Två och ett halvt år efter kraschen – vad är jag nu?

Det har gått två och ett halvt år sedan jag bröt samman och blev sjukskriven, men det hela började givetvis långt innan det. En utmattning byggs upp under lång tid och händer inte utan anledning. Det datumet då jag sjukskrevs är ändå en väldigt tydlig brytpunkt. Det var då jag brakade igenom och föll samman. Det var nog det enda sättet för mig att kunna stanna upp och läka iställ et för att vittra sönder helt. 


Vad är jag idag egentligen? Inte sjuk, inte sjukskriven, men inte helt frisk och inte helt i arbete heller. Jag vet inte riktigt hur jag ska se på mig själv. Det är väl inget jag grubblar på överdrivet mycket, men tankarna fin ns där bakom. Vad är jag idag? 


(null)


Om jag ser på mig själv som sjuk nu blir det svårt att komma framåt. Om jag ser mig själv som frisk nu kanske jag riskerar att falla igen – längre fram i tiden. Eller gör jag det? Jag tycker ändå att jag har relativt bra kontroll över läget nu. Å andra sidan är jag ju inte helt och hållet tillbaka i arbete. Det är som en platå jag kommit upp på. Hit men inte högre, bara vidare rakt fram på samma vis. Eller finns det en växel till utan att det slår tillbaka? Eller är tempot redan lite för  högt för att funka i längden. 


Sånt som ingen kan svara på. 


Idag jobbar jag ca 85% och har en viss anpassning fortfarande när det gäller arbetsuppgifter. Jag är tacksam för att det går att göra så. Samtidigt som jag ju vill utvecklas och komma vidare, inte bara hantera och balansera.  Jag gör mig själv så förvirrad ibland när jag tänker på allt detta. Livet och hur det ska levas. Å ena sidan. Å andra sidan…. 


(null)



Ibland undrar jag om det är rätt att fortsätta med den här bloggen, eller om jag ska göra om detta helt och skriva om andra saker. Eller på annan plats, i annat format. Samtidigt som de här frågorna intresserar mig mycket, vill jag lämna sjukdomsperspektivet mer bakom mig. Eftersom sjukdom inte dominerar min vardag längre. Den gör verkligen inte det. Där jag står och balanserar idag har jag det övervägande riktigt bra. Det är väl kanske därför jag känner suget efter att utvecklas, testa lite nytt och prova andra slags vägar. 


Jag skriver sällan här nuförtiden. Det beror på flera saker. Dels för att jag vill inte vill slänga ut innehåll bara för att fylla ut med vad som helst. Dels för att jag sällan sitter vid dator på fritiden. Jag jobbar framför en skärm hela dagarna och är oftast inte alls sugen på att göra det när jag kommer hem, vilket kan kännas trist för jag har många idéer som jag skippar  pga detta. Dels har jag lite andra projekt som jag vill lägga tid på hemma, när jag har ork och möjlighet. Och så skiner ju solen också. Antar att ni inte alltid har lust att läsa då, vad jag än skriver om?


(null)



Jag fortsätter gärna att prata om utmattning och om att inte må bra på olika vis, men jag vill inte fastna i att enbart prata om det när det inte längre är hela min värld. Jag mår inte bra av att bara , bara prata om det svåra. Jag mår inte bra av att älta mina berättelser i all evighet. Inte när jag upplever fina och härliga saker mellan det svåra. Livet och bloggen är inte svart eller vit, den är allt däremellan. Håller ni med? När det är svårt ska det vara ok att prata om det svåra, men  vi måste inte stanna i det svåra föralltid när det även finns en vardag utan svårigheter och mörker att prata om.


Den som vill veta mer om vad jag tidigare varit med om och upplevt kan ju alltid gräva i arkivet här på bloggen, men jag kommer inte att blicka bakåt mer än nödvändigt. Jag har pratat och pratat, skrivit och skrivit, ältat och ältat så många varv att jag är trött på mina egna ord snart. Jag har lärt mig av mina upplevelser och jag vill inte göra om alla misstag från förr. 


Så vad är jag? Naggad i kanten? Jag har rest mig upp på en ny plats än där jag var. Den är som den är, varken bättre eller sämre kanske. Där är där, där jag inte är och här är här, där jag är.


(null)


Anna Li

Jag läser gärna det du skriver och det är faktiskt en hjälp för mig. Jag är i samma situation. Känner igen det där med att vara någonstans mittemellan sjuk och frisk. Hoppas du fortsätter skriva. Inte om det som varit men om det som är nu.
Kram!
Anna

Svar: Tack så mycket för din kommentar. Jag har haft sånt fokus på själva utmattningen och sjukskrivningen att jag nog glömde att det ju kan vara minst lika intressant att befinna sig där du och jag är nu. I mittemellanlandet på väg vidare. Jag vill fortsätta skriva, det handlar väl mest om hur och vad det ska handla om. Känns fint att så många ändå vill fortsätta följa med mig 💛 kram
bylittlenea.blogg.se

Hanna Karlsson

Det känns som om, när jag läser det här inlägget, att du ändå kommit till många insikter. Du vet var du är och vad du inte vill. Men jag kan tänka mig att det är en lång resa som inte är klar än. Jag är övertygad om att det kommer bli bra till slut.

Svar: Ja, på många vis har jag lärt mig otroligt mycket och kommit långt. Jag tror som du, att det blir bra tillslut. Tack snälla 💛
bylittlenea.blogg.se

Maja - Våga prata om psykisk ohälsa

Fina du, skriv om precis vad du vill här i din blogg!

Kanske 85% andra saker och 15% om psykisk ohälsa? Eller 99% om ditt liv idag, och 1% om psykisk ohälsa? Eller balansera det precis hur DU vill! Du ska aldrig känna att du skriver för någon annans skull, och är det inte psykisk ohälsa du vill skriva om idag så är det helt okej!

Som du skriver så måste vi ibland testa nya vägar för att komma vidare och utvecklas, och det gäller såklart också när det kommer till skrivandet :)

Kram ♡

Svar: Ja, tack för dina kloka ord. Självklart ska skrivandet vars för min skull, men jag uppskattar verkligen att ni är några fler som följer mig längst vägen. Det är fint att vi kan ha varandra. Jag är nog i ett läge där jag längtar efter utveckling, inte bara på bloggen, och därav de här funderingarna. Så, tack igen för kloka ord 😊 kram
bylittlenea.blogg.se

Josefine Seitl

Så fint och klokt skriver! Och en sådan hoppfullhet för mig, att livet fortsätter och att man då inte VILL fokusera på det som varit. Tycker att det låter så insiktsfullt och friskt❤

Svar: Åh, tack för din kommentar. Jag förstår hur du menar. Jo, det finns alltid hopp och det blir bättre. Jag börjar bli redo att lägga många bitar bakom mig även om utmattningen finns med i bakgrunden varje dag fortfarande. Dock på ett helt annat vis jämfört med för två, eller bara ett år sedan. Kram 💛
bylittlenea.blogg.se

Simone

Nu är det förvisso första gången jag är inne på din blogg, men för mig som blev sjukskriven helt i februari (eller januari, men då för lunginflammation) ger det hopp. Utmattningen och depressionen är som hela min värld ännu (tillsammans med make och tre barn, en utmaning i sig), men oj vad jag längtar framåt. Försöker fortfarande hitta balansen, att göra upplyftande saker så depressionen hålls i schack samtidigt som jag behöver göra tillräckligt lite för att utmattningen inte ska bli värre. Just nu en omöjlig balans. Jag har räknat med att det tar år, det tog ju ett helt liv att komma hit! Men att du är så pass arbetsför efter 2,5 år ger i alla fall mig hopp! Tack!

Svar: Åh, hej och välkommen. Ledsamt att höra att även du drabbats och jo, det kan ta tid att må bättre igen. Allas vägar ser olika ut, men det går framåt även om det går långsamt. Fint att min resa kan inge hopp :) Det är nog det bästa med att dela med mig av allt. Igenkänningen och att hitta stöd i varandras berättelser. Tack 💛
bylittlenea.blogg.se

Jag

Hej Linnea!
För det första, tack för din fina blogg! Du skriver väldigt vackert och jag njuter av att läsa dina inlägg och att se på dina vackra foton!
Det här är ju din blogg, så känn dig fri att skriva om vad du vill, sluta med bloggen om det känns bra (jag hoppas verkligen att du fortsätter 🙏 men respekterar dig om du väljer att sluta).
Jag har full förståelse för om du inte vill skriva om utmattning mer. Jag är själv fortfarande 100% sjukskriven sedan två år, vilket jag är fullt medveten om. Trots detta ser jag inte mig själv som sjuk, då det bara gör det svårare för mig själv att komma framåt.
Summan av kardemumman, gör helt enkelt det som känns bra för dig.
Kram!

Svar: Tack snälla för dina fina ord och för din förståelse. Det är så underbart att känna stöd från er som läser här när jag själv är osäker eller tvivlar. Vi får se hur jag går vidare framöver. Jag fortsätter lägga upp inlägg när jag känner för det och i den utsträckning jag hinner. Tack igen!
Kram
bylittlenea.blogg.se

yogapassion.blogg.se

Väldigt fint skrivet, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag kraschade också för cirka 2,5 år sedan och mycket har förändrats under den tiden, man är som du skriver mitt emellan på något sätt och vet inte riktigt vilken väg man ska gå och hur mycket man vågar utmana sig själv för att inte hamna där igen. Kram :)

Svar: Ja, precis det är en balansgång. Ändå lite skönt att veta att jag inte är ensam just här. Tack för att du skrev detta. Vi fortsätter vingla oss framåt härifrån 😊 kram
bylittlenea.blogg.se

Linnéa

Wow!
Vilken snygg header, naturen är vacker!

Svar: Tack 🙏
bylittlenea.blogg.se

Anonym

Stor igenkänning. Både sjuk och frisk. Eller fortfarande kompetent men med nedsatt kapacitet.
Kram Hjärntrötta Hemmafrun/Din Digitala Terapeut

Svar: Ja, det är ett bra sätt att se på det! Tack ❤️ kram
bylittlenea.blogg.se

Jasmine

Bra att du skriver om ett så viktigt ämne. Skriv i den mån du själv önskar - det är ju din blogg och därmed ditt val av innehåll. Det tycker jag är extra viktigt att tänka på när man väljer att skriva personligt.
Fortsätt ta vara på dig.
Kram

Svar: Tack snälla för pepp och stöd. Ja, jag håller med dig och fortsätter fundera kring hur jag ska gå vidare härifrån med bloggen 😊 Kram
bylittlenea.blogg.se

Linda Lövberg Hjären

Du skriver om ett viktigt ämne, fortsätt skriva om det för din skull , ingen annans skull.=)

Svar: Absolut, det utgår från mig hela tiden 😊 Tack snälla ⭐️
bylittlenea.blogg.se

Fröken F

Första stycket är liksom mina ord också. Och ytterligare en gång slås jag av hur lika en utmattning upplevs. Och om att inte vara sjuk men heller inte frisk. Att vara skör, kompetent, skör och hjärnskadad på samma gång. Går det? Jag faller ibland, skillnaden är att jag tillåter mig det och jag klättrar upp, ställer om snabbare och ärligare än tidigare. Med hela mig, om det är begripligt. Jag surfar in här ibland, ofta när jag uppdaterar minn blogg, vilket inte heller är så ofta längre. Man vill vidare men inte för mycket vidare så att man riskerar att göra om samma misstag. Ja jag tror på dig. Du gör det som känns rätt för dig. Oavsett vad du gör är jag glad att jag fann dig när jag själv mådde som sämst, och att vi blev som systrar i ensamhetens utmattning. Vänliga hälsningar Frida, Fröken F

Svar: Ja, det är begripligt. Det känns verkligen som att vi har följts åt i den här bergodalbanan. Jag är glad att jag fann dig och andra som skrev om detta när jag blev sjuk jag med. Det har varit en stor tröst att veta att vi är fler. Kram <3
bylittlenea.blogg.se

Elisa.B

Fina ord och tankar du har!
Jag har nu varit hemma 2 månader pga samma. Känner att jag vill komma framåt, inte bakåt..
Men att du jobbar 85% är väl bra!!?
Man måste ju även klara av och orka med fritiden. Är lätt att vara hård mot sig själv..
Någon har sagt till mig att det tar dubbelt så lång till att bli "frisk" som det tar att bli sjuk... För mig är det tänkvärt och ger det lite mindre press att vara åter i arbetslivet.

Fortsätt kämpa! Du klarar det!

Svar: Tack snälla.
Åh, jag känner igen dina tankar om framåt istället för bakåt. Två månader, det är tid men det kan behövas ännu mer. Hoppas att du hittar en bra väg framåt för dig.

Ja, 85% är jättebra. Jag har jobbat mig bitvis hit och stannat länge på samma nivå. Det handlar kanske inte så mycket om hur många % jag jobbar utan snarare hur jag ska jobba framöver och hur mycket utmaning jag klarar där jag är :) Vi får se vad som händer.

Kämpa på du med. Låt det ta den tid det behöver ta. Kram
bylittlenea.blogg.se

Michaela Johansson

Hoppas verkligen att du mår bra nu och att du fortfarande kämpar med det du gör!
Du är väldigt stark över att du skriver detta och delar med dig!

Stort lycka till med allt du gör! :)

Svar: Tack snälla för pepp och stöttning. Jag mår bra där jag är nu och jag kämpar mig vidare framåt mot en sund och hållbar vardag :) Ha en fin kväll!
bylittlenea.blogg.se

sarah

åh fina bilder

Svar: Tack snälla :)
bylittlenea.blogg.se

kerstin ehrenholm

Tycker du skriver fint Klart du ska fortsätta blogga om vad du vill och orkar Jag starta min blogg när jag drabbades av Bröstcancer

Nu är jag frisk från dem Men fortsätter och bloggar Kanske inte så mycket om Bc mera om livet nu

Tack för att du delar med dig
Kram Lycka till

Svar: Hej, och stort tack för din kommentar. Ja, jag har börjat känna mer så som du skriver. Att jag ändå vill fortsätta skriva trots att jag inte vill att allt ska handla om sjukdom och svårigheter.
Väldigt fint att höra att du är friskt från cancern <3 och roligt att du själv fortsatt blogga om livet.

Livet händer ju hela tiden så länge vi andas :) Kram och ha en fin sommar!
bylittlenea.blogg.se

Jinnie

Fick själv diagnosen depression för ett och ett halvt år sedan. Efter drygt ett år med tabletter är jag lite i samma mellanting som du. Slutar jag med tabletterna riskerar jag att krascha. Men jag mår ändå bra. Jag har saker jag ser fram emot, jag uppskattar det jag har runt omkring mig och jag hatar mig själv mindre, bara vid korta stunder. Jag har sållat bland mina engagemang och ska börja jobba till hösten.

Men när man säger till folk att man faktiskt mår bättre, till och med bra väldigt mycket mer ofta så är det som att de tar det som att man är frisk. Man blir ifrågasatt varför man inte gör vissa saker på ett sätt som friska kan, varför man inte fungerar som en frisk person. Det är ju liksom inte så enkelt. Man är inte sjuk, men man är inte frisk.

Tack för ditt inlägg, det var inspirerande!

Svar: Tack för din kommentar <3
Vad skönt att du kommit till ett bättre läge även om det inte är helt hundra. Har hört många beskriva det som du skriver här ovan, det om att sluta med tabletter kan innebära en krasch... Det är knepigt med mellanlägen. Ska jag stå still här? Vad händer om jag kliver framåt?

Det låter ju som att du har bra saker framför dig och jag hoppas att det ger dig mer skjuts i en riktning där du mår ännu bättre.

Det är svårt med omgivningen ibland. Just att en inte bara är 100% sjuk eller 100% frisk utan att det finns många steg på skalan däremellan... Inte lätt alla gånger.

Tack igen Jinnie :) Kram
bylittlenea.blogg.se

Matilda

"Om jag ser på mig själv som sjuk nu blir det svårt att komma framåt. Om jag ser mig själv som frisk nu kanske jag riskerar att falla igen – längre fram i tiden. Eller gör jag det?" - Exakt så! Jag vet inte hur många gånger den tanken har slagit mig.

Har nyligen hittat din blogg men läst igenom en hel del då jag känner med så mycket av det du skriver. Jag hoppas att du fortsätter att skriva, kommer vara en trogen läsare! Tack för fina och viktiga inlägg!

Svar: Hej och stort tack för din kommentar! Har tyvärr inte kunnat svara tidigare.
Vad roligt att du hittat hit och uppskattar det jag skriver. Visst är det knepigt med den där balansen mellan att ta sjukdom på allvar, men inte fastna i en offerroll och kunna arbeta framåt... Det är ingen enkel sak. Ett steg i taget jobbar vi oss framåt. Ha en fin dag :) //Linnéa
bylittlenea.blogg.se

Emmelie - mamma till två och sjuksköterska.

För mig smällde allt samman i början av juni och jag är nu sjukskriven pga utmatning. Jag är livrädd att bara ta det lugnt, mitt inre gör mig så himla rastlös. Samtidigt är jag livrädd över att gå tillbaka till jobbet och falla pladask igen. Hur gjorde du? Kram

Svar: Hej, Stort tack för din kommentar! Vad ledsamt att du drabbats av utmattning och är mitt i det just nu. Jag känner igen mig i det du skriver. Det är svårt att ta det lugnt när allt är på helspänn och uppe i varv. Det är ju just det som gått sönder när en drabbas av utmattning. Förmågan att kunna slappna av och ta det lugnt.
Till slut går det, men du får ta det en stund i taget. Ibland kanske en minut i taget, ibland en halv dag i taget. Jag är ju en längre bit från min krasch än du är och jag kan säga att det varit många små steg hit, många minutrar och dagar i taget. Du är precis i början och då handlar det ofta om att lära sig den nya situationen, att acceptera kommer någonstans efter det och att bygga upp igen kommer efter acceptansen.

Jag trodde aldrig det skulle kunna bli bättre, eller ens annorlunda när jag var en månad in i sjukskrivning. Eller jag trodde knappt något var fel just då, trots att allt var uppochner. Det var ungefär då jag startade bloggen och det finns mycket från den tiden att läsa i arkivet, på gott och ont.

Det blir bättre, men det kan behövas tid, låt det vara så <3 KRAM
bylittlenea.blogg.se

sarah

fina bilder

Svar: Tack så mycket :)
bylittlenea.blogg.se

Bella

WOW! vilket inlägg. Jag fick diagnosen utmattningssyndrom förra veckan där allt bröt för mig och jag i stort sätt bara föll. Sjukskriven nu i en månad först. ska läsa igenom alla dina inlägg. Va stark du är! fina du. Kramar!!

Svar: Åh, tack ❤️ Vad ledsamt att även du drabbats. Ja, det finns mycket här i arkivet. Startade bloggen efter en månads sjukskrivning bara. Gå varsamt fram med dig själv och låt allt som händer hända. Det är ingen mening att skynda på nu. Ha en fin helg! Kram
bylittlenea.blogg.se

Michaela

Det är alltid ditt eget val vad du vill skriva om på din blogg! Skriv om det som får dig att må bättre! Kram!

Svar: Givetvis är det så. Jag är inte här för att bara vara tillags, men ibland får jag slut på idéer och är nyfiken på vad ni vill lyfta här. Vad ni andra undrar över eller tänker på. :) Men ja, att skriva för mycket om sjukdom ur det sjuka perspektivet när jag inte längre är lika mitt i det påverkar mig på ett mindre bra sätt. Nu vill jag främst fokusera på det mer hoppfulla och blicka vidare, men bär min sjukdomshistoria med mig 😊 Kram
bylittlenea.blogg.se

Tessie - Fotograf

Bra formulerat, känner igen mig i mycket av det du skriver.
Skriver som många andra tidigare, men detta är DIN blogg! Med andra ord väljer du vad som skrivs här och ingen annan. Ös på bara!

Svar: Tack :) Självklart är det i slutänden jag som bestämmer, men jag tycker det är fint om vi jobbar tillsammans. Ni andra kanske kommer på idéer som jag inte kommer på, så input från andra är spännande att få. Även om det blir jag som till sist bestämmer över innehållet här :))
bylittlenea.blogg.se

Eva`s blogg

Intressant att läsa, fick mitt första återfall i juni var hemma 1 år förra året o haft sem o skall återgå fulltid efter jag är frisk från min förkylning, men upplevde trauma på semestern o känner tat jag föll lite tillbaka ..detta är så stort idag med folk o utmattning så ett super viktigt ämne tack för du delar med dig kram

Saran

Jag tänker på all den tid som det tog för mig att bli sjuk. All den tid som jag levde över mina tillgångar och brände energi som inte fanns. Tänker att återhämtningen nu när jag försöker bli mig själv igen tar lika lång tid. Att jag nu "betalar" för all den energi som jag redan bränt. Eftersom jag levde på ett ohållbart sätt innan så tänker jag att jag aldrig kommer att komma tillbaka och ha samma ork och energi som jag hade då. Eftersom det också var sjukt. Men på ett annat sätt.

Jag tycker att de flesta bloggar har något personligt. Något som skiljer dem från informativa sidor som kanske handlar om samma ämne. Så om du känner för att blogga om något annat så kommer säkert många läsare stanna kvar. För att de är intresserade av dig och gillar dig, oavsett ämne.

NL

Tack fina du! Jag har precis börjat blogga om PTSD, (men pallade inte förrän jag börjat återhämta mig). Med det skriver jag om "gott och blandat"- både det och annat. Skönt att läsa någon annans bekymmer. Vad än du gör av bloggen, blir det säkert bra <3 Fint att våga dela. Tycker jag.

EvA

Jag läser din blogg och som många andra reagerar jag på dina kommentarer om hur man ser sig själv - som frisk eller sjuk, själv lever jag med en kronisk sjukdom , dvs jag kan aldrig säga att jag är helt frisk, men jag kan säga att "idag mår jag bra". För att denna kommentar inte ska bli alltför lång vill jag tipsa om ett blogginlägg om skillnaden i att vara sjuk och att må bra.
http://konsterattmabra.blogg.se/2018/september/vad-ar-frisk-och-vad-ar-att-ma-bra.html

Svar: Hej! Kul att du läser bloggen.
Jag blir lite osäker på hur du reagerar, men jag har läst dit superintressanta inlägg om att vara frisk/sjuk och må bra eller inte må bra.

Min utmattning blir långsamt bättre och kanske blir jag ju aldrig lika pigg som förut, eller likadan som förut överhuvudtaget. Det är helt ok ändå, för det viktiga är att må bra inuti, som du ju skriver om. Det jag var ute efter i mitt inlägg är det där med att definiera sig utifrån sin sjukdom till den grad att det kanske börjar begränsa mig onödigt mycket. "Jag kan inte göra det här för jag är utmattad" eller "jag borde göra så här för att slippa bli sämre" osv. Någonstans måste jag se att just nu är jag här, men framöver kanske jag kan vara där och då måste jag ibland utmana mig själv, testa gränser och prova nya vägar. Om jag fastnar i bilden av mig som utmattad kanske jag ger upp och slutar försöka. Då kanske jag missar chansen att få ännu bättre förutsättningar i vardagen.

Men det är klart att det kan vara annorlunda med en kronisk sjukdom som kanske inte kan bli bättre. Då går det kanske inte att pusha framåt och utmana, för läget är som det är?

Jag hoppas att du kan säga att du mår bra i dagsläget :)
bylittlenea.blogg.se

EvA

Hej igen , ja jag kan säga att jag mår bra idag, och även om jag har en kronisk sjukdom så måste jag precis som du våga utmana mig lite då och då. Inom både KBT och ACT arbetar man med just att fundera på livet och hur man vill ha det, kolla gärna på Rickard Wicksells forskning i ämnet på youtube, eller min blogginlägg i ämnet ;)

Svar: Skönt att höra! Tack för tips :)
bylittlenea.blogg.se

sandra andersson

Tacksam att jag hittade din blogg! <3

Svar: Åh, vad fint att höra! Ta hand om dig :)
bylittlenea.blogg.se

sara

igenkänningsfaktor på ditt inlägg! för mig var det 3 år sedan jag var sjukskriven. Får fortfarande tänka efter när jag drar igång stressen och hamnar i den där bubblan. Att man är medveten är nog ett väldigt gott tecken, så man kan hinna bromsa sig själv. Jag la ner min gamla blogg som jag haft i måånga år och startade ny. Nystart och lägger upp för att det är roligt med foton osv. Ha det gott <3

Svar: Ja, vi får nog tänka på tempo och stressnivå under lång tid framåt gissar jag. Att vara medveten är en viktig nyckel för att kunna fortsätta framåt på ett hållbart sätt tror jag :) Heja oss som ändå är på gång och gör vårt bästa. Kul med nystart. Förstår känslan :) Ha det fint!
bylittlenea.blogg.se

Josephine

Det viktigaste är att Du och det du orkar/känner för kommer först! Sen när du skriver eller vad det blir om kan du t.ex bestämma när du väl känner för det och vill skriva? De som är intresserade och vill läsa kommer att läsa oavsett :). Jag tänker att de är viktigt att inte göra för mycket saker på en gång, även om man har många tankar och idéer som man vill börja med på en gång.. så de inte blir en för hög belastning igen. Tänker utifrån mig nu då hehe, sen är vi alla olika och vart vi är i processen att bli återhämtad. Jag är lite så i alla fall, fick känn för att vara mer kreativ igen så startade denna blogg. Jag är inte alls återhämtad (men jag är inte den jag var när det var som värst, i början) och vet inte om jag kommer bli det. Men jag tar en dag i taget och tänker inte sätta press på mig. Haft haft en riktigt lång paus från sociala medier i överhuvudtaget så kanske därför de kliat i fingrarna nu men men.. ta det Du vill och känner för först, ville jag komma fram till :)

Svar: Tack! Låter som att du har en bra strategi för dig :) klokt!

Jag skriver utifrån mig och i den takt jag kan och vill hela tiden :)) Jag hade dessa funderingar för att jag är nyfiken på vad andra tänker på och för att skapa mer dialog. Har fått många goda råd och tips längst vägen och upplever att det är fint att vi delar av våra upp och nergångar genom livet :) ha det fint!
bylittlenea.blogg.se

Nalan

Hej, det är första gången jag besöker din blogg och blev rörd av ditt inlägg. Jag har själv gått igenom liknanade saker/tankar. Jag är förvisso bipolär, fick diagnosen 2015 men hade mått dåligt i många år innan. Jag började medicineras och jag blev bättre, men blev aldrig "hel" igen och kan känna igen det mellanläge du befinner dig i. Som bipolär har jag genomgått många "dalar" och tagit mig igenom många depressioner och vad jag lärt mig är att jag efter varje dal så kommer jag ut på andra sidan med nya verktyg. Med hjälp av dessa kan jag förlänga mina "toppar".

Du kommer aldrig veta om du klarar ett högre tempo eller inte, du måste helt enkelt testa dig fram. Lär dig att identifiera de tecken som indikerar att depressionen är på väg tillbaka och andvänd dem som ett verktyg för att sätta tempot.

Å andra sidan; känns ditt nuvarande upplägg bra så ska du inte känna press för att börja jobba på fulltid igen. Vem säger att man måste jobba 100%? Lönen blir eventuellt mindre men hur viktig är egentligen de extra pengarna? I dagens sammhälle anses 40 h arbete i veckan "normalt" men vem säger att det måste vara så. Eller snarare att det upplägg måste fungera för alla?

Har man en gång fått uppleva depression så är bara tanken på att hamna där igen skrämmande. Jag vet! Men du måste lägga det bakom dig och fortsätta leva. Prova dig fram, hitta en balans, må bra och lev!

Men livet är inte alltid rättvist och där finns en risk för att du hamnar där igen och OM detta händer så har du redan tagit dig ur det en gång innan och tro mig(!) du kommer att göra det igen. Och utifrån min erfarenhet så kommer det vara lika hemskt och smärtsamt men det kommer vara lättare att ta sig igenom det.

Har man en gång varit deprimerad="gått sönder" så kan man sätta ihop bitarna igen. Men alla bitar kommer inte hamna på samma plats som innan depressionen och sprickorna kommer att finnas kvar. Vad jag vill ha sagt är att du kommer aldrig gå tillbaka till den du var. Som med allt i livet så påverkade detta dig, förvänta dig inte att du kommer bli som du var förr. Och alla sprickor mellan bitarna medför en viss sårbarhet. Man är lite extra skär om man har genomgått en depression men man är även starkare och mer ödmjuk.

Det blev en lång text men jag hoppas att mina erfarenheter kan hjälpa andra. Jag hoppas att du hittar en balans, tystar dina hjärnspöken och lever ditt liv till fullo!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress