Ett litet inlägg om bön

Jag är döpt och konfirmerad, men gift borgerligt. Jag har ingen gudstro, ingen religion som jag identifierar mig med. Jag går inte i kyrkan eller någon annan religiös byggnad.  


Ändå vill jag skriva om att be. 


(null)


Jag har läst mycket psykologi. Jag har riktat in mig mot positiv psykologi dessutom. Eftersom jag är intresserad av vad som gör oss lyckliga. En sak som faktiskt finns med här och där är tro. Inte alltid en religiös tro, men oftast är det nog så den tar form. 


Det kanske snarare borde benämnas som tillit... 


Som av en händelse är det även ordet som jag valt som mitt ledord för det här året


Att lämna över sig och känna tillit till att saker sker av en anledning, att det går att leva med svårigheter, att det går att ta sig vidare. Eller bara tillit till att det ordnar sig tillslut. Tillit till sig själv. 


(null)



Så vad har bön och tillit med varandra att göra? Allt, tror jag. När vi känner tillit sänder vi ut en slags bön om att bli omhändertagna. När vi ber om, önskar oss, använder affirmationer och sätter intention behöver vi pröva vår tillit. Vi övar oss i att känna tilliten. 


Jag har börjat testa detta mer och mer. Att mot slutet av meditation öppna upp och be om hjälp att vara närvarande i mitt liv, att se möjligheterna framför mig och att ta mig igenom svårigheter. 


Att liksom sända ut en fråga utanför mig själv när jag vaknar om hur jag kan vara mitt bästa jag just idag. Eller kanske när jag ska sova. En tanke av tacksamhet och en bön om sömn och en bra morgondag. 


Jag riktar det inte till någon Gud eller mystisk, osynlig figur. Kanske handlar det bara om att sätta ord på det för mig själv, att medvetandegöra min vilja och mina förhoppningar hos mig själv. 


För att testa om jag kan känna tillit och tilltro. För att öva mig i att släppa taget om kontrollen, lämna över mig och mitt liv och öppna upp för sådant jag inte ser när jag krampaktigt försöker hålla fast i ratten. 


(null)


Det är lite otäckt, tycker jag, när jag alltid tidigare har lagt väldigt mycket ansvar för mitt liv på mig själv. Beskyllt mig själv när det blivit fel och försökt kontrollera mycket så det inte ska kunna bli fel senare. Det är även lite skönt att lämna bort det ansvaret och istället följa med i livet, medan det händer. För allt beror ju inte på mig och jag kan inte heller kontrollera allt. 


Har ni någon relation till detta? Att lämna bort en bit av kontrollen och känna tillit? 




Annica

Jag tror att allt ingår i någon form av plan. Vi har val att göra i livet men vi är här
på jorden för att lära oss saker och utvecklas som individer i samspel med oss
själva och andra.
Tror inte så mycket på slumpen.
Det mesta händer av en anledning hur ofattbart och svårt det än kan vara.
Tillit att verkligen våga kasta sig ut och lita till något större än sig själv.
Att försöka vara trygg i att saker händer av en anledning och att allt som händer kan
vi inte styra eller kontrollera utan bara förhålla oss till på något sätt.
Jag hittar vita fjädrar här och var på min väg just nu.
Väljer att tro att det handlar om en högre makts beskydd och en förvissning om
att vår son är i ljuset i en annan dimension hel och trygg .
Jag pratar med min skyddsguide varje dag. Ber honom om kraft och mod att
känna tillit och mod. Att klara av att kombinera en utmattad hjärna med känslor
av djup sorg. Det är en utmaning.
Tillit till att det finns goda människor runt omkring som gör att vi orkar vidare
då inte livet är så väldigt lätt att leva.
Jag tror vi är här på jorden för att återerövra kärleken till oss själva,varandra,djur och natur.
Tillit att inse att vi ingår i något mycket större än vad vi kanske förstår.
Livet är livet och det ger oss både lycka och sorg.
Såren måste finnas för att ljuset ska komma in.
Hade vi som kraschar i utmattning känt mer tillit hade vi kanske kunnat släppa lite
av kontrollen och slappnat av lite mer.
Det är så komplext .Det finns så många bottnar i att bli sjuk i utmattning.
Tilliten hade kanske gjort oss lite tryggare i oss själva.
Tack för ett intressant inlägg.❤️❤️❤️
Hoppas du har en fin sommar Linnea !
Kram från
Annica

Svar: Åh vilken fin kommentar <3
För ett år sedan hade jag nog knappt förstått mitt eget inlägg kring det här, men idag jobbar jag så mycket med min tillit. Till mig själv, till andra och till hela livet att det inte går att bli annat än lite...ja, spirituell och kanske flummig på så vis att en måste lämna över sig själv och sakernas gång och bara följa med.

Vad fint med de små fjädrarna som du hittar. Att du ser dem ger dig säkert en känsla av trygghet och just tillit? Att få känslan av att det kommer att ordna sig <3

Kram
bylittlenea.blogg.se

Jag

Hej Linnea och Annica!

Ni båda skriver väldigt vackert, inte bara i detta inlägg utan överlag.

Igår och i förrgår var jag ute på promenad, orkar ännu inte gå promenader varje dag, så de dagar kraften och energin finns där passar jag på. Skämde riktigt bort mig själv då jag åkte till en plats vid en flod där det sällan finns mycket folk och var så glad och tacksam över att jag kunde njuta av fågelsången i vassen, den blå himlen, fjärilarna som lekte, tystnaden i kombination med vindens rasslande i vassen.

När jag gick där på den ojämna stigen med meter högt gräs såg jag ett par vita fjädrar ligga där mitt på stigen och tankarna gick direkt till er båda och jag kände att jag ville skriva en kommentar här på bloggen. Det glömde jag bort men så igår när jag gick där igen såg jag ett par vita fjädrar igen och nu på andra platser än dagen före. Det kändes som en påminnelse eller budskap om att skriva något till er. Kanske för att ge er någon slags tröst, värme, omtanke för att låta er veta att jag tänker på er för att ni båda berör mig och jag vill ge något tillbaka. Detta är tro för mig i sin renaste form, dvs någonslags värme och godhet som finns i allt, natur, människor och djur, något som förbinder oss med varandra.

Jag själv är döpt, konfirmerad och gift i en kyrka. Jag ber varje kväll sedan barnsben men jag går inte på gudstjänst eller läser bibeln, helt enkelt för att det inte känns bra för mig. Jag har väldigt ofta försökt kontrollera alla möjliga saker för att det inte ska bli ’fel’. Nu börjar jag lära mig att följa mitt hjärta mera och uttrycka det som känns bra för mig, som att skriva denna kommentar utan att tänka på vad ni eller andra ev skulle kunna anse om mitt inlägg. Bara låta det vara och ha tilliten till att det känns bra för mig.

Jag skickar er värme och omtanke!

Kram!

Svar: Åh, det här är så fint så jag börjar gråta här. Dels låter det som att du haft en fantastiskt fin stund i naturen för dig själv, men dels är det ju fint att fjädrarna fick dig att tänka på Annica och mig :) Vilken gemenskap något så litet kan skapa.
Stort tack för att du tar dig tid för att dela dina tankar och upplevelser här. Det är så värdefullt :) Jag uppskattar det väldigt mycket och är glad att vi kan lufta alla möjliga slags känslor och tankar här.

Värme och omtanke tillbaka till dig! Kram
bylittlenea.blogg.se

Annica

Jag skickar värme och omtanke tillbaka till dig Jag. ❤️❤️❤️
Vad härligt att du följer ditt hjärta mer. Att du njuter av det du orkar ta in.
Skynda långsamt. Det tar tid att läka och det går inte att skynda på.
Jag blev så rörd av att du tänker på oss.
Tack ,det värmer långt in i själen.
Du skriver så fint och med en sådan värme. Vad fint du beskriver en tro.
Allt gott!
Hoppas du får en fin sommar med nära och kära.
Kram från
Annica
❤️❤️❤️

Svar: <3 Håller med dig :)
bylittlenea.blogg.se

Jag

Hej Linnéa och Annica!

Tack för era fina kommentarer, de berör mig djupt! ❤️
Linnéa, din emailadress kan jag se på din blogg så jag vet att jag kan maila dig.
Annica, jag vet inte hur jag skulle kunna komma i kontakt med dig?
Jag skulle vilja dela något med er två via email. Det känns lite för privat att göra det här på bloggen och känns inte riktigt ’bra’.
Bara för att vara tydlig, jag menar inte att ni två behöver hålla på att maila mig, alltså inga förpliktelser, vill bara dela något. ❤️
Jag hoppas att ni har någon idé om hur jag kan nå er.
Skickar er värme och kärlek. ❤️

Svar: Hej hej,
Har inte kunnat svara på kommentarer från min mobil ett tag, men nu sitter jag vid dator. Min mailadress har du ju som sagt och där kan du kontakta mig om du vill.

Annica, om du ser detta och är intresserad kan du ju exempelvis meddela mig om du vill att jag vidarebefordrar till dig eller om jag ska skicka din mailadress vidare till "Jag" så du kan få mailet direkt. (min mailadress finns i info här på bloggen - linnea.lindstrom@icloud.com )

Jag kommer inte att skicka någon av era mailadresser vidare om ni inte specifikt bett mig att göra det :) //Linnéa
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress