är helt nytt.

 

Ahaaa! Är det så här det ska kännas? Livet! Allting känns kristallklart, trots att jag är begränsad.

 

Jag har kommit så långt. Jag är känsligare och starkare än någonsin på samma gång.

 

Inget ska få knäcka mig på det viset igen. Varken någon annan eller jag själv. Jag har gränser och självmedkänsla nog att gå vidare. Jag har ett liv att leva!"