Basal Kroppskännedom och nyttan jag har haft av det
Basal Kroppskännedom, även känt som BK, var något min läkare tyckte jag skulle prova ganska tidigt i min sjukskrivning. 
 
Om ni inte kommit i kontakt med det kan jag säga att det är ungefär vad det låter. Att lära sig att känna in sin kropp rent praktiskt. Att spänna här och slappna av där. Det är ingen träning, men det kräver träning för att få fokus och avslappning på rätt ställe. I vissa övningar ska en knappt röra sig, nästan bara tänka sig en rörelse, men för att få till tanken behöver du ändå veta vilka muskler som du ska spänna och vilka du ska slappna av i. Det är lite svårt att förklara. 
 
Jag fick först träffa en sjukgymnast och prata om mitt läge, därefter kom jag med i en BK-grupp. Vissa hade stressproblematik, som jag, andra var där pga smärtproblem. Alla var kvinnor. I gruppen var vi kanske 6 pers bara och vi startade samt avslutade med att prata om hur det kändes i kroppen. Just den dagen, före träning, under träning och efter träning. Med träning menar jag BK.
 
För mig var det här en första kontakt med personer i en liknande situation som jag var i och i gruppen hittade jag faktiskt någon som jag blivit vän med. 
 
Sjukgymnasterna ville beskriva BK som en blandning av österländska och västerländska medicinska teorier. Tänk Qi Gong, tai chi, Yoga - fast vetenskapligt!! Det här störde mig lite. Att skolmedicinen alltid ska sätta sig själv främst. Om det är något de gamla österländska medicinerna kan så är det förebyggande hälsovård samt att arbeta med långvarig ohälsa. Just de bitarna där västerländsk medicin ofta brister. Kanske för att jag även studerat en del traditionell kinesisk medicin. (återkommer till det framöver har jag tänkt)
 
Om blindtarmen pajar eller ett ben bryts förerdrar jag dock skolmedicin, bara så ni vet. Det ena behöver inte utesluta det andra och få länder är så separerade och exkluderande som Sverige när det gäller detta. Bara så ni vet. 
 
(bild som egentligen inte har med BK att göra)
 
I våras skrev jag om en aha-upplevelse som jag fick i samband med just BK. Föreställ dig att du är en tall, det är lätt och luftigt i toppen men dina rötter gräver sig ner i jorden. Tyngden är neråt. Jag levde mig in i detta och kände hur det lättade kring huvudet. Platsen där jag lagt all min tyngd tidigare. Jag var helt uppochnervänd, men plötsligt hamnade jag rätt och dimman jag känt lättade för ett ögonblick. 
 
Det här återkommer jag till ganska ofta. Många övningar handlar om precis det. Att hitta rätt ställe att lägga tyngden på. Kan tyckas helt oväsentligt, men det gör skillnad! Att inte ha axlarna vid öronen, att inte ha tyndgen på sniskan, att inte andas enbart uppe vid nyckelbenen. 
 
Det bästa jag fått med mig är att släppa ner tyngden mot det underlag jag har, vare sig jag står, går eller sitter. Att kunna ställa in kroppen, bit för bit, för att hitta de hållningsmuskler som egentligen ska hålla upp kroppen. De inre musklerna ska jobba, inte de yttre som aktiveras vid stress, fara, oro och rädsla.
 
Vi är inte menade att bära våra kroppar med hjälp av axlar och nacke.
 
 
Har du testat BK? Vad är din upplevelse av det? 
 
Om du inte provat, men känner att du är på väg in i väggen, upplever dig stressad och jagad eller spänd och orolig så kanske det kan vara något för dig. Det passar naturligtvis inte alla, men det är en mild form av rörelse med inslag av fokus och avslappning. Hör efter med din vårdcentral om de kan erbjuda det. Av de jag mött i de grupper jag deltagit i på min vårdcentral var inte alla sjukskrivna. Några kanske på deltid, några tillfälligt och flera stycken inte alls. Var har du tyngdpunkten i din kropp just nu och vilka muskler använder du för att hålla dig uppe? Själv känner jag mig just nu spänd i nacken, ryggen, käkarna och pannan. Jag behöver verkligen se över hållning och fokus, med andra ord. :) 
 
Det krävs som sagt träning!