Topp fem saker vi ångrar när vi dör
(null)

Listan har ni kanske läst förut. Några punkter får mitt hjärta att brista och jag inser att jag behöver påminna mig om detta då och då. Att vi en dag kommer till livets slut och att vi den dagen kanske får möjlighet att se tillbaka på hur vårt liv såg ut. Tänk om vi gör den granskningen redan nu, för att ta oss ur skadliga hjulspår om de finns i våra liv idag. Vi vet ju inte när den där sista dagen kommer. Tänk om vi faktiskt aldrig hinner använda finporslinet.   

(null)

 

1.       Jag önskar att jag vågat leva ett liv sant mot mig själv – inte ett som andra förväntade sig.          



2.       Jag önskar att jag inte jobbade så hårt.



3.       Jag önskar att jag vågade uttrycka mina känslor mer.



4.       Jag önskar att jag höll kontakten med mina vänner.



5.       Jag önskar att jag låtit mig själv vara lyckligare.

 

Läs mer om punkterna ovan exempelvis här: http://metromode.se/noje/5-saker-vi-angrar-mest-pa-dodsbadden-sa-undviker-du-dem/

 

(null)



Utan vidare kommentarer kring detta har jag här fem frågor som en kan ställa sig själv.

 

Om du nu hade en vecka kvar att leva:


 

·         Vad ångrar du i ditt liv?



·         Vad är du stolt över i ditt liv?



·         Vad skulle du göra med den veckan du hade kvar?



·         Hur långt från det är du i ditt liv nu (vilka val gör du som för dig nära/långt från din ideala tillvaro)?



·         Oavsett var du är idag, vad kan du göra nu för att närma dig det liv du vill leva - utan något att ångra när det är dags att titta i backspegeln?  



 

Det finns inga rätt eller fel svar här. Det finns bara dina svar och dina sanningar. Du har ingen skyldighet att berätta för någon, men kanske är det lättare att uppnå sina mål och kunna leva sitt drömliv om vi delar våra tankar med någon vi litar på. 


Huvudsaken är att Du gör vad Du behöver för att leva Ditt liv, för Dig.


(null)



Lazy weekend
Det ser ut att bli en lugn helg ändå. 
 
Planen var att gå på mässan Allt för hälsan i helgen, men jag blev tvungen att ställa in det. Veckan har dominerats av kraftig huvudvärk och ljuskänslighet vilket hållit mig delvis hemma från jobbet och borta från allt i stort sett. Jag har inte målat, läst eller tränat. Först igår, fredag började det kännas något bättre igen. 
 
Det ska ju vara sunt att lyssna på kroppen och säga nej ibland. Jag hade verkligen sett fram emot att gå på mässan, trots den stora utmaning det skulle innebära. Jag planerar nämligen framåt och vill fördjupa mig i hälsofrågor än en gång. Lära mig mer och bygga mitt liv kring kloka och hälsosamma val samt kunna använda mig av det i ett större sammanhang. 
 
Antar att jag får samla inspiration och pepp på andra håll tills jag kan komma iväg på mässa eller event som handlar om hälsa och välmående. 
 
 
När jag skriver "än en gång", menar jag att jag faktiskt redan sitter inne på en hel del kunskap och hälsa och välmående. Med två universitetsexamen som riktar in sig på just det har jag en hel del teori. Utmattning och sjukskrivning tvingade mig även att börja leva med det jag hade i teorin. Att verkligen praktisera det på riktigt och varje dag, till skillnad från vid sidan av och i perioder - som det var innan jag blev sjuk. 
 
Jag föreställer mig att all min kunskap och alla mina erfarenhter tillsammans med min vilja att göra gott och dela med mig av allt det jag har borde kunna användas på ett vettigt sätt framöver. Jag har tagit mig igenom min mörkaste fas, jag har byggt upp något nytt och tagit mig tillbaka till jobb och vardag. Nu då? Var ska jag gå härifrån? Jag är inte säker på att jag vill fortsätta trampa vatten och bara hantera allt som jag delvis gör nu.
 
Jag har idéer och drömmar, planer och tankar. Har jag modet och möjligheterna? 
 
Ibland tror jag det, ibland verkligen inte. Jag fortsätter försöka med mina yttepyttemyrsteg och låter tiden göra sitt. 
 
Just nu ska jag mest bara luta mig tillbaka och vara i mig själv och i nuet för att slippa huvudvärk nästa vecka! 
 
Trevlig helg! 
 
 
 
Övning - dra ner på tempot
 
 
Det kanske inte är en övning för dig som ligger hemma och redan har ca noll % tempo på grund av sjukdom. När en sjukdom begränsar ditt tempo går det knappt att dra ner på det mer, men det kanske kan vara till hjälp när orken finns ändå mellan varven.
 
Övningen kanske passar ännu bättre för dig som känner dig stressad, som aldrig hinner med eller som är på väg att bli friskare från utmattning, precis som jag. 
 
Jag har tänkt mycket på detta sedan en vän berättade hur hon på jobbet sprang mellan sitt skrivbord och skrivaren för att hämta papper. Sprang till kaffemaskinen på jobbet och tillbaka igen för att hinna med så mycket som möjligt under en dag. Det är inte rimligt. Ingen - INGEN - kommer tacka dig för att du springer bara för att hinna jobba ditt snabbaste varje minut. Ingen tjänar på det i längden, inte när du sprungit dig rakt in i en sjukskrivning till exempel. Jag minns att jag effektiviserade mycket av mitt jobb innan jag blev sjuk. Säkert sprang jag nästan jag med. Skrev ut 10 uppgifter åt gången och skyndade att hämta dem innan skrivaren var klar med utskrifterna.... Känner du igen dig? Fundera på följande i sådana fall: 
 
 
Det handlar om att först och främst observera sitt tempo.  
 
Skyndar du dig ofta, även när du egentligen inte har en tid att passa just nu? 
 
Gör du många saker samtidigt? 
 
Trycker du ihop fler uppgifter vid samma tillfälle eller jobbar med många saker samtidigt? 
 
Går du fort? Pratar du fort? Andas du fort? 
 
Listan kan göras lång på exempel där vi skyndar och effektiviserar. In absurdum ibland. Sopar du golvet i badrummet när du sitter på toaletten kanske? Det finns exempel på sånt där ute, det är jag säker på. 
 
Well, don´t! 
 
 
Prova att dra ner på tempot istället
 
En start på övningen är att observera, utan att döma eller ha en åsikt, hur ditt beteende är. Om du skyndar, kan du hitta några genemnsamma nämnare vid tillfällena eller vilka händelser som får dig att skynda? När du har börjat få koll på ditt eget beteende kan du testa att göra små ändringar. Exempel är: 
 
Gå lugnt och långsamt även när du har mycket att göra. 
 
Gör bara en sak i taget. Först när den är klar påbörjas nästa. 
 
Ta andetag som går ner i magen, speciellt när du märker att andningen blir ytligare. 
 
Prata långsammare. Lägg in andningspauser när du pratar. 
 
Gör allt lite, lite långsammare än du brukar. Häll upp din kopp kaffe och känn smaken av varje klunk du tar istället för att hälla i dig för att bli piggare enbart. 
 
Det låter inte så avancerat, men det kan vara jätte, jättesvårt att sänka tempot. Jag brukar till  exempel ofta gå väldigt fort. Nu för tiden när jag går fort trots att jag inte har en tid att passa eller ett tempo att hålla pga motionerar försöker jag bli medveten om det och säääänkaaa tempooot ganska rejält. Gå ett steg i taget och vara i varje steg. Inte enkelt för någon som är van att skynda. 
 
Du gör ditt bästa och du ger det din fulla uppmärksamhet. Det ska vara tillräckligt. Om du inte hinner med allt under en dag eller vecka bara för att du inte springer omkring - Ja, då har du för mycket att göra! Då behöver saker och ting prioriteras om. 
 
 
Alltså: 1 Observera och lägg märke till ditt eget beteende!  2 Prova att göra saker långsammar samt att göra en sak i taget. 
 
Det är större risk för att vi gör fel och missar saker när vi ska multitaska och skynda. Ibland när jag säger till mina barn för 10:e gången att göra något, de blir irriterade och sätter igång med räserfart för att "lyda mamma" så blir det oftare fel än om det gjort det i lagom tempo från början. Det är när de skyndar sig (för att jag börjar bli irriterad på att tjata) som de tappar saker eller välter ut vattenglaset osv. Samma för oss vuxna. Vi begår fler misstag.
 
Häromveckan såg jag ett avsnitt av mythbusters där de testade hur bilkörning påverkades av att prata i mobil jämfört med att vara full. De klarade sig riktigt illa när de skulle ta sig igenom testbanan samtidigt som de pratade i mobiltelefon och fick olika tankeuppgifter att lösa under tiden. Att köra fulla verkade funka bättre, om än inte direkt bra. (Kör aldrig full och prata helst inte i mobilen när du kör heller). 
 
Det dyker ibland upp artiklar som berättar om hur multitasking sänker prestationen och dödar effektiviteten, att multitasking gör oss korkade samt till och med skadar hjärnan. Vi tror att vi klarar det, men hjärnan är inte gjord för det. Inte hela tiden. Vi behöver vila i det vi gör här och nu. Ganska mycket och ganska ofta.
 
Så istället för att skynda och effektivisera bör du fokusera på det du gör just nu och att göra det från start till stopp innan något nytt plockas in. Så ofta du får chansen.