Lyssnar på kroppen

Jag har lyssnat och den har svarat. Aldrig tidigare har jag upplevt just fly/fäkta-tillståndet så tydligt som nu. Antagligen för att det varit så mycket på samma gång tidigare, framförallt känslotillstånd som lagt sig över allt annat.

Saken med stress är ju just det att kroppen reagerar på samma uråldriga vis som den alltid gjort. Det här vet vi redan, men den moderna människan har lärt sig att hitta på förklaringar och ursäkter för att ignorera signalerna. Eftersom vi väldigt sällan är i direkt livsfara och väldigt sällan behöver fly eller fäkta för våra liv. Ändå beter sig våra kroppar på det viset. Samhället har inte lagt in utrymme för det, vi kan ju inte reagera på sabeltandade lejonhajar som inte finns? Det är väl egentligen inte psykisk ohälsa? Det är väl en naturlig reaktion?

I alla fall, jag åkte hem efter halva arbetspasset i torsdags. Kunde knappt hålla upp armarna från mitt skrivbord. Det liksom brände i benen och hela kroppen tycktes som gjord av mjölksyra. I fredags stannade jag hemma helt. Jag kände mig varken ledsen, förtvivlad eller oroad. Tänkte att jag bara behöver mycket sömn och vila.... men sömnen uteblev och vilan blev inte bra. Jag lyssnade på ljudbok, gjorde andningsövningar och mediterade, men ändå kändes allt fel. Det tog tid innan jag märkte att kroppen inte kunde släppa på spänningarna i musklerna. Käkarna värkte, benen brann och lederna var ömma. Jag kom på mig själv med att ha en känsla av att jag snart behövde resa mig upp, som om jag var på väg någonstans. Min kropp var redo att fly! Eller slåss om det hade behövts. Så redo! Kom an bara! Anytime!

Inte konstigt att jag blir trött, att jag inte orkat gå promenader när hela kroppen är i en slags kronisk beredskap. Just detta har jag inte känt så tydligt förut. Antagligen för att allt bara var kaos i början och för att jag under sommaren började hitta sätt att komma ner i varv och släppa spänningar mellan varven. Senaste veckorna har jag aldrig riktigt kunnat komma ner i varv! Inte undra på!!!

Efter en förmiddag med försök till vila åt jag lunch sen gav jag mig ut i solen. Jag ville bryta mönstret och bryta det konstanta som fastnat i min kropp. Med hjälp av en lång promenad försökte jag få musklerna att tagga ner och fokusera på annat. En slags avledande manöver. En timme senare kom jag hem med rosiga kinder och immiga glasögon. På väg åt rätt håll.

Igår satte jag mig med penslarna en stund och slängde ihop en halloweeninspirerad bild. Med ytterligare inspiration av veckans stjärnbagare i Hela Sverige Bakar - min fina moster Ida <3 bästa bagaren <3 Och ja, Nea's flädritsbakelse har med denna Nea att göra då den inspirerats av vår bröllopstårta som innehöll flädermousse. Så kul att hon hade med den!

Hoppas på att snart hitta sätt att bryta det konstanta i kroppen. Kram alla fina <3