Nio förhoppningar för 2018

Förhoppningar och målbilder inför året som ligger framför mig: 

 

·         Att hitta än mer hem i mig själv, gräva djupare och stå stabilare.


·         Bygga upp min fysiska styrka igen, efter utmattningen. Jag klarar mycket mer nu, träning piggar upp istället för att bryta ner. Det gäller mest bara att ta tag i det hela. 😄


·         Umgås mer med människor jag tycker om. Att kunna vara social igen är något jag knappt trodde skulle vara möjligt när jag mådde som sämst och en tur till närbutiken var övermäktig.


·         Att våga uttrycka min vilja, mina drömmar och mina känslor.


·         Rensa bort sånt som jag inte längre har uttrymme för eller tålamod till i mitt liv längre. Både i hemmet och i livet i stort. No more fucks to give.


·         Många härliga naturupplevelser och äventyr. Året om!


·         Ta mer kontroll över min riktning och mitt liv, men även ha tillit till att saker händer när de ska och som de ska. Det blir som det blir.


·         Fortsätta med kontinuerlig meditation och återhämtning. För att det är underbart, grundande och ger så skön energi.


·         Att leva livet med full närvaro så ofta som möjligt. Att uppleva människor, händelser, sinnesintryck och livet.


Livet alltså. Livet ❤️


(null)


Vad hoppas du på? Vad är dina drömmar och mål framöver? 



Annica

Jag skriver under på alla dina nio förhoppningar för det nya året❤️❤️❤️.
De är så bra allihop.
Min förhoppning är att detta år få må så bra det går i min utmattning.
Jag har lagt tankar på arbete,studier och ev.arbetsträning på hyllan så länge.
Den förtvivlan jag har känt och känner ibland över en så långsam återhämtning
försöker jag fylla med närvaro,meditation,hyggestunder och tacksamhet över
så många fina saker som finns i livet trots sjukdom.
Ibland tar oron över trots att man försöker tänka positivt,tänka på andningen,vara i
naturen och peppa sig själv att det som händer händer.
Det finns egentligen inte så mycket att vara rädd för egentligen.
Jag känner nog rädsla över ibland att när jag nu vill leva igen,känner hopp,vilja och
meningsfullhet igen inte kommer att bli återställd och frisk.
Så min förhoppning är nog också att hålla fast vid acceptansen av att det är som det
är nu i stunden.Jag är på punkt a och inte på d,e eller kanske f där jag skulle vilja vara.
Jag har alltid älskat att röra på mig.
Skolidrotten var hemsk.Du skulle springa,hoppa och vara snabb. Allt fokuserat på tid
och resultat.Minns löprundan på tid 800 meter med blodsmak i munnen.
Som vuxen hittade jag tillbaka till glädjen i rörelse och motion.Inga krav på tid och prestation.
Idag kan jag bara gå lugna promenader och fast jag vill känner jag att de bygger inte upp utan bryter
ner.Men jag tänker trots sjukdomskänslan jag får att de är bra för läkningen av hjärnan och ger endorfiner
som själen mår bra av.
Det är en svår balansgång.
Jag kan känna sorg över min egen skröplighet.Jag var så stark innan jag blev sjuk men lånade hela tiden av framtidens
energi. Balansen fanns inte.
Ändå känner jag en så enorm tacksamhet över den inre styrka jag sakta bygger upp.
Styrkan i att i framtiden kunna välja på ett helt annat sätt vad som är bra och återhämtande för en själv.
Att kunna säga nej och välja bort.
Att modet äntligen finns att våga välja en ny väg i livet även om jag delvis tvingas till det för att min
kropp aldrig kommer att kunna fungera som den har gjort.
Det är något väldigt fint och vackert i att hitta sig själv igen.
Att få känna att man duger som man är.
Det svåra är att vilja så mycket igen men kunna så lite.
Min förhoppning för det här året är att jag successivt kan göra lite mer av det jag önskar men inte
orkar än men också känna stor tacksamhet för det jag faktiskt kan göra trots begränsningar.
Hoppas så att dina förhoppningar för året slår väl ut.
Jag tror redan du är på väldigt god väg.❤️❤️❤️
Kram från
Annica

Svar: Jag tror att du gör klokt i att vara i det som är nu, även om drömmar finns för vad som skulle kunna hända i framtiden. Det är nog bra att drömma, men ibland får vi lov att sätta det på vänt även om vi inte vill. Jag har saker jag hemskt gärna vill göra, men jag får bromsa och hålla tillbaka mig själv då och då. Om jag inte ser till mitt nuläge blir glappet för stort mellan dröm och nuläge -och då mår jag sämre igen.
Ja, träning behöver inte vara som skolidrotten, det gäller att hitta sin form av rörelse. För det gör gott att röra på sig på olika vis, utifrån de förutsättningar vi har. Lugna promenader kan göra underverk bara det :)

Jag hoppas att dina förhoppningar och drömmar slår in, hur små eller stora de än är. Du förtjänar verkligen att få ett år som går i den riktning du önskar. Du är definitivt på god väg. Kram <3
bylittlenea.blogg.se

Lars Gustafsson

Vad härligt att se dig på bloggs.se första sidan. Som alltid skriver du så bra och ärligt tycker jag. Ja du vilka förhoppningar har jag.? Jo att jag får vara med i vardagen varje dag med min familj och vänner. Sen kommer jag dela mitt liv här och hemma. Jag har ju ynnesten att ha två hem. I det menar jag städer. TROLLHÄTTAN O CHIANG MAI

Svar: :) Vad roligt att du hann se det. Jag missar ofta om jag hamnar där, men någon brukar kunna få syn på det åt mig.
Att vara i vardagen med sina nära och kära är väl ett väldigt bra mål. Det är ju de som är våra liv :) Vilken ynnest att ha två städer i olika delar av världen att kalla sitt hem. Fantastiskt!
bylittlenea.blogg.se

Tankar om utmattning

Alltså, jag skriver under på hela den listan. 👌🏻
Toppenbra.
Kram!!

Svar: Tack! Kul att fler känner igen sig i det. Vi hoppas på ett bättre 2018 tillsammans. Kram! <3
bylittlenea.blogg.se

Fikastyle

Heja dig! <3

Svar: Och heja dig <3 Kram
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress