Ut med det gamla…

…och bara  andas …. 


Ibland blir det så tydligt att den här ohållbara stressen som samhället byggts upp kring är på väg att brytas ner.  Att stressa är inte inne längre. Vi rör oss mot ett samhälle som ändå vill må bra, som vill kunna andas. Utan ångest. 

 

(null)


Det är lång väg kvar till ett samhälle utan stress, press, utmattning och liknande. Men fler och fler strömningar och rörelser går i riktning mot ett mer välbalanserat liv. Har ni lagt märke till dem? När jag börjat nysta har jag hittat tecken på detta på vitt skilda platser. 


Att yogaresor, retreat och träningsresor är poppis är väl ingen nyhet direkt. Ibland har de fokus på träning,  pepp, hög energi och säkert prestation. Vackra saker att visa upp i sociala medier och hög intensitet under kort tid. Andra handlar nog om att komma i balans och vara ikapp med sig själv. 


(null)



Begrepp som "hygge" och "lagom" har tagit världen utanför norden med storm. Vi vill ha balans och vi vill ta oss tid för att stanna upp och njuta, mysa, umgås och gotta oss.  Shinrin-yoku, att skogsbada, kommer från japan och jag tror att vi kommer höra mer om det framöver. Skogsterapi är på gång mer och mer. 


(null)


Vi gör digital detox för att periodvis kunna bara vara utan att hetsas av miljarders bitar information, uppdateringar och ett ständigt föränderligt flöde. Vi hyllar  slow living, ett långsammare  liv där saker får ta tid och vi låter saker vara som de är. Vi lär oss om medveten konsumtion, köper second hand via byt och sälj  på nätet (den på Facebook är ju supersmidig exempelvis), eller i butiker, och vi  väljer ekologisk, lokal mat i säsong. 

 

Inte alla, men… 


Vi har köpstopp och köpfritt. För vad mer behöver vi på riktigt om vi bara tyglar våra köpimpulser och tänker efter. Tjänster för att reparera, hyra och låna dyker upp lite överrallt. Kolla exempelvis in  repamera ! 

 

Secondhandfyndad!

Tendenserna går åt fler och fler sätt att leva ett hållbarare liv. Samtidigt som det inte gör det. Ibland är det som om två sidor lever parallellt med varandra. Å ena sidan hållbarhet, å andra sidan vem bryr sig. 

 

Andra saker jag hittat och som verkar växa är saker som decluttering  (att rensa bort i plottret ungefär, min anm.), minimalism och min senaste fascination:  KonMari KonMari är en metod för att rensa ut och sortera i sitt hem ,  för att bli lycklig och välmående, som kommer från japanska Marie  Kondo . Om ni frågar mig är hon som en alldeles fantastisk karamell hela hon. Ett lyckopiller. Och jag tror verkligen på hennes metod och hennes sätt at se på att rensa ut. Minimalism i all ära, att bara ha det vi behöver och inte mer än så , i all ära. Det kan ibland gå lite väl långt. Avskalat och inte överbelamrat kan jag definitivt gå med på, men mitt hem måste ha själ och liv i sig. Växter, minnen och mjukhet som gör det ombonat och livfullt utan att det blir rörigt. Det är nog därför Marie  Kondo träffar så rätt. Det handlar inte om att rensa ut allt utom en enda  stol , så du kan sitta när du behöver. Det handlar om att rensa bort sånt som inte ger en kick av glädje. Det som inte ger dig glädje suger istället energi. Att behålla löparen från  gammelfaster Hulda bara för att hon vill att du ska ha den kan kosta energi för dig varje gång du bara tänker på den om du inte gillar den själv.  Är det värt det? 


Utrensat och avskalat

Sammanlänkat med detta, att omge sig med bara det vi behöver och har glädje av,  är även Tiny House-rörelsen. Att flytta ner till mindre boende där vi har smarta lösningar för förvaring och funktion.  Vi bygger glädjefyllda och trygga vrår som kanske inte tar så stor och vräkig plats, men istället blir världen utanför en del av våra hem. När vi skogsbadar  eller  fjällvandrar till exempel. 


(null)


Vi tränar handstil och ägnar oss alltmer åt att skriva för hand. I våra bullet  journals och tacksamhetsdagböcker till exempel. Jag har sagt det förr, men borde vi inte börja skriva mer brev till varandra?  Omtanken i ett handskrivet brev  ,alltså…! Apropå tacksamhet så tränar fler av oss på det. Att se och uppskatta det vi redan har. Att jämföra med andra gör oss (på riktigt) olyckliga, att alltid sträva och jaga efter bättre och nytt gör oss stressade. Ta hand om och uppskatta det du har. Välj dem noggrant och vårda dem ömt. Det kommer få dig att må bättre. 


Vi handarbetar mer. Det är nog det sinnliga och meditativa i det. Att känna det vi gör, att höra ljudet och se resultatet. Jag målar, andra stickar eller bakar. Senaste tiden har jag hittat det när jag hackar, skalar och river grönsaker till middagen. Det är analogt och på riktigt. 


Jag är superfascinerad av Tiny House och  vanlife, dvs att inreda en liten minibuss eller liknande för att ha ett mer  portabelt hem. Vilken frihet! Att ha ett litet hem som inrymmer det som en behöver och resa runt dit vinden för en. Inte till vardags kanske…men på semestern. Eller varför inte en liten kolonilott med  tiny house-tänk…eller ett minihus mitt ute i skogen… Vilken dröm! 


(null)

Sommarstugorna vi hyrde för några år sedan. Fyllda med saker som inte var våra blev de aldrig riktigt rätt för oss kanske...

Helst vill jag ha en trädkoja, med hängbroar och ett torn där allt jag ser är trädkronans löv… Inrett med saker fyllda av glädje som skapar en känsla av hygge.   Där vill jag meditera, yoga, skogsbada, måla, läsa böcker omgiven av tända ljus, lyssna på tystnad varvat med musik. Där vill jag umgås med människor jag tycker om, spela spel och leka lekar. Tänk vilken batteriladdning det skulle kunna vara! 


Tills det blir verklighet får jag skapa den känslan i vår trea i stan istället. Det går faktiskt det med. 


(null)

(null)



Och förra helgen ägnade jag åt att rensa ut ena klädkammaren rejält. Jag har varit sååå  nöjd över detta hela veckan! Nu är den lilla skrubben inte längre en källa till ångest utan en fridfull plats med luft, innehållandes enbart saker som ger mig och familjen glädje.  Det har inte blivit halvtomt bara för att vi ska kunna fylla på med nytt. Ut med det gamla – och bara andas! 

 

Vill du lära dig mer kan jag tipsa om att  Netflix  har en dokumentär om minimalism samt en serie om städning med Marie Kondo . På Youtube finns kanaler som bara handlar om  tiny house, eller kolla in expedition  happiness (finns  ev även på  Netflix, annars  youtube ). Boka in dig en natt på ett trädhotell kanske, det finns faktiskt några trädkojehotell  i Sverige, och skriv brev om din upplevelse till de du gillar. Jag tror att allt detta hör samman och att det handlar om vår längtan efter att få stressa mindre och må bättre. Om att få hålla i längden. 


Vad ser du som tecken på att vi rör oss mot ett mer hållbart sätt att leva? 


(null)









Mer nostalgi i form av bilder
Tänk, ibland är minnet så himla kort. 

En gång i tiden hade jag en helt annan blogg  Den har jag nästan glömt, men jag blev påmind även om den. Den har vilat sedan 2015 typ, men den finns där fortfarande. Det var när jag scrollade runt bland alla mina Pinterest-album som ett speciellt album dök upp. Den med en massa bloggfoton. 

(null)


När jag kikar på den bloggen ser jag ju hur utmattningen byggs upp där bakom orden. Det är berättelsen om allt som hände innan. Vet inte hur mycket av det som jag orkar läsa egentligen... någon dag kanske. Vill knappt själv gå tillbaka i arkiven här ens. Men allt ligger där ändå. För den som behöver läsa. Det gamla och det som är nu. Fint och jobbigt på samma gång ❤️

Livet! 

(null)

Lite julstämning...
(null)

Jag har grävt i bloggbildsarkivet och hittat lite julbilder från tidigare år. I år har vi ingen gran hemma och med tanke på krånglande kamera kanske det inte blir mycket fotat heller. Bra då, med ett arkiv. I januari är det tre år sedan bloggen startade. Känns både som nyss och väldigt länge sedan. Årsdagen för både sjukskrivning och utförsäkring har passerat utan större uppståndelse. Tre år sedan jag sjukskrevs, två år sedan jag utförsäkrades. Två år på "egna ben" utan stöttning från sjukvård eller samhället. Bara mig själv, min familj, mina vänner och kollegor. Inte så bara kanske. Det går ju ändå helt ok. 

På sätt och vis känns det bra att jag inte längre kommer på lika mycket att skriva om. Temat för bloggen har ju till största delen varit  utmattningssyndrom och det är ju inte längre en framträdande del av mitt liv. Det är mest vardag nu. Mina hobbyprojekt och min familj tar plats, men det vill jag inte alltid skriva om här... ni får gärna gräva i arkivet ni med om ni vill. Det är synd att de gamla inläggen bara svävar bort i glömska när de lika gärna skulle kunna göra nytta. :) 

Hur som helst... Om vi inte hörs tidigare: jag önskar er en fridfull, kärleksfull, varm-i-hjärtat jul hur ni än väljer att fira den! 

Mina allra varmaste kramar 

Linnéa ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

(null)

(null)