The boho life in Tiveden
Vi tar en titt till på sommaren va? Nu när tempen går ner mot nollan på morgonen när jag cyklar till jobbet. 
 
(null)
 
För den här sommaren var ju verkligen något helt extra. Den värmen och alla soliga dagar. Det var varmt hela min semester. Så varmt att vi knappt stod ut i lägenheten. Under en lucka mellan våra korta små resor gav vi upp. Det var så varmt att jag fick värmeutslag i armvecken för att jag sovit med armarna böjda. Aldrig varit med om tidigare. 
 
Vi tog jättetältet, kylväskan som går på el och ett par kokplattor och drog iväg några dagar. Några mil söderut till Tiveden och sjön Unden. Där finns en camping, som säkert kunde vara mer välskött, men stranden är ljuvlig och det är ett lugnt, bohemiskt ställe att landa på en stund. 
 
Några väljer att campa direkt på beachen, vi tog en liten bit ifrån med skogen som granne. De här barfota, softa dagarna var nog sommarens allra skönaste och mest avspända, om du frågar mig. Skulle mer än gärna åka dit igen... 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Dagar på stranden och i det klara vattnet!
 
Samt kvällar på stranden. Och i vattnet.
 
 
(null)
 
(null)
 
Under månen...
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Frukost med skogen som granne...
 
(null)
Och samtal i tältet på kvällen.
 
(null)
Månsken och vågskvalp samtidigt som ett gäng tyska turister sjöng och spelade gitarr på stranden. 
 
Kolla på skärmen eller månen? Det är frågan. Pga dålig uppkoppling på stranden var de flesta ganska avkopplade ändå :)
 
Well, dags för tandborstning kanske? Det bästa på kvällarna var att campingen var så rofylld och tyst.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Kvällsdoppen... så varmt i vattnet att vi aldrig ville kliva upp!
 
Det här livet trivdes jag så jäkla bra med. Det passar mig verkligen. Jag var så närvarande och allt kändes rakt in i mig. Jag har kristallklara minnen från de dagarna, ett tecken på att jag var helt i stunden där och då. 
 
Det gör mig oändligt tacksam att vi fick infallet att åka dit istället för att svettas i en lägenhet i stan. 
 
(null)
 
(null)
 
Och den episka bilden som jag tog en gigantiskt kallsup för att få till :D
 
Förra helgens utflykt - Gnesta Pride
Förra helgen åkte jag och barnen till Gnesta för att fira Gnestas första Pridefest. Anledningen är att det är min 15-åriga kusin som ligger bakom det hela. Det var hennes förslag att en Prideparad behövdes i Gnesta. Hon har även agerat Pridegeneral och arbetat hårt tillsammans med sin mamma Ida och Vevve Jäderlund för att skapa den fantastiska dag det till slut blev. 
 
 
Det började med drama. Jag och barnen åkte relativt tidigt från Örebro. Min man var på kurs i Stockholm hela helgen. När vi åkt en kvart och barnen satt med hörlurar i sina öron slog jag på radion för att mötas av "Viktigt meddelande till allmänheten i GNESTA". Det var bokstavligt talat det första jag hörde när radion startade. Det brann i en lokal där det hanterades/tillverkades plastkomponenter (sämsta tänkbara) och alla skulle gå inomhus och stänga dörrar. Oh no! 
 
När vi kom fram, i väldigt god tid, hoppades jag att röken ändå var en bit utanför samhället, men icke. Det första vi ser av Gnesta är en stor rökpelare mitt från centrum. Vi närmar oss och får stanna ganska snart. En byggnad framför oss står i lågor och elden når en bit över taket. Vi vänder och kör runt för att parkera på andra sidan. När vi gått till platsen vi ska vara ser vi att taket på byggnaden rasat, elden är tvärs över vägen från platsen där pridefesten ska hållas efter paraden. 
 
Efter att ha skjutit upp paraden en liten stund blev den av. Branden hölls under kontroll, även om byggnaden brann ner till grunden. Bara en hög stenar fanns när vi åkte därifrån några timmar senare. 
 
Min uppgift var att leverera två målningar som jag skapat och skänkt till Gnesta pride. De hade auktionerat ut dem på sin facebooksida och båda lyckades bli sålda. Så himla roligt att kunna hjälpa Pride-gänget och kul att någon ville köpta tavlorna. Jag hade turen att träffa en av köparna och fick höra lite tankar kring tavlan. Kände att den uppfattats så som jag hoppats på. Här kan ni se fler bilder från den mer officiella fotografen, mina foton ser ni i det här inlägget. De är något oskarpa eftersom min kamera börjat krångla mer och mer på fokussidan :) Den är väl sliten. 
 
 
Min jämnåriga moster Ida tillsammans med min barndomsvän som jag träffar för sällan, men ändå har en snart 30 år lång histioria ihop med <3 Efter så lång tid är en nog mer familj än bara vänner. Stort tack för att du tog dig tid att träffas! 
 
 
 
 
 
 
 
Tuff 15-åring inleder Pridefirandet med ett litet tal :) 
 
En extra bonus var ju att många andra från släkten fanns på plats. Även en barndomskompis kom dit för att passa på att träffas när vi var där. Efter några timmar med fika skapat av några f.d. Hela Sverige Bakar-deltagare, livemusik, föreläsningar, tipspromenad samt ett kort besök av mig själv på scenen för att ta emot tackpresent för mina tavlor tog jag med mig barnen, min bror och hans minsta barn hem till dem. För där skulle vi sova. Det blev middag med mycket fniss och kvällen avrundades med chips framför filmen Totoro. vid 22 hade alla lagt sig, helt slut hela högen :) 
 
Det blev en riktigt rolig helg, men det kostade energi som jag försökt betala igen hela veckan efter. Så är det ibland. Den här gången var det verkligen värt det. Tack Matilda, Ida och Vevve för att ni fixade Gnesta Pride och bjöd på en härlig upplevelse i kärlekens tecken <3 
 
Och tavlorna kan ni se här: 
  (null)

(null)

(null)

(null)



Om semestern del 2 – Fjällen
(null)

Vi skulle egentligen inte vandra I år. Från start hade vi knappt planerat att åka till fjällen alls, men planen växte fram ju närmare vi kom.Planen då, den var att gå en längre sträcka första dagen, med tält och packning. Slå läger intill en sjö och sedan vara där tre nätter innan vi gick hemåt. Att liksom ha ett base camp att utgå ifrån och att stanna på en plats en period. Familjen skulle fiska massor och jag skulle fota och bara vara. Det blev inte alls så.

Dels blev vi tvungna att inse att vår längre sträcka första dagen var för svårvandrad och lång för att fixa på en dag, för oss. Det var dessutom 30 grader varmt och klarblå himmel när vi startade vandringen. När vi nådde kalfjället var det 27 grader varmt och ingen skugga. Bäckarna hade sinat helt på vissa ställen. Det tar verkligen på krafterna att vandra i den värmen med snål tillgång på vatten. Vi fick lov att slå läger mycket tidigare än vi tänkt. Dels vaknade jag dag två med ett ben som jag hade svårt att lyfta pga smärta i ljumsken/höftböjaren. Vet fortfarande inte riktigt vad som hände och kan fortfarande känna av det ibland när jag går länge stunder. Jag var tvungen att liksom ta ett steg med andra benet och sedan lyfta med mig det onda benet plus stanna var 15 minut för att vila benet. Det ställde till det ännu mer. För tänk om det skulle bli värre… Där var vi, över en mil från närmaste bebyggelse och dessutom en bra bit från leden. Mitt i det vilda.

 

Lågt vatten, ibland helt torrt...

(null)


En av många pauser i hettan.

Torkställning vid lägerplats 1.

En av de bättre lägerplatser vi hittat.

(null)


Dag två kom vi till sjön, men lyckades hamna på den sidan som var väldigt grund. Det gick inte alls att fiska där. Vi gjorde upp ett tillfälligt läger och bestämde oss för att redan samma dag börja gå vidare för att ta oss till leden och därefter tillbaka till bilen. Vi visste ju inte hur det skulle bli med mitt ben, hellre då att långsamt röra oss tillbaka än att stanna och sedan ha svårt att komma därifrån. Under eftermiddagen gjorde vi en stigning för att komma upp på fjället igen och slå läger längre bort från sjön.

 

Den grunda delen av sjön

Vårt tillfälliga läger dag 2. För en längre paus och vila.

(null)


På instagram finns ett filmklipp där jag sitter och täljer en stund på stranden.

Renspår i sanden.

När vi fått höjd och såg ner mot sjön. På andra sidan: Norge.

Dag tre vaknade vi med kraftig doft av brandrök och började undra om det kanske brann någonstans i närheten. Vi var på gränsen mellan härjedalen/jämtland/norge och några mil från branden vid Sveg/Kårböle, men vi kände ändå lukten av den så pass att vi trodde det brann på andra sidan fjälltoppen. Den dagen började vi gå tillbaka. Nu var det besvikna fiskesugna familjemedlemmar samt jag med smärtstillande och regelbundna pauser som knatade tillbaks mot bilen och fjällgården. Den tredje dagen var något svalare och lite mulen, men det var fortfarande relativt varm vandring. Vi gick korta etapper i taget, så pass många korta bitar efter varandra att vi kom hela vägen tillbaka. I kilometer (mil) var det längre än dag ett, men det gick mestadels nerför och en stor del var längst leden vilket gjorde det till lättare vandring.

 

Morgonkaffe dag 3.

Lägerplats 2

(null)


(null)


(null)


Ett försök att få benet att hamna rätt eller kanske stretchas ut så jag slapp ha ont. Funkade ej.

Innan batteriet tog slut

Totalt blev det alltså bara två nätter istället för tre och inget fiske alls, vandring varje dag och inget sitta still och ta det lugnt på en plats. Vad göra liksom? Allt blir inte alltid som vi tänker oss.

Jag ifrågasatte flera gånger varför jag var där och gjorde det jag gjorde. När det gör ont och är jobbigt är det inte kul. Samtidigt finns ju de där guldkornen till stunder när det är en frihet i att bara vara där, att inte ha mer än vad en kan bära på ryggen och att vara med familjen. Efteråt kände jag mig dock klar med vandring för flera år framöver. Det var en väldigt tung tur för mig och jag hade verkligen hoppas på att kunna hitta ett ställe att stanna på ett par dagar. Just för att få möjlighet att njuta av platsen istället för att hela tiden vara på väg vidare. Att se utsikten istället för att bara stirra ner i marken för att se var jag sätter fötterna.

(null)


(null)


(null)


(null)


(null)


Nästa år blir det så. Mer bara vara på plats och uppleva istället för att kånka omkring. Då har vi lite annorlunda planer. Så nästa år…

Jag har inte lika många bilder att visa er som vanligt. Det beror på att jag valde att filma mer än fota. Jag filmar sällan, men tycker det är kul att prova nya sätt att dokumentera ibland. När jag fotade tog jag många bilder på familjen och de vill inte alltid vara med här. Att jag filmade mycket innebar att det slitna gamla kamerabatteriet hann ta slut redan innan dag två var slut… Hoppsan.

 

Med lift upp till toppen

(null)


(null)


(null)


Efter vandring-meditation på toppen av Ramundberget.

(null)


Väl tillbaka på fjällgården bokade vi två nätter i en lägenhet. Det gav oss en ledig dag att vila upp oss på. Vi passade på att ta liften upp på Ramundberget för lite picknick och utsikt. På kvällen åkte ett par av oss iväg för att leta fiskevatten, vilket visade sig svårt. Värme och torka innebar fiskeförbud på flera ställen. Ett par andra av oss stannade för att hänga på fjällgården och ta det lugnt.

Resan hem påverkades av bränderna och vi fick köra en omväg för att komma hem. Vi stannade i Särna en stund för att fika. Där var det sambandscentral för brandmännen som släkte branden i Dalarna. Helikoptrar lyfte och landade med bara några minuters mellanrum och det vimlade av frivilliga, hemvärn, brandmän med mera. Det var en solig sommardag och marknad i byn, men smattret från helikoptrarna, brandlukten och diset från röken som sänkte sig över allting omkring gav det en lätt domedagsstämning.

Vi kom hem tillslut. Till den varma lägenheten i platta Närke och konstaterade att vi klarat av ytterligare saker vi inte trott innan.


Det är inte alltid enkelt och lätt att äventyra.