En glimt av nya badrummet
 
Det var faktiskt en pärs att få det renoverat. Alltså jag och min man gjorde ju inget. Vi bor i hyresrätt så det renoverades helt åt oss, men det var kämpigt ändå. 
 
Barnfamilj, med aktiviteter och högvis med tvätt. Det var inte alla dagar vi hade toalett direkt när vi kom hem från jobb och skola. Vi var utan tvättmaskin och dusch i fem hela veckor! Det var tur att det var fem varma veckor för det hade nog varit plågsamt att duscha som vi gjorde mitt i vintern. Vi fick använda oss av olika ställen för att sköta hygienen, men främst var det en liten duschkabin i tvättstugan som vi sprang till i tid och otid. Det funkade, men jäklar vad knöligt det var ibland. 
 
I alla fall, nu är det klart och vi har dusch hemma igen. Det blir mycket enklare att ta en promenad/jogga/yoga eller vad som helst som kan orsaka behov av dusch nu när det inte kräver besök till tvättstugan. Att orka både träning och dusch var ingen lek förut. Hur som. Det är fortfarande trångt, men sjukt mycket fräschare! 
 
Före: 
 
Inte helt sant, men ok under början av renoveringen. När plastmatta och våtrumstapeterna från 1300-talet rivits ut. 
 
Efter! Varde kakel (och mörkgrå klinkers men det har jag visst inte fotat): 
 
 
 
 
Ibland är en tacksam för så enkla saker. Som ett badrumsskåp som inte rostat sönder, en dusch i sitt hem och lite behagligare färg på väggar och golv :) 
 
 
 
 
Jag överlevde en lördag på IKEA
 
Häromveckan var det köpcentret som överlevdes utan större besvär. Den här helgen var det IKEA. En lördag dessutom. När badrumet blev klart insåg vi att vi behövde lite mer förvaring samt lite annat smått. Det blev även lite extra som vanligt. Som ett par lampor. 
 
Då kan det bli så här innan allt är på plats: 
 
 
Med en stol på ett par plankor i sängen eftersom taket är så högt i sovrummet. 
 
 
Men tillslut kom lampan på plats. En billig sak som blir som en skulptur. En liten molntuss över sängen. Jag har länge velat ha något där som tar lite mer plats och den här böljande, skulpurala skapelsen kändes perfekt. Bäst var kanske att få böja och skrynkla till den själv. 
 
 
Det blev även en arbetslampa till min lilla arbetshörna. En grön en. Det är mycket grönt i vårt hem. 
 
Nedan min jättestora tekopp som jag har vatten i när jag målar. Den är för stor för att använda till dryck och för fin för att bara ställa undan. Så jag använder den till mitt målande. Köpt på Indiska för ett par år sedan. Den rosa boken från Lagerhaus, kartaffishen från Mio. 
 
 
 
 
Den gröna lampan gjorde sig bra ihop med retrostil-radion som jag tror att vi köpte på Claes Olsson för flera år sedan. Så skönt när bitarna äntligen börjar falla på plats i vårt eklektiska hem. Vad vi önskar härnäst är nya tapeter i sovrummet. De vi har är väldigt slitna och trasiga. 
 
 
 
 
Jag kan ändå känna att det var värt ett par timmar på IKEA för att få hem så härliga lampor (och annat) till hemmet som verkligen behövdes. Mina väggar fylls på med nya målningar allteftersom och jag ser fram emot att inte hindras av risigt ljus. 
 
Men win för min del alltså, att inte längre behöva få sammanbrott och panik (varje gång) bland mycket folk och intryck. Även om jag inte skulle klara av att göra det här varje helg. Kan tilläggas att jag var väldigt trött på kvällen och höll mig hemma hela söndagen efter detta. 
 
 
Jag tappade min vilja och min lust
Det hände något inuti mig efter alla turer. 
 
 
Mycket att göra under en period. Roliga saker som startade igång en massa hopp, men som inte blev något. Motgångar, brev från myndigheter, mer på jobbet. Det roliga har med det besked jag skrivit tidigare att jag väntat på. Eller vi, hela familjen. Vi fick nämligen ett meddelande från en person som var intresserad av att byta lägenhet med oss. Vi sitter fyra personer i en hyrestrea. Vi älskar vår lägenhet, men det börjar bli lite trångt och vår 12-åring har inget eget rum. Det är svårt att ha kompisar hemma, svårt att komma undan och vara ifred. Vi har letat länge. Det här erbjudandet var bättre än vi kunnat hoppas på. Ett radhus, bara tvärs över gatan, med trädgård. Samma område, mycket större, uteplats, balkong, tre toaletter! Vi har gått och suktat efter de radhusen länge, länge. 
 
För ca tre veckor sedan slet vi oss nästan sönder och samman för att rensa upp och städa igenom vår lägenhet inför visningen. Mannen med radhuset gillade lägenheten, men vi visste att han hade andra som var intresserade av hans (hyresmarknaden är inte att leka med i Örebro heller direkt). Vi fick vänta nästan en vecka innan det passade att kolla på radhuset. Vi meddelade snabbt att vi var intresserade av byte, vi har till och med anpassat renoveringen av vårt badrum efter hans önskemål. Efter mer än en veckas väntan efter att vi svarat honom hörde han av sig och sade att han valt en annan lägenhet. Vi hade det på känn, men det kändes ändå trist. 
 
Mest för att det var det bästa vi kunnat hoppas på i vårt läge. Känns inte troligt att ett lika bra erbjudande kommer igen. Vi har haft vår lägenhet ute för byte i över ett år utan mer än enstaka, icke intressanta, erbjudanden. 
 
 
 
Beskedet om att han valde en annan lägenhet fick vi dagen efter försäkringskassans brev och plötsligt så bara föll jag. Först var jag arg, frustrerad. Sedan fick jag ångets och efter det kröp ett mörker på mig. Jag märkte det knappt. Jag vet egentligen inte om något har med något att göra. Kanske hade mörkret kommit oavsett. 
 
Jag tappade min vilja. Jag tappade min lust. Helt och hållet. Kunde inte se meningen med något, ville inte vara nära någon människa alls, önskade mig inget. Jag gav upp. 
 
Åt knappt, sov knappt, brydde mig knappt. 
 
Inget kommer någonsin lösa sig.... jobbet, hemmet, pengar, livet...inget. Någonsin. Jag är fast och kan inte gör något åt någonting. 
 
 
Jo, jag förstår rent logiskt att det kanske inte alltid kommer vara som det är, men det var min känsla. Jag märkte beteenden hos mig själv som varit borta sedan länge. Det här hade inget med utmattning att göra, det här var något helt annat! Långt ifrån att känna sig fri. 
 
Men saker hände några dagar in i mörkret. Min man till exempel. Mörkret är idag mindre mörkt och uppgivenheten inte lika övermäktig. Det går över. Hoppas jag. 
 
Det är otäckt hur snabbt, men ändå omärkbart, allt kan rasa under en i ens skörhet.