Hur jag ser på återhämtning - och varför du borde göra en plan för din egen återhämtning
För alla utmattade är återhämtning det viktigaste av allt viktigt. Att få vila och återhämtning nog för att kunna fungera någorlunda. Saken är den att återhämtning egentligen är vi ktigt för prick ALLA. Ibland återhämtar vi oss utan att tänka på det, ibland struntar vi i det. På sikt får brist på återhämtning konsekvenser.  Men vad är återhämtning?

"Vi producerar lika mycket digital information på två dagar som  vi gjorde under hela mänsklighetens historia fram till 2003" – Anders Hansen - Hjärnstark 


Vi bokstavligt talat bombarderas  med intryck och information varje dag. Hjärnan får gå på högvarv för att tolka, sortera, organisera, förstå och komma ihåg. Hur ofta vilar vi från detta informationsflöde? 


(null)



Stress är inte bara att ha bråttom och lida tidsbrist. Stress är mycket mer komplicerat än så. Det är informationsflödet, det är oro för framtiden, det är sömnbrist, det är ljud, ljus, dofter, ständiga avbrott av olika slag. Det är att vi har så mycket som händer samtidigt att vi får svårt att hålla fokus på bara en sak i taget, att tankarna och fokus hoppar snabbt, snabbt, snabbt mellan alla saker vi behöver hålla koll på. 


Hur ofta vilar du från det? 


Jag har delat in återhämtningen i olika delar. För att hantera ovanstående problem med information och intryck- overflow har jag återhämtning för hjärnan. Om kroppen är trött, exempelvis för att jag har tränat, storstädat eller stått och gått mycket en dag behöver jag återhämta kroppen.  Om jag är orolig, ledsen eller rastlös kan jag behöva återhämta själen. Jag ska förklara lite närmare och senare kanske vi kan återkomma till dem var för sig.


(null)

 

Att återhämta hjärnan


Mina främsta sätt för att stilla tankehoppandet och bryta av från informationsflödet är genom: 

1, sömn

2, meditation

3, mindfulness

 

Sömnen är otroligt viktig för hjärnan så alla tankar kan sorteras och som vila från nya intryck. Meditation och  mindfulnessövningar hjälper mig att pausa intrycken, att träna mig i att hålla mitt fokus på rätt plats och att se saker för vad de är istället för att spinna iväg i tanke-, och orosspiraler. 


Utöver detta, som är stilla aktiviteter, är motion och rörelse ofantligt bra för hjärnan. Inte minst promenader eller löprundor. Det kan ju tyckas som en motsägelse. Återhämtning låter ju som att  en ska lägga sig på soffan, men faktum är att röra på kroppen antagligen är den bästa återhämtning du kan ge hjärnan utöver sömn (och meditation då). 


Återhämtning för kroppen


Den här är lite simplare egentligen. Om kroppen är trött: sov eller lägg dig ner en stund. Lyssna på musik, kolla på en film eller läs en bok, ta ett bad. Kroppen kan vila medan hjärnan arbetar. Du kan skriva en roman eller fika med vänner medan du vilar kroppen. När kroppen är trött är det lättare att höra signalen på att du behöver vila än om hjärnan är utarbetad. 


Om jag är väldigt spänd i kroppen och har svårt att slappna av brukar jag ta spikmattan till hjälp. 


Återhämtning för själen


Den här är lite klurigare, inte minst tror jag att den är oerhört individuell. När jag känner mig i obalans, kanske orolig eller frustrerad, nedstämd eller arg, då behöver jag verktyg för att hantera alla känslor. Det handlar inte bara om att hantera tunga känslor, den här biten handlar för mig även om att bygga upp och stärka inifrån.  Att få vara jag helt enkelt. För att återhämta och stärka, det som jag  här kallar själen, behöver  vi hitta det som ger oss glädje i livet. För mig är det en mängd olika saker och jag varierar dessa utifrån tillfälle och lust. 


Att vara i naturen

Att vara ensam i tystnad

Att vara med människor jag tycker om

Att måla, fota, skriva eller skapa på olika vis

Att läsa

Musik, film, serier

Att hjälpa någon annan, eller att göra någon annan glad

Att gå en promenad


(null)



Det finns inga enkla svar på vad återhämtning är, för det kan vara ganska olika. Vad som ger mig glädje och lugnar mig inuti kanske någon annan blir orolig och stressad av. Det är även en balans  mellan att kunna känna efter, förstå och lyssna på sina behov  liksom att göra vissa saker oavsett vad jag känner för. 


Att få ordentlig sömn, att röra på mig/motionera och att meditera och lägga in medveten närvaro i min vardag är måsten. Det är grundstenarna som jag inte kan rucka på. Därefter lägger jag in saker som förgyller tillvaron blandat med saker som får mig att komma in i ett  flow så jag är uppslukad av det och tappar tid och rum. De där som är så individuella och som Du behöver hitta för att förgylla Din vardag. 


Vid exempelvis depression kan det vara svårt att hitta något sådant om inget känns roligt längre. Då är tipset att gå en promenad. Det hjälper hjärnan och sporrar kreativiteten. Om det är möjligt jogga. Gör det till en vana, resultatet kommer så småningom ( Läs mer om detta: Hjärnstark-  Anders Hansen). 


(null)



En summering: grundpelarna måste skötas, hjärnan måste få återhämtning och paus från information och intryck - även om intryck och information är det roligaste du vet. Sömn och motion är ofrånk omligt superviktiga (Who  knew ?). Plocka in glitter här och där genom att göra sånt som är glädjefyllt, som får dig att hamna i flow eller åtminstone ta ppa grepp om alla andra tankar för en stund.


Hur tänker du kring återhämtning? 






Det finaste med beach 2018

Eftersom maj bjöd på så mycket sol och värme har jag redan hunnit några vändor till stränder och även lite poolhäng. Vilket är helt ljuvligt, om du frågar mig.


(null)



Trots att jag har kommit väldigt långt med att acceptera, tycka om och verkligen älska och respektera mig själv kan det fortfarande vara lite läskigt att krypa ur vinterhöljet och in i en bikini och visa bleka armar och ben för omvärlden. Trots att allt annat är orimligt när det är uppåt 30 grader varmt ;) I år hände något intressant dock.

Antagligen för att jag lyft blicken och riktat den åt alla möjliga håll, inte bara inåt och mot mig själv.


(null)



För varma dagar, som de när vi varit på stranden, är badställena fulla av alla möjliga slags kroppar. I olika slags former och färger. Alla är fina, ingen är bättre eller sämre än den andra. Så varför har jag trott att andra skulle sitta och tänka att min skulle vara sämre än någon annan? Ofta kan vi gömma vissa saker genom de kläder vi väljer, men på stranden syns allt på ett annat sätt. Min kropp är inte märkligare än någon annan, vi är fler i samma form ungefär. (Även om jag faktiskt är kortare än de flesta)

Samma sak är det med våra psyken, tänker jag. Att vi inte ser på andra hur de mår inuti. Mitt i smällkalla vintern under jackor, mössor, halsdukar kan vi inte se hur bikinikroppen under ser ut, men den finns där hela tiden. Året runt vet vi inte vad som döljer sig bakom skratt, axelryckningar, irritation, ilska eller alla "åh, tack jag mår bra". Psyket syns inte, ingen kan höra andras tankar. Jag kanske kan inbilla mig att personen under den där stora svarta vinterjackan har en "modellkropp" som göms därunder, eller att den skrattande personen där borta är lycklig hela, hela tiden, men det är ju bara gissningar. Ingen är förövrigt lycklig hela, hela tiden. Inte ens modeller har modellkroppar…såå… och varför skulle det vara det ultimata slutmålet för precis alla ändå? 

Det fina med beach 2018 är de här insikterna. Att vi alla är olika och lika och att allt är ok. Vi duger som vi är. 


Du duger som du är. 


Ingen vet vad någon annan bär på.

/En ödmjuk Linnéa


(null)


”Of course you can do it – always”

Jag har det uppskrivet på en liten, liten lapp på mitt skrivbord på jobbet. Varför den blev så liten vet jag inte, men flera gånger per (arbets)dag får jag ändå syn på den och tänker för mig själv att "ja, det är klart att jag kan göra det. Alltid"   

 

Saken är att det går att få de små, små orden att passa in på det mesta. Vad jag än behöver peppa mig själv till eller inför. Det är klart att jag kan vända en tuff dag till en bättre. Det är klart att jag kan få till en lösning på det här problemet. Det är klart att jag kan sätta en gräns och säga ifrån. Det är klart att jag kan klara en halvtimme till. Det är klart att jag kan skratta högt åt detta. Det är klart att jag får bli arg och irriterad. Det är klart att jag kan be om hjälp. Det är klart att jag klarar detta själv. Det är klart att jag kan uppfylla den här drömmen. Of course I can do it! Alltid, jag kan alltid göra det.

  (null)


Det handlar liksom bara om att faktiskt bryta ner skiten i mindre delar och börja precis där jag står. Ett steg i taget. Det är klart att jag kan ta mig igenom hela skogen, jag behöver bara ta mig förbi ett träd i taget tills jag når andra sidan. Jag kan inte fastna i rädslan för allt som kanske kan hända längst vägen. För vad annat kan göras än att ta ett steg i taget och se vad som händer. Kanske allting, kanske ingenting. Och om något händer – Klart att jag kan lösa det då. På ett eller annat sätt. Men om, när och hur vet jag ju inte förrän jag gått alla stegen fram till just den stunden. 


För just denna stund är ju den enda som är verkligt verklig och det enda som jag ju egentligen kan jobba med.


(null)