”Of course you can do it – always”

Jag har det uppskrivet på en liten, liten lapp på mitt skrivbord på jobbet. Varför den blev så liten vet jag inte, men flera gånger per (arbets)dag får jag ändå syn på den och tänker för mig själv att "ja, det är klart att jag kan göra det. Alltid"   

 

Saken är att det går att få de små, små orden att passa in på det mesta. Vad jag än behöver peppa mig själv till eller inför. Det är klart att jag kan vända en tuff dag till en bättre. Det är klart att jag kan få till en lösning på det här problemet. Det är klart att jag kan sätta en gräns och säga ifrån. Det är klart att jag kan klara en halvtimme till. Det är klart att jag kan skratta högt åt detta. Det är klart att jag får bli arg och irriterad. Det är klart att jag kan be om hjälp. Det är klart att jag klarar detta själv. Det är klart att jag kan uppfylla den här drömmen. Of course I can do it! Alltid, jag kan alltid göra det.

  (null)


Det handlar liksom bara om att faktiskt bryta ner skiten i mindre delar och börja precis där jag står. Ett steg i taget. Det är klart att jag kan ta mig igenom hela skogen, jag behöver bara ta mig förbi ett träd i taget tills jag når andra sidan. Jag kan inte fastna i rädslan för allt som kanske kan hända längst vägen. För vad annat kan göras än att ta ett steg i taget och se vad som händer. Kanske allting, kanske ingenting. Och om något händer – Klart att jag kan lösa det då. På ett eller annat sätt. Men om, när och hur vet jag ju inte förrän jag gått alla stegen fram till just den stunden. 


För just denna stund är ju den enda som är verkligt verklig och det enda som jag ju egentligen kan jobba med.


(null)


Jennie

Så fina bilder

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress