Julklappstips - böcker för drabbade av utmattning
När jag skriver drabbade här menar jag både den sjuka och de runt omkring. För utmattning drabbar inte bara den som blir sjuk. Det finns ofta en partner, vänner, familj, barn, kollegor, chefer och andra som påverkas. 

Därför får ni här några tips som kan vara till hjälp och tröst. Förhoppningsvis. 

I Jolabokaflodens namn handlar det om böcker. Jolabokaflod är den isländska traditionen att köpa böcker till varandra i julklapp och därefter krypa ihop och läsa dem under julhelgen! Dröm va? 

(null)

Utmattad -En novellsamling om stress
Det är precis vad det låter som. En samling berättelser från verkliga människor från deras verkliga liv när de blev sjuka av stress. Det är människor från olika bakgrund med vitt skilda liv. Mycket igenkänning för den som är drabbad, kan bidra med insikt för den som inte är det. Insikten om att det drabbar vitt och brett, att de som blir sjuka inte är svaga utan faktiskt sjuka. Med mera. 

(null)

Med mitt mod genom utmattningssyndrom 
-Eva Svärd
Jag har skrivit om den här boken förr. Det är en berättelse från en kvinna som drabbades hårt av utmattning. Den är naken och berör. Boken innehåller även fakta och tips som kan göra nytta för många. För den som bara är lite stressad, för den som är sjuk, för anhöriga, för chefer och fler. 

(null)

Mona-Li och tröttbacillen
-Anna Säfström 
Illustrerad av Emma Svalander

Den här lilla pärlan är skriven för barnen och familjerna som drabbas av sjukdom. Sjukdom som hindrar en förälder från att delta i det vanliga familjelivet. Den innehåller underbara illustrationer och berättelsen går att känna igen sig i. Det dåliga samvetet för den sjuka, inte minst för att det är så svårt att vara förälder trots att en så gärna vill. Allt som den friska föräldern får göra istället, ensam. Barnens frustration och sorg, tassandet på tå och de många frågorna. 

Mina barn är lite stora nu, och de ser mig inte längre som sjuk, tror jag. Jag älskar den här boken. Jag lånade ut den till en vän som nyligen drabbats vars barn är ett par år yngre än mina och de berättade att de kände mycket från boken i sina liv just nu. 

Anna som har skrivit boken är även känd som Okiagari som tidigare gästbloggat här hos mig. 
Både Eva, Anna och några av novellförfattarna är personer som jag har hittat via instagram där vi alla har delat upplevelser kring utmattning med varandra och andra. Så himla fint hur något jobbigt kan vändas till något så värdefullt! 

(null)

(null)

(null)

Jag älskar att Mona-Li blir arg på tröttbacillen, för jäklar vad arg jag själv varit många gånger när jag mådde som sämst. Många som känner mig tror inte jag kan bli arg, men de har aldrig varit på insidan av mig. Hade gärna smällt i en dörr eller två, om jag hade orkat. Trots att det inte hade hjälpt. 

Har du fler tips på samma tema? Dela gärna i kommentarerna eller tipsa någon som behöver dessa tips! Jag hoppas att ni har fått en fin start på december :) 


Kreativiteten som föds ur stillheten
Jag har tänkt på det här inlägget så många gånger. Kanske är det dags att skriva det. 

Jag blev påmind om det för ett tag sedan när en person kontaktade mig på instagram. Han heter Jacob Gennerud och har nyligen släppt sin solodebut. Efter att ha varit djupt deprimerad skrev han musik om sin psykiska ohälsa. Lyssna gärna själva. Det är både en och annan rad som träffar rakt in i mig i hans texter! Tack Jacob för att du sätter både ord och ton på detta 

Det jag slagits av under hela min utmattningsresa är hur kreativiteten tagit plats och fått utrymme. Jag hittade tillbaka till målandet redan innan jag blev sjukskriven, men bara kort innan. Kanske var det all undertryckt och tillbakahållen kreativitet som tvunget behövde komma ut. Den har alltid bott i mig, men jag har aldrig vårdat den så väl som nu. Det har varit en räddning. Att skriva, att fota och inte minst genom att måla. Jag behöver inte bli bäst på det, det behöver inte vara perfekt eller en succé. Jag behöver bara göra det för att det ger mig glädje och för att det är en del av mig. 

När jag målar är jag fri och kan skapa vad jag vill i hela världen! Som en storm, eller stad, eller ett hav, en natthimmmel eller fantasivärld helt enkelt. Vad jag vill, fri att tolka. 

(null)
Mitt ena barn kallar den för "den ledsnaste staden i världen" när jag tittar på den ser jag en vind som skingrar molnen och släpper fram ljuset. Jag var inte ett dugg ledsen när jag målade den. Jag var bara sugen på något blått.


(null)


Jag har även fått följa andras resa och sett kreativiteten födas fram ur stillheten i utmattningen eller depression till exempel. Många skriver. Flera av dem har jag hittat via instagram. 

Eva skrev en bok och startade ett företag. 

Lotta, som tidigare varit gästbloggare här, släppte nyligen sin debutroman!! Om ett par månader kommer nästa bok och hon redigerar sin tredje nu om jag minns rätt. Jag har beställt debutromanen Kvinnornas hus och väntar spänt på den, men leveransen från nätbutiken jag beställt från tycks dra ut på tiden. Kanske imorgon :)) 

Mia sprutar ur sig målningar och sprider glädje runt sig med sina skapelser. Hon har haft ett flertal utställningar och har mer på gång! 

Anna, även hon har gästbloggat här innan, skrev en fantastisk liten barnbok som jag tror att många sjukskrivna föräldrar och barn kan känna igen sig i. Eller familjer med en förälder som inte helt orkar med, så kanske jag ska säga. Den heter Mona-Li och tröttbacillen. 

Jag ska återkomma till barnboken snart igen! 

Det finns fler exempel. Det här är bara några. Vänner och bekanta målar, bakar, pysslar, bloggar, fotograferar och kreerar på olika vis. Vi är ju alla olika. Och jag har sagt det förr, det är i tystnaden som vi finner svaren. När allt stannar av och vänds uppochner, när vi plötsligt hör vad vi tänker igen, det är då vi hittar det. Den som vi är innerst inne. Den vi behöver vara och det vi behöver få göra! 

(null)





Utmattning - det händer inte mig

För en tid sedan skrev jag en text på Instagram som blev överraskande uppskattad. Mitt mest gillade inlägg tror jag. Tänkte att jag kunde dela det med er. Innan ni frågar så handlar texten bara om minnen och en översikt av det som varit, inte om att jag blivit sämre eller sjukskriven igen :) Den kan tydligen vara lätt att missförstå <3 

 

"Det händer inte mig. Jag har koll på läget, det är lugnt. 

 

Jag har alltid kunnat bita ihop, bara jag löser det här så blir det bättre.

 

Varför får jag det inte att gå ihop? Alla andra verkar ju klara det. Vad är det för fel? Måste skärpa till mig.

 

Jag håller knappt samman… Jag kan verkligen, verkligen inte bli sjukskriven nu. Hur ska det då bli med allt?

 

Det. Finns. Inte. En. Enda. Droppe. Ork. Kvar. Att bli sjukskriven skulle vara katastrof för alla. Inte jag….

 

Sjukskriven. Jag är på botten. Hur kunde jag hamna här? Jag…

 

Andas in. Andas ut.

 

….

 

Jag hör mig själv skratta igen. Får jag göra det när jag är sjukskriven? Är det ok?

 

Jag orkar knappt något, men det jag orkar njuter jag av. Min diafragma jobbar av sig själv igen.

 

Hela tiden stöter jag på hinder och backar bakåt ibland, allting är helt nytt.

 

Ahaaa! Är det så här det ska kännas? Livet! Allting känns kristallklart, trots att jag är begränsad.

 

Jag har kommit så långt. Jag är känsligare och starkare än någonsin på samma gång.

 

Inget ska få knäcka mig på det viset igen. Varken någon annan eller jag själv. Jag har gränser och självmedkänsla nog att gå vidare. Jag har ett liv att leva!"