Till alla anhöriga som går itu vid vår sida
Det hade väl egentligen passat bra med ett inlägg om vår midsommarhelg här, men så ramlade jag över något som jag vill dela med er. 
 
 
Jag har älskat Mumford & sons sedan det första banjoplinket strök sig mot mina trumhinnor. Häromdagen låg jag i solstolen när jag lärde mig att det släppts nya låtar på deluxversionen av deras album Babel på spotify... De kan ha släppts för länge sedan, men jag har missat det. Jag hörde i alla fall just den här specifika låten häromdagen för första gången och tårarna rann innan jag hann förstå varför. 
 
Ni får ett youtubeklipp med låten här, men jag har även skrivit in texten nedan. Lyssna och läs så kanske ni förstår. 
 
Till alla trasiga, men inte minst till alla anhöriga som står starka vid vår sida trots att det gör ont i er med. 
 
 
 
 
Helpless she lies across the stairs
Haunting your days consuming your prayers
There will be healing but don't force this girl to stand
As she's counting the ceilings with pale voice and trembling hands

You told me life was long but now that it's gone
You find yourself on top as the leader of the flock
Called to be a rock for those below

Whispered notes from the piano in the corner of the room
Hold your throat is that healing that your hearing in her tune
Wanting change but loving her just as she lies
Is the burden of the man who's built his life on love

You told me life was long but now that it's gone
You find yourself on top as the leader of the flock
Called to be a rock for those below

I'll be locked up and stored
In the lavender ward
Cause my mind is just like her's
Just as broken, just as crippled, just as burned

And then I find myself on top as the leader of the flock
Called to be a rock for those below
 
....
 
Och lite kuriosa. En snabb googling berättade att lavender ward är en avdelning på Queen Mary´s University Hospital i London som behandlar patienter med div. psykiska sjukdomar. 
 
 
 
Den blomstertid...
(null)

Det var en väldigt kort blomstertid i år va? Värmen och brist på regn fick allt allt blomma över. 

Inatt kom det igen, en skvätt regn. Jag hade svårt att somna igår och låg vaken inatt. Jag lyssnade på regn mot taket och galet fågelkvitter. De lät lyckliga, snudd på hysteriska, de små fåglarna. Det är några veckor sedan de lät så mycket på natten tror jag. 

(null)

Eller så har jag kanske bara sovit bättre de nätterna. Inatt låg jag vaken länge däremot. 

Det känns idag. Det går, men det känns. 

Jag undrade vad vi ska använda till kransar på midsommar om allt blommat över? Vet inte ens hur vi ska fira i år, eller var. 

Det är snart semester och inte heller det är bestämt. Vad, var eller hur vi ska spendera den... Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt att inte veta om det kommer bli något av något? Vill ju helst inte bli kvar i lägenheten hela semestern... Jag trivs hemma, men måste verkligen få se mer av världen än så. I alla fall ibland. 

Samtidigt är det helt ok med att hålla det öppet. Vi har många idéer, men mycket hänger på hur väder och vind kommer te sig. En sak i taget och så vidare.

Och så är det ju det där med pengar... En kan ju inte få allt en önskar sig så om jag måste välja vill jag ha en frisk familj och gärna behagligt väder till semestern. Resterande är sekundärt. 

(null)

(null)

(null)

Senaste tiden
På söndagar börjar jag min omstart. Jag sätter mig med min bullet journal och skapar ett nytt uppslag i boken för nästa vecka. Jag går igenom vad som behöver flyttas från förra veckan, sånt som inte hanns med eller glömdes bort, och skriver in allt som händer under veckan som kommer. 
 
Det är faktiskt ett väldigt skönt sätt att arbeta. Att hålla mig till en vecka i taget. Det finns även månadsplaneringar där jag kan srkiva in saker som kommer längre fram, men fokus ligger på en vecka i taget. Om jag inte skriver ner saker känns det som att jag har allt kvar hos mig. Det blir som om allt är på gång samtidigt. Så vill vi ju inte ha det. Igen. 
 
Idag bjuder jag på ett lite osammanhängande inlägg om livet som det är just nu. Allt kan inte vara så genomtänkt och planerat hela tiden. Here we go.
 
För en vecka sedan bar jag på en lätt skörhet efter begravningen. Som om jag blev lite extra berörd av allt som hände omkring mig. Grät lite här och där när jag såg dokumentären om Avicii bland annat. 
 
 
 
Livet har ju både ljus och mörker, så måste det vara. Så även med min ork och energinivå. Lite upp och lite ner. Jag cyklar igen, vissa dagar. Det blir 1,5 mil/dag om jag cyklar både till och från jobbet. Det är skönt för huvudet och humöret, men tar även på energin en hel del mer än jag vill. Känns bra att röra sig, men jag tar slut däremellan.
 
Jag har, den senaste tiden, roat mig med min nya leksak. Fick en instax mini i present av min man när jag fyllde år häromveckan. Det är som en gammal polaroidkamera där bilden kommer direkt. Ingen redigering, inga fancy inställningar, inga filter. Bara ögonblick som de är. Jag har samlat på mig ett gäng bilder nu på människor jag tycker mycket om <3 
 
 
Många bilder! Vilket kan bero på att jag haft turen att få ovanligt mycket besök här hemma senaste tiden. Av både vänner och släktingar. Som när min mormor, barnens gammelmormor, kom och överraskade mig i sällskap med mamma. Mormor bor ju en bit bort, som så många andra släktingar, så vi ses inte så ofta. Det beror ju på att jag flyttade från dem för snart 16 år sedan, men jag slutar ju inte önska att de fanns närmare mig. Trots att jag flyttade. 
 
Kolla in det här ulliga och gulliga mormors-huvudet! 
 
 
Jag har avslutat en målning jag jobbat med länge och påbörjat en ny. Det syns inte här, men det ska bli påfågelfjädrar till slut. När jag skriver detta har jag redan hunnit längre på målningen än vad som syns på bilderna :) 
 
 
 
Älskar målandet mer och mer för varje dag tror jag. Hur kunde jag sluta med det en gång i tiden? Hur kunde jag få för mig att det handlade om prestation och inte något njutningsfullt? 
 
Vi jobbar vidare med lägenheten och börjar bit för bit få ordning på vardagsrummet. Det är så skönt att skynda riktigt, riktigt långsamt nu. Att inte lösa allt på enklast möjligast vis utan att verkligen tänka efter och låta saker få ta sin tid. Vi letar ett par möbler just nu - på begagnatmarknaden. Sånt kan ta tid. Det känns ändå mer värt det för när vi väl hittar det vi vill ha kommer vi ha en möbel med historia och liv bakom sig samt en berättels om hur vi letade rätt på den. Ibland är det bra att få tag på nytt, men när det finns så mycket skatter redan... varför inte leta där först? 
 
Jag har även lyckats förmedla en bok till en person som jag tror kommer älska den. Det kanske någon av er också gör: Kaosologi av Micael Dahlen. Den är magnifik i sin briljans och alldeles, alldeles underbar. Läs, låna, lyssna, köp! Vilket som nu passar dig bäst. Jag kommer återkomma till den här boken fler gånger i livet. Den ger perspektiv, haha och aha genom hela boken. Älsk! 
 
 
Hur har du haft det? Har det hänt något särskilt eller osärskilt som du vill dela med dig av? 
 
Jag hoppas kunna komma med något önskeinlägg i veckan. Några utkast är klara, men jag tänker inte lova något. Livet pågår ju samtidigt. Det är väldigt roligt ändå, att få skriva sånt som ni efterfrågat. Det kommer så småningom om inte annat :)