En bortglömd (men ack så viktig) text om utmattningssyndrom och stress
För snart ett år sedan fick jag frågan om jag ville skriva en text, om utmattning exempelvis. Det tog en tid, men någonstans i början av sommaren hade jag skrivit något som kändes bra. En text som var tänkt att bli publicerad på en annan plats. Som med så mycket annat här i världen blir inte allt som det är tänkt och texten blev liksom bortglömd. 
 
Men den finns kvar här hos mig och jag tycker att ni kan få ta del av den, så som den skrevs 2018: 
 
 
 
 
"Jag gick inte in I väggen – jag jagades utför ett stup

 

När jag väl föll fanns ingen som ville ta min hand för att hjälpa mig upp. För sån är den, utmattningens skam och skuld. Vi jagas, hetsas och hejas på tills vi inte kan längre. Då ska vi bära skulden för att vi lät det gå så långt. Ingen lyssnade när jag sade ifrån, men jag gjorde det. Jag sade ifrån, jag såg stupet innan jag föll. De runtomkring mig hejade på mig, hela vägen till kanten.

 

Visste du att fler än 30 000 personer är sjukskrivna för stressrelaterad ohälsa i år? Vi är ingen speciell sorts människor egentligen, vi som drabbas av utmattningssyndrom. Vi är alla möjliga åldrar, personligheter, kön och har vitt skilda intressen, yrken och utbildningar. Även om tendensen tycks vara att det är vanligare bland kvinnor och människor som är engagerade, som bryr sig. Saken är att det inte går att se på en person om de kommer bli, är eller har varit drabbade av utmattningssyndrom. Trots att du inte kan se vem som lider av utmattning är den högst verklig för alla som drabbas. 

 

Visste du att många som drabbas av stressrelaterad ohälsa gör det på grund av arbetsmiljön? Inte alla, men många gånger kan det kopplas till ohållbara förhållanden i arbetet, eller studier. Tyvärr drabbas ju inte bara arbetsförmågan. Utmattningssyndrom är inte begränsat till det område som utlöste alla symtom. Utmattningssyndrom drabbar hela livet. När mattan dras undan faller du var du än står just då. Det händer dessutom gång på gång när du sedan ska ta dig vidare – ut ur sjukdomen.  Två steg framåt, ett steg bakåt.

 

Visste du att det kan ta år att bli frisk från utmattningssyndrom? Sjukskrivning är för de flesta nödvändigt för att kunna lugna ner det överbelastade stressystemet i kroppen och hjärnan. Många gånger blir det månader, i vissa fall några år. Själv jobbar jag deltid fortfarande, 2½ år efter att jag först blev sjukskriven. Det är lätt att tvivla på att det någonsin kommer bli bra, men det blir i alla fall bättre. Trots att det går så oerhört långsamt. 

 

Visste du att ingen utmattad person vill vara utmattad? Jag har i alla fall väldigt svårt att tro att någon skulle vilja gå igenom den krasch och kris som utmattningssyndrom innebär. Att inte ha energi nog att stå upp när du tvättar håret trots att du sovit 18 av de senaste 24 timmarna. Att inte kunna höra ljud, att inte klara dagsljus eller minsta antydan till samtal utan att bli överstimulerad. Ingen vill vara där. Jag skulle inte ens önska min värsta fiende den upplevelsen, om jag hade haft en fiende.

 

Visste du att utmattningssyndrom innebär en faktisk skada på hjärnan? Stress utan återhämtning förändrar strukturen i hjärnan, vilket förklarar de många kognitiva svårigheter som utmattningen innebär. Vi tar det igen – stress förändrar strukturen i hjärnan… Inte till det bättre. Det blir svårt att sortera tankarna. Du kan inte fatta beslut ens om oviktiga saker. När du kommit halvvägs in i meningen har du hunnit glömma vad du pratade om från början. Jag var tvungen att sluta köra bil i flera månader. Jag, som älskar böcker, fick sluta läsa eftersom koncentrationen inte räckte mer än enstaka sekunder i taget. Hjärnan förändras, vem är du när din hjärna inte längre fungerar som den gjort tidigare?

 

Jag vill att du ska veta att det inte är värt det! Inget du gör eller förväntas göra är värt att skada din hjärna för. Det är inte värt att hamna i ett läge där kroppens och hjärnans sista svar på stressen är att spela död. För när du väl hamnat där är det svårt och tidskrävande att komma tillbaka. När jag föll ut för stupet var det ingen som hjälpte mig upp. ”Varför hade jag låtit det gå så långt?” frågades det. Jag fick fläta mitt eget rep och hugga ut steg i bergväggen att klättra på med mina bara händer där på botten av stupet. Vet du hur svårt det är att göra när din kropp och hjärna spelar död? 

 

Visste du att utmattning är den slutgiltiga stressreaktionen? När fäkta inte funkar, när fly inte funkar…då spelar vi död istället.

 

Visste du att utöver de 30 000 personer som är sjukskrivna på grund av stress idag finns det ytterligare tusentals som försöker bli friska eller är på väg att bli sjuka? Det tar tid att bli sjuk, det tar tid att bli frisk. Varje sjuk individ har troligtvis personer runt sig som drabbas. Vänner, familj, barn, kollegor. Min man fick ta över allt i hemmet, mina barn förlorade sin mamma under en tid, mina kollegor fick jobba ikapp när jag försvann. Ingen vinner. Allt blir en stressig röra. Alla påverkas.

 

 

Visste du att utmattningssyndrom kan drabba även dig? Det visste jag, men jag trodde inte på det. Det är svårt att föreställa sig en dag när du inte längre kan ta i, skärpa till dig eller köra in i kaklet och lite till. Hur gärna du än vill eller bestämmer dig för det. Lika lite som ett brutet ben kan sluta vara brutet bara för att du tycker det. Nu vet jag bättre. Det är inte värt det, som sagt. Jag säger detta trots att jag idag är på en plats som är långt bättre än innan. Jag är inte frisk, inte återställd, men närapå. Trots all visdom och alla insikter jag fått av utmattningen, sjukskrivningen och tillfrisknandet hade jag hellre varit utan dem. Jag hade hellre sett ett samhälle som inte såg återhämtning och sömn som en svaghet, utan som en naturlig del av tillvaron. Ett samhälle där vi kan prata om hur vi mår och bli lyssnade på. Istället för att alla ska tänka positivt och låtsas som om problem inte finns, vare sig det är i arbetslivet eller privatlivet. Jag vill leva i ett samhälle där vi alla förtjänar att hålla på sikt, inte ett där vi slits ut en efter en. Det är vad jag jobbar för idag, som nästan frisk, att prata om detta för att minska ensamheten mitt i stressen, för att berätta vad stressen kan innebära och för att förhindra att det skördar fler offer. Det här går att förhindra. Det kan bli bättre. Det skulle alla vinna på. " 

Linnéa Lindström - By Little Nea 

Anja

Mycket bra sammanfattning! Har själv varit där och det är en kamp! (Tack för ditt svar på tidigare kommentar förresten, uppskattar att du tar dig tid att svara. <3 )

Wilda

Så viktig text. Tack för att du valde att dela den <3

Mellan Stolarna

Bra skrivet!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress