Kreativiteten som föds ur stillheten
Jag har tänkt på det här inlägget så många gånger. Kanske är det dags att skriva det. 

Jag blev påmind om det för ett tag sedan när en person kontaktade mig på instagram. Han heter Jacob Gennerud och har nyligen släppt sin solodebut. Efter att ha varit djupt deprimerad skrev han musik om sin psykiska ohälsa. Lyssna gärna själva. Det är både en och annan rad som träffar rakt in i mig i hans texter! Tack Jacob för att du sätter både ord och ton på detta 

Det jag slagits av under hela min utmattningsresa är hur kreativiteten tagit plats och fått utrymme. Jag hittade tillbaka till målandet redan innan jag blev sjukskriven, men bara kort innan. Kanske var det all undertryckt och tillbakahållen kreativitet som tvunget behövde komma ut. Den har alltid bott i mig, men jag har aldrig vårdat den så väl som nu. Det har varit en räddning. Att skriva, att fota och inte minst genom att måla. Jag behöver inte bli bäst på det, det behöver inte vara perfekt eller en succé. Jag behöver bara göra det för att det ger mig glädje och för att det är en del av mig. 

När jag målar är jag fri och kan skapa vad jag vill i hela världen! Som en storm, eller stad, eller ett hav, en natthimmmel eller fantasivärld helt enkelt. Vad jag vill, fri att tolka. 

(null)
Mitt ena barn kallar den för "den ledsnaste staden i världen" när jag tittar på den ser jag en vind som skingrar molnen och släpper fram ljuset. Jag var inte ett dugg ledsen när jag målade den. Jag var bara sugen på något blått.


(null)


Jag har även fått följa andras resa och sett kreativiteten födas fram ur stillheten i utmattningen eller depression till exempel. Många skriver. Flera av dem har jag hittat via instagram. 

Eva skrev en bok och startade ett företag. 

Lotta, som tidigare varit gästbloggare här, släppte nyligen sin debutroman!! Om ett par månader kommer nästa bok och hon redigerar sin tredje nu om jag minns rätt. Jag har beställt debutromanen Kvinnornas hus och väntar spänt på den, men leveransen från nätbutiken jag beställt från tycks dra ut på tiden. Kanske imorgon :)) 

Mia sprutar ur sig målningar och sprider glädje runt sig med sina skapelser. Hon har haft ett flertal utställningar och har mer på gång! 

Anna, även hon har gästbloggat här innan, skrev en fantastisk liten barnbok som jag tror att många sjukskrivna föräldrar och barn kan känna igen sig i. Eller familjer med en förälder som inte helt orkar med, så kanske jag ska säga. Den heter Mona-Li och tröttbacillen. 

Jag ska återkomma till barnboken snart igen! 

Det finns fler exempel. Det här är bara några. Vänner och bekanta målar, bakar, pysslar, bloggar, fotograferar och kreerar på olika vis. Vi är ju alla olika. Och jag har sagt det förr, det är i tystnaden som vi finner svaren. När allt stannar av och vänds uppochner, när vi plötsligt hör vad vi tänker igen, det är då vi hittar det. Den som vi är innerst inne. Den vi behöver vara och det vi behöver få göra! 

(null)





Lotta

Tusen tack för stöd och pepp!

Mia Älegård

Tack för cred Linnea, och du har helt rätt. När allt brus runt omkring oss tystnar, när vi börjar lyssna till våra hjärtan istället för vad hjärnan tror att vi behöver, och när alla känslor ligger utanpå och behöver komma ut. Då kommer kreativiteten, den som barnet i en alltid använt, att sätta nya ord på, att färglägga, att sjunga, spela allt sånt som kan anses som lyx ,men som egentligen är livsnödvändigt. Kan det vara så att alla människor behöver sitt utrymme, sitt uttryck och sina känslor att visa upp, utan att det är ett "måste" eller ett "borde" utan sprungen helt ur lust. Hoppas någon förstår vad min utmattade hjärna försöker förklara.

Ajli Müller

Du är verkligen en begåvad konstnär.

När jag blev sjuk så skrev jag mycket poesi, inte om utmattning, men utifrån utmattade ögon typ. Det var väldigt coolt faktiskt, nu när jag är bättre har jag tappat det något oerhört.

Tina

Tack för ditt inlägg!

Tina

Du är otroligt duktig på att måla, jag gillar hur du skriver också!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress