D-vitaminkick i december
Även känd som den finaste julklappen någonsin! 
(null)
 
Det är flera år sedan vi flög någonstans, det kan dröja flera år till innan det händer igen. Vi vet att det är ruttet för miljön....
 
Det hände sig att vi fick möjlighet att göra en resa tillsammans. Vi gjorde det till vår julklapp i år. Barnen fick visserligen andra saker i julklapp, men jag och min man behövde inte mer än det här. Det var perfekt. 
  (null)
 
Sol, miljöombyte, skönare väder, längre dagar men framförallt tid tillsammans. Att kunna ägna oss helt åt varandra. Bada, spela spel, åka karuseller, upptäcka nya platser, äta god mat ute och promenera omkring. Vi åkte till Gran Canaria i mitten av december för en veckas semester och kom hem sent på julaftonskvällen. 
 
(null)
 
Det var så mycket med det som jag älskade. Inte minst att få komma bort från vardagen och släppa taget om saker hemma som ligger och väntar på att bli gjorda. Att få skala av så vi inte hade lika mycket som störde oss. Att dagarna var längre, att solen värmde, hur det luktade! Dofterna när en öppnade altandörren på vår lilla bungalow på morgonen fick mig att jubla en aning varje gång. Det luktar torr jord, palmer och blommande buskar. Exotiskt och bekant på samma gång. 
  (null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Vi bodde i utkanten av Maspalomas med promenadavstånd till Playa de Ingles, Melnoeras samt ovan övergivna nöjespark Holiday world där vi spenderade någon kväll. Åkte helt själva i karusellerna och spelade bort pengar i spelautomater. 
 
(null)
 
Något som slog mig var hur otroligt bra jag sov där. Under hela veckan sov jag fantastiskt skönt och vaknade liksom utvilad. En del av det kanske var just det avskalade. Det fanns färre måsten, men även för att jag fick följa kroppen. Gå och lägga mig samt vakna utifrån vad kroppen ville, inte vad klockan sa. Jag känner ofta att jag är i sån jäkla ofas med detta i vardagen. Tiderna jag lever efter i vardagen passar inte mig, men jag kan inte heller påverka tiderna i nuläget, därför är jag aldrig i fas hemma. Det är ett mål jag har, att hitta en vardagsrytm som passar mig bättre. 
 
En annan njutig grej var att vakna till fågelkvitter, nypa sig i armen och inse att jag gjorde just det. Mitt i december. 
 
(null)
 
Att vandra genom öknen var den överlägset mäktigaste upplevelsen. Tätt följt av att se solen gå ner i havet .... 
 
(null)
 
(null)
 
Oskarpa bilder pga en mix mellan mobilbilder samt en kamera som fortfarande inte vill hitta skärpan... Vi får alla lov att stå ut :) 
 
(null)
 
(null)
 
En förmiddag vid poolen, simma några varv (flera snabba varv behövdes i poolen pga väldigt kallt vatten) lunch i bungalowen följt av kaffe, mimosa och läsa bok i halvskuggan på uteplatsen medan kidsen tog det lugnt inne eller hängde vid lekplatsen. Vad mer kan en människa behöva? 
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
Poolhäng, vakna upp till fågelkvitter i en bungalow, promenad genom Maspalomasöknen, utflykt till Puerto de Mogan, mer och mindre välsmakande middagar ute, fantastiska solnedgångar, värmande sol, svalkande vindar, hav och strand... Men framförallt tiden tillsammans. 
 
(null)
 
Tillbakablickar
Jag har påbörjat en rensning eftersom jag riskerar att förlora massor av foton om jag inte gör det. Så jag rensar och flyttar mängder av foton. (Håll tummarna för mig för det är många bilder på barnen som jag inte vill förlora)! 

Det väcker samtidigt gamla minnen. 

Hittade vackra vinterbilder från januari 2015. Det är ett år, ca, innan jag sjukskrevs. Då var jag ledig en dag i veckan för att "återhämta mig och orka med". Tyvärr räckte inte det. Too little, Too late... 

Men, många av de lediga dagarna spenderade jag i naturen och friska luften. Med min kamera. Vilket ju är värt mycket, oavsett det som hände senare det året. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Samtliga bilder har nog förekommit både en och två gånger här i bloggen, men ni får se dem en gång till idag :) 

(null)



Om semestern del 2 – Fjällen
(null)

Vi skulle egentligen inte vandra I år. Från start hade vi knappt planerat att åka till fjällen alls, men planen växte fram ju närmare vi kom.Planen då, den var att gå en längre sträcka första dagen, med tält och packning. Slå läger intill en sjö och sedan vara där tre nätter innan vi gick hemåt. Att liksom ha ett base camp att utgå ifrån och att stanna på en plats en period. Familjen skulle fiska massor och jag skulle fota och bara vara. Det blev inte alls så.

Dels blev vi tvungna att inse att vår längre sträcka första dagen var för svårvandrad och lång för att fixa på en dag, för oss. Det var dessutom 30 grader varmt och klarblå himmel när vi startade vandringen. När vi nådde kalfjället var det 27 grader varmt och ingen skugga. Bäckarna hade sinat helt på vissa ställen. Det tar verkligen på krafterna att vandra i den värmen med snål tillgång på vatten. Vi fick lov att slå läger mycket tidigare än vi tänkt. Dels vaknade jag dag två med ett ben som jag hade svårt att lyfta pga smärta i ljumsken/höftböjaren. Vet fortfarande inte riktigt vad som hände och kan fortfarande känna av det ibland när jag går länge stunder. Jag var tvungen att liksom ta ett steg med andra benet och sedan lyfta med mig det onda benet plus stanna var 15 minut för att vila benet. Det ställde till det ännu mer. För tänk om det skulle bli värre… Där var vi, över en mil från närmaste bebyggelse och dessutom en bra bit från leden. Mitt i det vilda.

 

Lågt vatten, ibland helt torrt...

(null)


En av många pauser i hettan.

Torkställning vid lägerplats 1.

En av de bättre lägerplatser vi hittat.

(null)


Dag två kom vi till sjön, men lyckades hamna på den sidan som var väldigt grund. Det gick inte alls att fiska där. Vi gjorde upp ett tillfälligt läger och bestämde oss för att redan samma dag börja gå vidare för att ta oss till leden och därefter tillbaka till bilen. Vi visste ju inte hur det skulle bli med mitt ben, hellre då att långsamt röra oss tillbaka än att stanna och sedan ha svårt att komma därifrån. Under eftermiddagen gjorde vi en stigning för att komma upp på fjället igen och slå läger längre bort från sjön.

 

Den grunda delen av sjön

Vårt tillfälliga läger dag 2. För en längre paus och vila.

(null)


På instagram finns ett filmklipp där jag sitter och täljer en stund på stranden.

Renspår i sanden.

När vi fått höjd och såg ner mot sjön. På andra sidan: Norge.

Dag tre vaknade vi med kraftig doft av brandrök och började undra om det kanske brann någonstans i närheten. Vi var på gränsen mellan härjedalen/jämtland/norge och några mil från branden vid Sveg/Kårböle, men vi kände ändå lukten av den så pass att vi trodde det brann på andra sidan fjälltoppen. Den dagen började vi gå tillbaka. Nu var det besvikna fiskesugna familjemedlemmar samt jag med smärtstillande och regelbundna pauser som knatade tillbaks mot bilen och fjällgården. Den tredje dagen var något svalare och lite mulen, men det var fortfarande relativt varm vandring. Vi gick korta etapper i taget, så pass många korta bitar efter varandra att vi kom hela vägen tillbaka. I kilometer (mil) var det längre än dag ett, men det gick mestadels nerför och en stor del var längst leden vilket gjorde det till lättare vandring.

 

Morgonkaffe dag 3.

Lägerplats 2

(null)


(null)


(null)


Ett försök att få benet att hamna rätt eller kanske stretchas ut så jag slapp ha ont. Funkade ej.

Innan batteriet tog slut

Totalt blev det alltså bara två nätter istället för tre och inget fiske alls, vandring varje dag och inget sitta still och ta det lugnt på en plats. Vad göra liksom? Allt blir inte alltid som vi tänker oss.

Jag ifrågasatte flera gånger varför jag var där och gjorde det jag gjorde. När det gör ont och är jobbigt är det inte kul. Samtidigt finns ju de där guldkornen till stunder när det är en frihet i att bara vara där, att inte ha mer än vad en kan bära på ryggen och att vara med familjen. Efteråt kände jag mig dock klar med vandring för flera år framöver. Det var en väldigt tung tur för mig och jag hade verkligen hoppas på att kunna hitta ett ställe att stanna på ett par dagar. Just för att få möjlighet att njuta av platsen istället för att hela tiden vara på väg vidare. Att se utsikten istället för att bara stirra ner i marken för att se var jag sätter fötterna.

(null)


(null)


(null)


(null)


(null)


Nästa år blir det så. Mer bara vara på plats och uppleva istället för att kånka omkring. Då har vi lite annorlunda planer. Så nästa år…

Jag har inte lika många bilder att visa er som vanligt. Det beror på att jag valde att filma mer än fota. Jag filmar sällan, men tycker det är kul att prova nya sätt att dokumentera ibland. När jag fotade tog jag många bilder på familjen och de vill inte alltid vara med här. Att jag filmade mycket innebar att det slitna gamla kamerabatteriet hann ta slut redan innan dag två var slut… Hoppsan.

 

Med lift upp till toppen

(null)


(null)


(null)


Efter vandring-meditation på toppen av Ramundberget.

(null)


Väl tillbaka på fjällgården bokade vi två nätter i en lägenhet. Det gav oss en ledig dag att vila upp oss på. Vi passade på att ta liften upp på Ramundberget för lite picknick och utsikt. På kvällen åkte ett par av oss iväg för att leta fiskevatten, vilket visade sig svårt. Värme och torka innebar fiskeförbud på flera ställen. Ett par andra av oss stannade för att hänga på fjällgården och ta det lugnt.

Resan hem påverkades av bränderna och vi fick köra en omväg för att komma hem. Vi stannade i Särna en stund för att fika. Där var det sambandscentral för brandmännen som släkte branden i Dalarna. Helikoptrar lyfte och landade med bara några minuters mellanrum och det vimlade av frivilliga, hemvärn, brandmän med mera. Det var en solig sommardag och marknad i byn, men smattret från helikoptrarna, brandlukten och diset från röken som sänkte sig över allting omkring gav det en lätt domedagsstämning.

Vi kom hem tillslut. Till den varma lägenheten i platta Närke och konstaterade att vi klarat av ytterligare saker vi inte trott innan.


Det är inte alltid enkelt och lätt att äventyra.