Plasticitet

Smaka på ordet en stund. Jag vill att vi ska fundera över detta, plasticitet, för det är något oerhört viktigt och det handlar om dig och resten av ditt liv.

 

Din, och min samt alla andras, hjärna är plastiska. Det innebär att de kan förändras. Faktum är att våra hjärnor faktiskt ändrar struktur under hela livet. 


(null)


 

En gång i tiden trodde många forskare att människan föddes som ett tomt ark, ett vitt papper som fylldes med erfarenheter under livets gång. Alla våra beteenden ansågs vara förprogrammerade. Världens främsta forskare inom området. Tills nya experiment visade att de hade fel. Så som det är med forskning, föränderligt. Hjärnan förändras nämligen under hela livet eftersom den är plastisk.

 

Varför tar jag upp det här? Jo, dels för att det är något som inte alla känner till. Det är så rotat hos de flesta av oss att hjärncellerna dör och tillslut sitter vi med ett litet äppelskrutt till hjärna när vi är gamla. Eller?

 

Dels för att vi ju får veta att utmattningssyndrom, det vill säga långvarig stress utan återhämtning, skadar och förändrar hjärnan. Är du utmattad är hjärnan skadad. Vi lämnas liksom med det samt med info om att det går att mäta skadorna flera år senare. Därefter blir det tyst. 

Ska vi leva med en skada, kan jag inte begära ett återköp på detta? Finns ingen medicin?

Det är bara tystnad. 

 

Ni har säkert hört det, om stress-skadan som hjärnan råkar ut för. Hur hippocampus (hjärnans minnescentrum ) och prefrontala cortex (pannloben som kontrollerar saker som planering, logiskt tänkande, språk med mera) krymper av stress. Har någon fortsatt meningen efter det åt er?  


(null)


Låt mig göra det: Hjärnan är fortfarande plastisk, den kan fortfarande förändra sig.

 

Det finns hjärnskador som inte kan läka helt, visst kan det vara så, men hjärnan är aldrig stillastående. Vi kan förändra dess struktur. Vi kan påverka till det bättre igen. Ibland kringgår hjärnan skador till och med. 

 

Om du känner dig uppgiven över en skadad hjärna som förråder dig genom att tappa ord, minnen och koncentration eller bli överbelastad, vill jag att du ska veta att det kan repareras till stor del. Kanske helt och hållet.

 

Meditation har till exempel visat sig få hippocampus och prefrontala cortex att växa. Tänk, bara en sån sak. Promenader och fysisk aktivitet reparerar skador i hjärnan med kanske ännu större effekt. Det finns mängder med exempel på hur vi kan förändra hjärnans struktur, men vi börjar där.

 

Din, min samt alla andras hjärna är plastisk – den kan förändras i sin struktur och funktion. Det är en bra sak. Det blir bättre. Det går att göra något åt det. 


(null)



Emmelie - mamma till två och sjuksköterska.

Känns skönt att höra när man är mitt i allt och är sjukskriven 100% sedan i juni. I september börjar medicinsk yoga och en typ av kurs för att kartlägga vad jag gör som har satt mig i denna situation. Kram och tack för bra inlägg.

Svar: ❤️ Hoppas du har nytta och hjälp av kurserna. Jag upplevde det som väldigt skönt att komma till nya situationer och träffa människor i samma läge som jag var. Jag gick i basal kroppskännedom och i en stressgrupp/samtalsgrupp under min sjukskrivning. Innan jag började tog det emot och kändes läskigt, men väl där gjorde det nytta att träffa andra och finnas i ett sammanhang. Jag lärde mig mycket också. Kram
bylittlenea.blogg.se

Annica

Tack Linnea för din uppmuntrande text.❤️❤️❤️.
Jag läser den när jag som mest behöver den.
Skadorna som uppstår blir förstås olika stora beroende på hur länge vi har utsatt
våra kroppar och hjärnor för en skadlig stress och beroende på hur stor
återhämtning vi har fått eller gett oss själva.
Forskning pågår som tur är.
Läste i SvD en intressant artikel om kortisol och att ny forskning kan ge svar på dessa
frågor genom att analysera våra hårstrån .
För mig har det varit så otroligt viktigt att inse att återhämtningen kan ta allt från ett halvår till ibland många år
innan man kan fungera någorlunda normalt igen.
Jag menar inte normalt tillbaka till ett gammalt stressfyllt liv.
Men ett liv där energin räcker i första hand en dag utan utmattningssymptom.
Jag kan idag ta mig igenom en inte alltför lång och inte alltför komplicerad artikel i en dagstidning .
Att läsa en skönlitterär bok fungerar fortfarande inte efter snart 3 år.
Så otroligt viktigt att få samhället att öppna upp ögonen kring denna komplexa sjukdom som drabbar så
många så oerhört hårt.
Det är befriande att upptäcka att fler och fler öppnar upp kring sina egen erfarenheter.
Både kvinnor och män.Framför allt att män vågar delge sina livsberättelser kring utmattning.
Det är inte bara ”duktiga” flickor som drabbas.
Livet förändras och hjärnan kan som tur förändras också.
Läste om Linus Thörnblad som efter många år med utmattningsdepression kan tävla i höjdhopp igen.
Jag gläds med honom. Att se att det går att komma igen. Inte att komma tillbaka men vidare i livet
med livskvalité.
Han poängterar dock att han aldrig kommer att komma vidare med full kapacitet men till 75%.
Ibland tänker jag att hade vi ett samhälle, system ,strukturer och samhällsideal som lät oss alla vara 75% så
skulle sjukdomar på grund av stress minska betydligt.
Depressioner,nedstämdhet ,ångest och tankar om otillräcklighet eller meningslöshet kanske skulle minska i vårt moderna
samhälle.
Att vi alla kunde bära känslan av att vara våra bästa jag för de vi är - inte för det vi gör i första hand.
Vi lappar och lagar i vårt samhälle och vi har på något vis glömt bort att vi i grund och botten är fysiska varelser med kropp
och en själ.
Våra själar får inte så stor plats i vårt samhälle idag och det är därför så förtvivlat många människor mår så
dåligt ,både gamla och unga.
Men jag har hopp om en annan samhällsutveckling där både kropp och själ får plats.
Tack för dina kloka texter.
Du bidrar i allra högsta grad till en positiv utveckling där vi tänker på ett klokare sätt.
❤️❤️❤️
Kram från
Annica

Svar: Hej Annica :) Visst är det skönt att det pratas mer och mer om utmattning och olika psykiska besvär. Om hjärntrötthet och hjärnhälsa. Det öppnar upp rent allmänt och kan leda till större kunskap i stort, det hoppas jag kan hjälpa många. Både de som drabbas och alla runtomkring.
Mycket hoppfullt att det pågår forskning som på olika vis kan hjälpa oss framöver.

Intressant även med Linus Thörnblad. Det är ju en hel del mer och mindre kända personer som klivit fram och berättat om sina upplevelser av utmattning och hur vägen framåt sett ut. För det är ju framåt vi ska, tillbaka finns inte. Det blir annorlunda, men jag är rätt säker på att det blir bra tillslut.

Även om det ser olika ut för oss alla, som du skriver. Hur våra hjärnor återhämtar sig, hur lång tid det tar och hur det ser ut under tiden är givetvis olika beroende på våra förutsättningar.

Kram Annica, tack för dina fina ord :) //Linnéa
bylittlenea.blogg.se

Anonym

Tack vilket bra inlägg det ger hopp. Har börjat jobba lite smått 25 procent är så trött men samtidigt glad att vara på jobbet. Hur länge arbetade du på samma nivå och hur kändes uppgångarna? Jag är glad om jag kan ta mig till 75 procent... känns långt bort just nu. Läkaren tänker 6 veckor på en nivå... Tack för en bra blogg kram

Svar: Tack, fint att du känner hopp när du läser det. Att börja jobba innebär ju en ny slags påfrestning även om det "bara" är 25%. Det tar på krafterna i början och det behöver nog få göra det innan en långsamt vänjer sig. Jag var ca 2 månader på 25% och ungefär lika länge på 50%. Att sikta på 75% längre fram låter fullt rimligt. Det måste inte alltid vara 100% som är slutmålet. Kanske inte i det här läget, men eventuellt en annan period i livet. Tack för din kommentar :)) Kram
bylittlenea.blogg.se

Monica - Mamma & Bilmek

Riktigt intressant att läsa :O och det stämmer ju nu när man tänker efter. Önska bara att alla hade en stund på dagen då man bara stängde ifrån sig ifrån allt och bara meditera en stund och fick den där "egna tiden". Men känns som allt mer och mer blir vi människor som robotar. Vi gör det vi ska göra och inte mer med det. Som en massa måsten som går på rutin? Jag hade verkligen behövt en stund på dagen att bara ta en bok och läsa. Men känner mig bara så stressad för att ens kunna göra det. Känns som tiden inte räcker till.

Svar: Kul att du tycker det är intressant.
Önskar också en stilla stund åt alla på dygnet. Det är ju så märkligt att det är svårt att få till trots att vi alla har samma tid att röra oss med egentligen. Men jag har varit där då jag inte kunde hitta någon minut alls. Allas liv ser ju olika ut, för en del kanske det kan funka att gå upp 10 minuter före resten av familjen för att få den pausen innan dagen drar igång. Någon annan kanske avslutar dagen med en kort meditation. Själv brukar jag använda jobbets vilorum under min förmiddagsrast i 10-15 minuter. Det rummet fanns visserligen inte innan jag blev sjuk i utmattning, men jag är tacksam att det finns nu. En kort stund när ingen vill mig något och jag bara behöver fundera på hur mina andetag är. Kanske kan du smita undan vid lunch. Sitta utomhus eller låsa in dig på toan ;) alla medel är tillåtna när vi ska ta hand om vår hjärna :)
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress