Stressig start på semestern
Nu är den faktiskt igång! Semestern :)

Det har varit fullt fokus på helgen under veckan som gått så jag har inte hunnit tänka så mycket på att det ju faktiskt kommer en semester efter helgen. 

Foto: Ida Karlsson Hjorth


I fredags hann jag träffa min man ca 40 minuter innan han hoppade på tåget till Stockholm för att hålla i svensexa för sin bror. På lördagsmorgonen började jag med att försova mig och ägnade större delen av dagen med att ligga efter i schemat 🤪 

Jag och barnen skulle packa in oss i bilen och ta oss till en liten by norr om Gävle. Där var det 111-årsfest (delat på tre personer) och släktfest. Vi kom fram, fick upp tältet och kom till festen med andan i halsen. 

Efter det lugnade det sig för min del. Det blev ett fint dygn där, med fest på kvällen och lite strandhäng dagen efter. Igår var det dags för den långa vägen hem igen, men då i sällskap med min mamma ❤️ Har inte hunnit kolla igenom bilder än, men kanske dyker det upp några här längre fram. 

Så, med det intensiva avklarat ska alltså semestern börja. Klockan är snart 11 och jag sippar på mitt kaffe, ganska matt, med oklara planer för dagen och veckan. 

Vi har några veckor framför oss med både bokade och obokade planer. Samma gäller för bloggen. Några texter ligger redo sedan tidigare, andra blir mer spontana som den här. Vi hörs här när vi hörs! Ha en fin sommar! 
Det finaste med beach 2018

Eftersom maj bjöd på så mycket sol och värme har jag redan hunnit några vändor till stränder och även lite poolhäng. Vilket är helt ljuvligt, om du frågar mig.


(null)



Trots att jag har kommit väldigt långt med att acceptera, tycka om och verkligen älska och respektera mig själv kan det fortfarande vara lite läskigt att krypa ur vinterhöljet och in i en bikini och visa bleka armar och ben för omvärlden. Trots att allt annat är orimligt när det är uppåt 30 grader varmt ;) I år hände något intressant dock.

Antagligen för att jag lyft blicken och riktat den åt alla möjliga håll, inte bara inåt och mot mig själv.


(null)



För varma dagar, som de när vi varit på stranden, är badställena fulla av alla möjliga slags kroppar. I olika slags former och färger. Alla är fina, ingen är bättre eller sämre än den andra. Så varför har jag trott att andra skulle sitta och tänka att min skulle vara sämre än någon annan? Ofta kan vi gömma vissa saker genom de kläder vi väljer, men på stranden syns allt på ett annat sätt. Min kropp är inte märkligare än någon annan, vi är fler i samma form ungefär. (Även om jag faktiskt är kortare än de flesta)

Samma sak är det med våra psyken, tänker jag. Att vi inte ser på andra hur de mår inuti. Mitt i smällkalla vintern under jackor, mössor, halsdukar kan vi inte se hur bikinikroppen under ser ut, men den finns där hela tiden. Året runt vet vi inte vad som döljer sig bakom skratt, axelryckningar, irritation, ilska eller alla "åh, tack jag mår bra". Psyket syns inte, ingen kan höra andras tankar. Jag kanske kan inbilla mig att personen under den där stora svarta vinterjackan har en "modellkropp" som göms därunder, eller att den skrattande personen där borta är lycklig hela, hela tiden, men det är ju bara gissningar. Ingen är förövrigt lycklig hela, hela tiden. Inte ens modeller har modellkroppar…såå… och varför skulle det vara det ultimata slutmålet för precis alla ändå? 

Det fina med beach 2018 är de här insikterna. Att vi alla är olika och lika och att allt är ok. Vi duger som vi är. 


Du duger som du är. 


Ingen vet vad någon annan bär på.

/En ödmjuk Linnéa


(null)


Ni är underbara
Och väldigt kloka människor, ni som tittar in här och kommenterar. 

Tack för era kommentarer och tankar kring förra inlägget. Jag har inte tänkt lägga ner helt i nuläget, men jag tänker ibland kring hur fortsättningen på den här bloggen ska se ut. Jag uppskattar er oerhört mycket att ni orkar er hit, trots att jag inte skriver ofta. Att ni tar er tid för att trycka på hjärtat och lämna en kommentar gör verkligen bloggen till något mer levande. Jag läser allt och besvarar efterhand, så om det dröjer med svar ska ni ändå veta att jag läser allt ni skriver <3 

Vi får se hur det hela fortsätter helt enkelt, en liten bit i taget :) 

Just nu är jag uppslukad av värmen och solen, jag hänger mycket med familjen. Därför blir det luckor här ibland. Tack till er som följer med mig, trots det. Ni är fina!  (null)