Tillbakablick 2: Resan till Sapmi (fotokavalkad)
 
I mitten av juli lämnade jag familjen hemma i Örebro (även om de inte höll sig där utan drog på egen micro-semester i värmland) och drog iväg på ett eget äventyr. Först en liten tågresa till Sörmland för att möta upp min pappa och min bror. Vi tre skulle iväg på en resa vi pratat om att göra ett bra tag. I år var året vi tog tag i det hela. 
 
Vi skulle rota lite lätt i våra rötter, långt upp i norr, i Sapmi. Lätt nervös över att planet till Kiruna bara skulle ha plats för tre pers med tanke på att vi fått plats 1A, 1B och 1C :) men det var fler än vi som skulle upp till norr. 
 
Resan var bara några dagar så vi startade direkt med att hämta ut hyrbilen och snedda bort från Kiruna till Jukkasjärvi för att kika på ishotellet. Eller ja, det var ju inget ishotell just då så klart. Även om temperaturen låg på cirka 12 grader bara. 
 
 
 
 
Ett stenkast bort fanns ett ställe där vi kunde äta souvvas tillagad över öppen eld i en kåta. Bra lunch. 
 
 
Efter mat hade vi en längre tur i bil att göra. Söderut till Gällivare där vi skulle bo de närmaste dagarna. 
 
 
Det blev många mil i bil där uppe, eftersom det var mycket vi skulle se. Så detta var min vy många gånger, regn på rutan och väg framför vindrutan. 
 
Vi fick börja med att tvärnita för en älg som hoppade över vägen. 
 
 
 
Och en hel massa skog och grönt. Barr och bärbuskar. 
 
 
Dag två besökte vi platser som hade med vår släkt att göra. Den biologiska släkt som vi inte känner, men är nyfikna på. 
 
 
Inte badväder! 
 
 
 
 
Vi tog en sväng upp på Dundret, berget intill Gällivare där vi kunde se ut över just Gällivare och Malmberget. Malmberget ska liksom Kiruna "flyttas". Eller rivas. Beroende på hur en ser på det hela. Kring just detta ämne kan jag rekommendera er att lyssna på Ann-Helen Leastadius som sommarpratat om Kiruna i år. 
 
 
 
Jag hittade Linnéor i skogen vilket kändes väldigt rätt. 
 
 
 
Det härliga vädret fortsatte.
 
Att döma av de översvämmade vattendragen så hade regnandet nog börjat en bit innan vi kom dit. Det var högt vatten överrallt där uppe. 
 
 
Vi tog en tur till Jokkmokk, men det har jag inte med på bild. Där ägnade vi en hel dag på Ájtte museet svenskt fjäll-, och samemuseum. Det var riktigt intressant! Besök om ni är där någon gång! 
 
Vår sista heldag där tog vi oss hela vägen till Stora sjöfallets nationalpark och vidare till Saltolouktas fjällstation. Vi skulle inte vandra den här dagen, mest bara vara där. Äta lunch och se på utsikten. 
 
 
Utsikten var ganska så magisk! Ni vet...mäktig, otrolig och alldeles, alldeles underbar...
 
 
Dit bort ska vi, sa lillebror.
 
 
 
 
 
Bilden ovan är tagen från båten som tog över till Saltoloukta. Bilden nedan visar en extremt PK-vargskinnsrock matchad med björnspjut. Bra saker att ha till fjälls. 
 
 
 
 
 
Nedan en kyrkkåta i samebyn vid Saltoloukta. Byn var rätt öde, de var alla på kalvmäkningen uppe i fjällen just när vi var där. 
 
 
 
 
 
Förutom bastu fanns även en nattklubb :) 
 
 
 
 
 
Stolt bror fick napp på första kastet, men ack, det var en gäddjäkel. En äldre man vi träffade berättade att det aldrig brukade finnas gäddor där förr, men nu var ädelfisken svår att hitta där. Vattnet har blivit varmare och det förändrar innehållet i sjön. 
 
Denna värld alltså.... Vad gör vi med den? 
 
Vi hade några riktigt fina dagar där. Det var kul att få komma iväg, bara vi tre på egen hand. Nästa gång jag åker dit vill jag ha min familj med, alltså familj som i man och barn :) Trots att vi for omkring hela dagarna där uppe var det bara vid ett tillfälle jag bad att få en stund för mig själ och behövde lägga mig i tystnad. I kanske 20 minuter. Det fanns en oro innan för hur det skulle funka, men det funkar väl ganska bra när en är med personer en känner väldigt väl och dessutom är så mycket ute i naturen :) Bra kombo. 
 
Jag tog alla tillfällen i akt att insupa allt och bara, bara uppleva stunderna som de var. En fantastisk resa på många vis. 
 
 
Tillbakablick 1: Västkusten
 
Under min semester har jag inte uppdaterat så värst mycket här. Jag har varit mycket på resande fot. Jag har läst, målat och inte varit supermycket på nätet. Ni som hängde med mig på Instagram vet kanske lite mer om vad som hänt. Här kommer en liten tillbakablick på vår spontana tur till Västkusten några dagar i juli. 
 
 
Närmare bestämt till Strömstad och en camping intill havet. Nytt för i år är vårt stora campingtält. Vi har förberett och planerat för att kunna ha ett mobilt hem både nu i sommar och framöver. Trots att vi egentligen inte är några campingplats-människor. Om det nu finns några såna. Det finns ändå en frihet i att kunna ta med sig tältet i bilen och åka iväg i valfri riktning och slå upp tältet på en helt ny plats. 
 
 
Vi bodde på en liten och lugn camping vilket passade oss utmärkt. 
 
Tältet klarar förresten en hel del regn. Vet vi nu i efterhand. 
 
 
 
 
Det var mestadels för kallt för att bada. Det regnade från och till , men mellan regnskurar blev det många krabbfisketurer på bryggan. Spännande och roligt för barnen. Och kanske även för oss vuxna :) 
 
 
 
 
En dag hoppade vi på en båt ut till ön Koster. Där knatade vi runt, åt matsäck och stirrade på havet. 
 
 
 
 
 
Samma kväll var vi bjudna på middag hos en gammal pluggkompis till mig. Vi läste psykologi ihop, här på universitetet i Örebro, för många år sedan. En termin eller två. Det känns som många år sedan i alla fall. Det var otroligt kul att träffas igen hur som helst. Vi med våra två barn och hon (och hennes sambo som inte var med på middagen dock) med sina tre barn och det nybyggda huset. 
 
 
 
Alltid bra med inside-tips på stränder. En dag med sol (men mycket blåst) innebar strandhäng. Det blev mer krabbfiske och faktiskt ett dopp i havet. Som var rejält svinkallt. Men ändå. Jag badade i havet i år! 
 
 
Just den här resan var inte planerad i förväg. Inte mer än ett par dagar eller så. Eftersom maken och 12-åringen kom hem lite tidigare från sin fjäll/fiskeresa fick vi plötsligt mer tid tillsammans än vi räknat med innan. Jag, som annars inte är den mest spontana människan i universum, uppskattade verkligen den här resan. Nätterna var lite väl kalla, något vi fixade till vår nästa campingsemester.
 
Vi fick upptäcka och uppleva nya platser. Just det, att upptäcka och resa, är något jag längtat efter. Mycket den senaste tiden. 
 
I början av min sjukskrivning, 2016, fick jag frågan om jag inte klättrade på väggarna efter nån månad hemma...men nej, jag hade inte någon som helst energi över för att vara rastlös. Jag bara överlevde just då. Jag var vaken, sov, hade ångest, låg som förlamad, försökte sköta det mest basala bara. Att ta den korta promenaden till närbutiken var övermäktigt. Jag hade ingen längtan efter nyheter och äventyr då. Men nu har jag det igen. Det är en fantastisk känsla, när en varit där jag varit. 
 
Det är inget jag tar för givet någonsin igen. 
 
Ingen mer sand mellan tårna

Kanske ett och annat sandkorn dröjer sig kvar i torktumlarens filter, jag har inte kollat. 


Jag har haft fyra veckors semester i år. Efter 2016, ett år helt präglat av utmattningssyndrom och sjukskrivning trodde jag knappt att jag skulle kunna ta någon semester alls. Tack vare sparade dagar sedan tidigare kunde jag ta mina fyra veckor ändå. En månad. 

I år kändes det som semester. Inte som förra året. Det var inte riktigt semester då. 

Nu har resdammet tvättats bort och väskorna packats upp. Första jobbpasset är gjort. Jag är helt slut, men av specifika anledningar just idag: 


1. Jag har knappt sovit inatt! Hade svåååårt att somna, vaknade ofta och gick upp tidigare än jag gjorde innan semestern ens. 

2. Jag har cyklat långt idag. Utöver jobbandet. För bilen gick inte genom besiktningen och det är för kostsamt för att laga felet. Den funkar och kan köras, men är inte godkänd. Så min fina, söta lilla bil är avställd i väntan på sitt öde :'( och jag måste cykla till och från jobbet. 

3. Min cykel gick sönder på vägen hem. 

Vid det laget var jag så trött att jag nästan kräktes. Min man hämtade mig och cykeln som nu är hos en reparatör. Fram tills det tog stopp kändes allt ganska härligt. Att flyga fram (i motvind) mellan gyllene fält och lummiga träd på den närkingska slätten. 

Men, vad ska en göra? :) 

Som om universum vill säga mig något... 

Semestern är genomlevd och upplevd till fullo. Sommaren och livet fortsätter. Jag ska ladda upp mig själv efter dagens strapatser och ladda in kamerans många foton så jag kan visa och berätta mer om vad jag har haft för mig. 


Hur är din sommar än så länge?