En dramatisk lördagsnatt
Jag har lagt mycket på paus just nu, mest för att jag har mycket annat jag vill göra. Då får blogg och sociala medier vila en aning. 

Helgen var lugn i stort, men lördagsnatten var lite speciell. Jag har just börjat få ordning på min sömn efter någon vecka med rejält rörig nattsömn.  (null)

Innan jag går in på händelsen ska ni få lite bakgrund: 

Vi har haft en bra lördag, varit lite på stan med ena barnet, fikat, köpt med hämtmat. Andra barnet var hos en kompis under eftermiddagen. På kvällen cyklade min man in till stan för att träffa lite vänner, en lugn träff, ingen alkohol. 

Jag och kidsen käkar lördagsgodis och kollar på en familjefilm från 90-talet. Det blir ganska sent men vi softar i soffan, borstar tänder och alla är väl i säng vid 23.20. Jag har lite svårt att komma ner i varv, kollar på telefonen en stund och ska just släcka när det ringer på dörren. 

Alltså ringklockan, högt och ljudligt. Klockan är 00.10 på natten. Stora barnet är vaken. 

Hinner dra på mig lite mer kläder och springer för att kolla vem det är. 

Tänker att: min man har nyckel. Om han blivit av med nyckeln kommer han inte in i porten. Han skulle ringa/sms:a då. Knacka på istället för att använda ringklockan. Det kan inte vara han?! 

Jag kollar i kikhålet. Utanför står en polis... 

(null)

Jag vet inte om ni skulle ha tänkt som jag gjorde, men det här liknade en av mina vanligaste katastroftankar när ångesten rev som mest i mig under 2016. En polis som kommer med ett hemskt besked... 

Pulsen är skyhög när jag öppnar. Polisen hälsar och frågar om allt är bra. 

Jag svarar "ja", men lägger till ett "eller?" Vågar inte andas. Han undrar om jag är ensam hemma och jag svarar "ja" trots att jag har båda barnen i lägenheten. Jag kan inte tänka alls. Vad har hänt? 

Resten blir en röra, men tydligen har inget allvarligt hänt. De har fått en rapport om bråk och ville höra om jag hört något. "Nej, inget. Jag och barnen kollade på film förut och gick och lade oss." Jag frågar stora barnet om något hörts från sovrummet, men inte det heller. Jag svamlar en massa. Pulsen är fortfarande skyhög. 

Polisen tackar, går och jag hör honom ringa på hos närmsta grannen, prata väldigt kort sen blir det tyst. 

Jag och stora barnet kan inte somna. Jag smsar min man som kommer hem en stund senare. 

(null)

För mig blir det dramatiskt eftersom jag tror att jag ska få besked om att något allvarligt hänt min man just där och då. Reaktionen i kroppen är så kraftig att jag kvällen efter får pulspåslsg och hugg i magen varje gång jag hör ljud i trapphuset. 

Jag har även en massa frågor. Var det en rapport om bråk i vår lägenhet? Det är helt absurt i såna fall. Bråk om sista godisbiten då? Eller bråk i huset? Utanför? Jag har ingen aning. Var jag/vi misstänkta för något eller var det bara en koll bland grannar? Det är lyhört, vi borde ha märkt något om det hänt något i vår trapp... 

Känner att jag inte kan släppa det riktigt. 

Antagligen var det inte mer än att de kollade upp något. Men skräcken under sekunderna innan jag förstod vad det handlade om kröp långt innanför mitt skinn den natten. 
Lotta

Fy vad otäckt! Jag hade nog reagerat likadant. Det kan jag även göra på ett oväntat telefonsamtal. Den där stresströskeln finns liksom inte, det blir katastroftankar direkt. Det var ju bra att det inte var något i alla fall!

Svar: Ja, det var väldigt skönt att det inte var något alls även om jag länge undrade vad det handlade om. Nej, finns ingen marginal. Hade maken varit hemma kanske jag inte tänkt lika mycket katastrof, men eftersom han (för ovanlighetens skull) inte var hemma den kvällen blev ju första tanken att något hänt honom. Fy sjutton.
bylittlenea.blogg.se

Lars Gustafsson

Fy vad otäckt. Jag är också snaBB till katastroftankar. En polis utanför ringer på mitt i natten Scary hemskt
Ok tur att det löste sig vad du nu än var?

Svar: Ja, vad det än var. Jag undrade ganska länge vad det handlade om eftersom både lägenheten och trapphuset varit lugnt. Det brukar det ju vara. Men skönt att det inte var något allvarligt som hänt i alla fall.
bylittlenea.blogg.se

Kamilla

Fy vad otäckt att ringa på hos er mitt i natten av bråk någonstans. JAg hade nog fått hjärtklappning minst sagt.

Skönt att det var lite i sin ordning och inga stora hemskheter.

Kram Kamilla

Svar: Ja, det var skönt att det inte var något. Vet fortfarande inte vad det handlade om. Det hade varit hur lugnt som helst både hos oss och grannar så vitt jag vet. Ingen aning, men som sagt skönt att det inte hänt något allvarligt. Kram
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress