Ljuset och skörheten
(null)

Ibland känner jag hur allting tunnas ut och blir mycket mer skört. Ömtåligt, krispigt och bräckligt. Inuti och utanpå. 

Inte på det viset att jag är nedstämd eller på väg att bryta ihop, mer som om allting är precis under huden. 

Närmare och mer levande. 

Det kan finnas något stark i detta, mest är det ljust och tunt. Väldigt verkligt. Som bristande knoppar. Nya och ömtåliga, samtidigt fulla av liv och kraft. 

Någonstans där befinner jag mig nu. I det sköra och livfulla på samma gång. I ljuset, bakom en tunn gardin. 

(null)

(null)




Annica

Ibland tänker jag att den känsla du beskriver är då vi är som närmast oss själva.❤️❤️❤️.
På något sätt riktigt nära det riktiga livet.
Denna starkskörhet som gör att vi känner oss levande på riktigt.
Kan också känna att denna känsla kan vara en väckarklocka att stanna upp och fundera
över den riktning man har i livet på olika sätt.
Ibland har jag upplevt denna känsla fast grundkänslan egentligen är en annan.
Kanske känslan av ensamhet, en viss otrygghet,övergivenhet, oförmåga att fatta beslut eller att man inte fullt ut känner tillit till
att det blir som det blir i sinom tid.
Jag kan också få den känsla du beskriver då livet känns väldigt svårt men samtidigt rymmer dimensioner
av det vackra och fina i livet.
Jag hörde ett så vackert uttryck häromdagen som hjälper mig så mycket just nu :
”Såret måste finnas för att ljuset ska komma in”.❤️❤️❤️
Att känna denna känsla av starkskörhet gör livet rikare med fler nyanser men den kan också
få i allafall mig på knä.
Det gäller att balansera den.
Allt gott.
Var rädd om dig.
❤️❤️❤️
Kram från
Annica



Svar: Ja, precis. Starkskörheten. Första gången jag hörde om det uttrycket kände jag inte riktigt igen mig i det, men nu tror jag faktiskt att jag gör det. Kanske för att jag hittat min styrka nu. Eller, jag har inte kunnat se den innan. Jag hade nog en annan bild av styrka än den jag hittat i mig själv nu. Precis som du skriver så är det i den känslan som vi är så nära allting, oss själva och allt runtomkring. Det är levande och på riktigt där. Inte överväldigande svårt eller lätt. Bara verkligt. Det känns virrigt att få in det ibland. Att känna sig levande. Med allt vad det innebär.
Men ja, det är en balansgång och det gäller att inte tippa över åt något håll. Ta hand om dig med Annica. Kram kram <3
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress