Om när jag lärde mig mental tuffet på riktigt

Alldeles spontant tittade jag, i höstas, på utbudet av kurser på Örebro universitet och snubblade över en kurs i MBSR – mindfulnessbaserad stressreduktion som gick på halvfart kvällstid, halva terminen. Det var nog sista dagen att söka till vårens kurser när jag klickade på sök-knappen, full av pepp på att få gå. Blev reserv både i första och andra urvalet, till min förvåning, och kände mig lite nere för att saker bara sket sig. Fick mail några dagar innan om att jag fick plats ändå. Lyckan! 

 

 

En MBSR-kurs följer oftast ett standardformat om 8 tillfällen à 2,5 timmar samt en dags tyst retreat. Då detta var en kurs på universitetet behöver även forskning och examinering tas hänsyn till. Kursen var därför ett par veckor längre, men då handlar det om att vi även skulle skriva ett PM (som en mindre uppsats) med koppling till forskning inom området MBSR, meditation och mindfulness. Mitt fokus var att genomgå en MBSR-kurs och förhoppningsvis lära mig mer om mindfulness och meditation. Att få betyg i kurs eller på PM var inte viktigt. Jag har akademiska poäng så det räcker och blir över redan. 

 

MBSR-kursens utformning

MBSR följer som sagt en färdig form. Varje träff hade ett tema, vi tränade meditation i olika former som exempelvis andetagsmeditation, i rörelse (att gå extremt långsamt och fokuserat) och kroppsscanning, moment som yoga fanns med – inte som träning utan genom att sträcka och böja på kroppen och utforska upplevelser i samband med det. 

De teman vi hade var exempelvis behagliga upplevelser, självberöm, obehagliga upplevelser, känslor, självkritik. Dessa presenteras i en logisk ordning och mellan de olika tillfällena förväntades vi även träna på övningarna utifrån veckans tema - varje dag. Stor vikt lades även vid att inte gå händelserna i förväg. Vi håller oss till en vecka i taget, det ska inte forceras. 

"Ju mindre du försöker uppnå något, desto bättre kommer det att gå" var mantrat. Dock sjukt svårt att förstå hur det går till – att inte försöka uppnå något. Att låta det komma till en… 

Mot slutet hade vi en tyst retreatdag. Hur den var vill jag nog återkomma till i ett eget inlägg snart. 

 

Mina förväntningar vs. mina upplevelser

Även om jag gick in i det hela med ett "öppet sinne" så fanns där nog ett par förväntningar. Dels att jag skulle komma djupare in i avslappning och tänkte mig att det skulle bli som när en nästan, nästan somnar vid avslutet på en yogaklass, där i savasana (död mans position). Det var helt fel. 

Faktum är att jag en bit in i kursen fick högre stresspåslag och ökade stressymtom. Dock sjönk de snart igen och i slutänden var jag nere på rekordlåga KEDS-poäng, vilket även stämde med min upplevelse i stort. 

Saken är väl den att MBSR faktiskt handlar om träning, mental träning. Boken vi utgick från heter Mental tuffhet (pga läraren har skrivit boken) och det var precis det vi jobbade med. Att öva upp vårt fokus och förmågan att återföra fokus varendaste gång den vandrade från uppgiften, att kunna se saker för vad de var och acceptera dem för vad de var (obehagligt som behagligt) och att kunna betrakta våra tankar, känslor och beteenden. Det är ingen lätt sak, därför blev det en påfrestning ibland. Det kräver att en går in i sig själv och kanske utmanar sina invanda tankar, känslor och beteenden för att på sikt kunna jobba med att ändra dem till mer hjälpsamma sådana. 

Jag hittade saker i mig själv som jag inte kunnat se förut, jag lärde mig saker om mig själv som jag kanske inte velat lära mig tidigare. Men jag har även kommit mycket längre än jag tidigare gjort. På kort tid. Jag har lärt mig oerhört värdefulla redskap och har hittat en enorm trygghet i mig själv. Jag kan inte nog poängtera hur givande den här kursen har varit för mig, även om övningarna har fått mig att börja gråta ibland, även om det krävt mycket tid och engagemang. I slutänden har det helt klart varit värt det. 

Det har verkligen hjälpt mig att kunna se på mina tankar och känslor utifrån, att kunna ta ett kliv bak och betrakta dem och justera mina beteenden. Jag har hittat nya meditationstekniker och fått snabbare vägar in i meditativa tillstånd (det är inte så avancerat som det låter faktiskt, att komma ner lite i varv helt enkelt). I början krävdes minst tio minuter innan jag ens kunde känna en antydan till att komma in i det, idag kan 10 minuter vara fullt tillräckligt för att omstarta hjärnan och få en snabb återhämtning. 

 

 

 

Något vi även jobbade med var Mind power break (MPB) som är en snabb check med sig själv. Att stanna upp, fråga sig vad det är som händer just nu, känna igenom kroppen och lyssna på tankarna osv. Bara att kolla av med sig själv vad som händer och vad en behöver just nu. De här småstoppen i vardagen har varit väldigt viktiga. Det blir svårare att dras med i oro och ältande när en stannar till och frågar sig vad som känns och vilka tankar som snurrar samt frågar sig hur rimliga de är när en kliver utanför sina tankar. Genom allt detta har jag kunnat se var i kroppen jag känner av saker innan de blivit tankar och känslor. Hur känns oro, hur känns ängslan, hur känns nervositet, hur känns nedstämdhet? Små, små nedslag av medveten uppmärksamhet och perspektiv gör att jag inte lika ofta kommer hela vägen till ångest till exempel. 

Det är inte så att detta på något vis tar bort något eller botar något, men jag kan så mycket mer om mig själv och hur jag fungerar att jag kan hantera obehag och jobbiga tankar/känslor på ett helt nytt sätt. De hinner inte få fäste som förut. Jag känner mig mentalt tuffare än tidigare. Än någonsin tidigare faktiskt. (Kan ha med åldern att göra också visserligen). Ni fattar. 

 

Sammanfattningsvis...

 Jag är otroligt glad att jag fick chansen att gå kursen, nöjd över att jag genomfört den och stolt över mig själv som kommit så mycket längre fram i min egen utveckling och i mitt arbete mot högre välmående. Jag hoppas att även du som läser hittar saker som gör detta för dig under året som kommer. Detta funkade för mig just nu, men vi är ju alla olika.