Paradoxen med utmattning

Det har dykt upp förut här på bloggen. Allt det motsägelsefulla i att drabbas av sjukdom på grund av stress och tillfrisknandet därefter. Gör så här, men inte för mycket. Gör inte så, men inte för lite. Helt obegripligt. 


(null)



Texten nedan delade jag nyligen på instagram  men alla kanske inte läser där så ni får ta del av den här också. 


En paradox är att en går från att se sig själv som en stark och frisk person, som alltid kan ta i lite mer. Tills dagen du blir sjuk i en sjukdom du inte vill veta av, inte vill ha med att göra, inte bett om eller någonsin trott dig kunna drabbas av. Enda sättet att börja bli frisk från den är att acceptera den jäkla sjukdomen och dess begränsningar, vilket du antagligen känner stort motstånd till. När du accepterat sjukdomen gäller det att ta hänsyn till den i ditt fortsatta tillfrisknande, men – STORT MEN – du får inte fastna i en offerroll eller i bilden av att du är en sjuk och ömtålig människa. För då kommer du aldrig bli frisk! Du ska utmana dig själv, men inte ta i så du spricker. Igen. Du ska framåt, inte tillbaka. Bli frisk, men inte så pass att du riskerar att falla dit igen. Du ska inte vara ett offer och tycka synd om dig själv, men ändå aldrig någonsin mer ignorera riskerna… Lycka till! 



(null)



Tack för de önskemål och funderingar jag har fått in från er. Jag jobbar på inlägg utifrån era önskade teman. Gissningsvis hade de kommit upp ändå eftersom det var saker jag gillar att skriva om :) 


Ha en finfin tisdag! 


Anna

Hej Linnea!
Jag har inte läst hela din fina blogg men rätt stora delar av den. Hittade din blogg för några månader sedan.

Sedan nästan två år är jag sjuksriven pga utbrändhet/depression/ångest/stress. Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända med mig men när jag läste detta inlägg får det mig att dra på smilbanden. Kan det vara så att mitt sinne för humor börjar komma tillbaka, månne? Alla dessa ord du använt skulle jag ha kunnat skriva. Känner igen mig på pricken!

Jag bor sedan länge inte längre i Sverige och flyttade faktiskt utomlands efter min andra utbrändhet. Utbrändhet nummer 1 och 2 var över betydligt snabbare än den jag nu befinner mig i och jag trodde i min enfald att jag lämnat detta med utbrändhet bakom mig. Icke sa Nicke! Ca. 15 år efter nummer 2 kom då nummer 3 som ett brev på posten! Hur kan det komma sig? Ja, jag hade ju inte ändrat något utan började galoppera i 180km igen. Jag hade inte förstått att jag behövde ta tag i mina barndomstrauman (d.v.s. göra något med dem), att jag igen hade tackat ja till ett jobb jag egentligen inte ville ha, att jag igen började jobba mycket övertid för att försöka få klart allt i tid och till en hög kvalitet, att jag inte vågar säga nej på jobbet (det kan ju ses som arbetsvägran) och att jag genom min ansvarskänsla ’belönades’ med ännu mer jobb då jag sågs som pålitlig! Precis som du började jag göra allt mindre sociala grejer som att träffa kompisar. Jag hade ju inte tid eller ork för jag MÅSTE ju jobba. Suck!

Om du bara visste hur mycket tid jag tillbringat med att leta på Internet efter de ’rätta’ lösningarna för att ta mig ur detta. Det jag gör nu är att jag experimenterar med olika terapiformer och försöker känna efter vad som passar mig. Det kan ingen annan veta åt mig. Jag blev väldigt inspirerad av det senaste inlägget på bloggen alldamnstories, där Therese berättar att hon hittat ett nytt jobb och hur hon uppnått detta, genom att lyssna till sina egna behov och önskningar. Detta försöker jag göra nu och jag vill lära mig att focusera på saker jag tycker om att göra.

Jag vet inte om du har stora livsfrågor? Det har jag. Jag har precis börjat läsa ’Samtal me Gud: en ovanlig dialog’ av Neale Donald Walsch. Inte för att jag direkt ser mig själv som religiös men kanske får jag ett eller annat svar!?

Sköt om dig Linnea och stor kram!

Svar: Hej och varmt välkommen hit! Vad fint att du hittat bloggen. Jag hoppas att du hittar de förändringar och justeringar som passar dig denna gång, så att du slipper fler bakslag längre fram. Det är en krokig resa minst sagt, den genom utmattning och vidare.
Jag håller med om att Therese (alldamnstories) skriver många kloka och insiktsfulla inlägg. Jag blev väldigt berörd av det inlägg som du skriver om här. Som så många gånger tidigare :) Vi måste alla hitta just vårt egna sätt att ta oss ut ur detta. Vi är ju alla olika och det finns ingen universallösning som passar alla utmattade. Tyvärr, tänk vad enkelt det hade varit!

Spännande läsning. Jag är inte religös, men kan tänka mig att det ändå är tänkvärt och intressant läsning du har där. Visst dyker livsfrågorna upp då och då. Utmattningen har ju vänt upp och ner på mycket och många delar av livet har jag gått igenom för mig själv och ifrågasatt mina egna föreställningar. Om mig själv och om livet i stort.

Jag önskar dig lycka till och hoppas att du hittar mer som du kan uppskatta här i fortsättningen. Kram
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress