The silver lining med utmattningssyndrom
(null)

Det finns så mycket som är så ofantligt hemskt med utmattningssyndrom. Det är en storm som sveper in. Det drabbar så hårt och totalt, det rycker upp träden med rötterna och vänder dem upp och ner. Även om vi planterar dem igen blir det aldrig samma sak igen. De kanske hamnar i en annan vinkel, på en ny plats eller får en annan lutning och ett gäng brutna grenar. 

Trots allt dystert och tungt att hamna i den stormen kan jag ändå se små ljusglimtar. Såna som har helt med utmattningen att göra. 

Jag skulle inte rekommendera någon att bli sjuk av utmattning, inget är värt det. Ändå, stormen får mig att uppskatta ljusglimtarna. 

Har du hittat dina ljusglimtar? Dina stunder, lärdomar och nya sätt att leva som ändå gör det tacksamt att vara där du är nu? 

(null)

Det allra första som dyker upp är ju utmattningssyndromet i sig. Låter inte klokt, jag vet. Men betänk att det ändå är kroppens och hjärnans sätt att rädda livet på dig. På sitt eget konstiga vis. 

När fly eller fäkta inte längre funkar som svar på stress finns ett annat läge kvar. En sista utväg - spela död! 

När jag blev sjuk och även sjukskriven stannade allt upp. Det var kaotiskt först, men tillslut började saker hända. Inuti mig framförallt.

Jag hittade ljusglimtar som långsamt leder mig framåt. 

Meditation, vikten av att få stunder för mig själv, naturen, vad jag tycker om och mår bra av samt vad jag inte tycker om och inte mår bra av. Den kunskapen var inte helt klar för mig tidigare. Att måla, skriva och fota fanns där men först när allt annat försvann insåg jag hur viktigt skapande är för just mig.

Jag upptäckte mitt mod. Trodde inte att det fanns där innan. Men jag har väldigt mycket mod och styrka, även om det utåt ser ut som om jag mest är svag och gömmer mig. Det är precis tvärtom. Vi alla, som är mitt i utmattning,kämpar som vansinniga för att kunna delta i livet utan att gå sönder. 

Jag har lärt mig att jag har ett värde, vad som än händer och hur det än känns inuti. 

Mina relationer har förändrats. Visssa vänner sedan tidigare håller sig på replängds avstånd, minst, medan andra kommit närmare och djupare. Jag har hittat nya vänner! Något jag inte trodde var möjligt när jag låg i mörkret hemma och knappt klarade av att gå till vår närbutik pga folk. 

Som Mia Skäringer säger så har jag no more fucks to give, eller väldigt få i alla fall. Jag har varit på botten, gått igenom motgångar och lärt mig så mycket om mig själv. Jag vet vad jag ska lägga energi på och vad jag ska släppa. 

Jag har lärt mig att uppleva, njuta och skratta på riktigt. Utan annat som snurrar i huvudet samtidigt. Jag har en ny slags närvaro. Här och nu räknas. 

Livet känns mer, både det bra och det dåliga. Skillnaden är väl att jag vet att jag kan ta mig igenom det svåra nu. 

Även om jag inte önskar min värsta fiende (om jag hade haft en sådan) utmattningssyndrom så ser jag ändå att skogen jag står i, efter stormen, är vacker på ett helt nytt sätt.

Ett sätt som inte blivit till utan stormen och förändringarna. 

(null)


Annica

Vad fint du skriver Linnea❤️❤️❤️.
Att det så otroligt svåra och tunga med ett utmattningssyndrom faktiskt kan mynna
ut i bra saker mitt ibland allt det tunga.
Att man vinner saker fast man förlorar andra.
Upptäcker saker man tycker om att göra och mår bra av.
Under all hets, stress och press finns det riktiga livet kvar med det som är viktigt
på riktigt.
I mina stunder då jag mår lite bättre känner jag mer närvaro.Det är en skön känsla som ger
lugn och trygghet.
Jag har upptäckt naturen och skogen på nytt. Den ger också lugn,harmoni och en tystnad
som jag har lärt mig att värdesätta.
Innan jag blev sjuk kunde jag gå i skogen men jag var inte där, på riktigt.
Jag har också börjat måla igen och skriva dikter för att sätta ord på hur jag känner.
Meditation och avslappningsstunder har blivit något jag längtar efter.
Min familj ,min hund, vänner och nära betyder ännu mer nu.
I allt det sköra och trasiga känner jag livets storhet trots att det har varit så otroligt tungt
att bli sjuk.
Jag vet vem jag är på ett annat sätt nu.
Vad jag behöver för att må bra fast jag inte är frisk än.
Jag kämpar för att känna att jag duger som jag är.
Trots att jag blev sjuk och inte klarar och orkar det jag har klarat.
Fast jag har varit så rädd känner jag mig också modigare.
Jag tror det hänger ihop med att man faktiskt börjar lyssna på sig själv igen.
Hittar sin kärna av vem man är på riktigt under alla fasader och masker.
Jag vet inte var jag ska i ett kommande yrkesliv men jag försöker låta de tankarna vila just nu.
Jag vill bli hel i mig själv först.
Var rädd om dig.❤️❤️❤️
Kram från
Annica


Svar: Precis så Annica! Vad fint du beskriver det. Jag känner verkligen igen mig. Allt känns och är mer på riktigt när mycket skalas av. När bara det viktigaste finns kvar. Tack fina du ❤️ Kram
bylittlenea.blogg.se

Sofia

Så mitt i prick uttryckt, både av dig Linnea och av Annica ovan. Jag håller med av hela mitt hjärta.
Kram Sofia

Svar: Tack ❤️ Kram!
bylittlenea.blogg.se

Kamilla

Så sant så sant att dina vackra ord kändes. De kändes rakt in i min själ och tårarna föll. Din blogg kommer bli en vän att hålla i handen denna andra utmattningsresa som precis startat. Tack och Kram från mig.

Svar: Åh, tack för dina fina ord. Det är verkligen mycket värt att hitta andra som vet och som förstår. Jag är så tacksam för alla jag möter längst den här krokiga vägen. Så tråkigt att du behöver gå igenom det dubbelt upp, men vi vet väl alla hur skört det är och att ingenting är självklart. Kram ❤️
bylittlenea.blogg.se

Johanna

Så fint!🌸✨

Jag hade tänkt skriva ett sånt här inlägg också, måste få till det någon gång☺️
Det jag framförallt blivit bättre på, även om det är en del kvar, är att sätta gränser. Inte bara låta folk komma och bestämma och köra över med sina känslor utan att ta hand om mig själv först. När man inte har någonting kvar att ge så har man liksom inget val, då är det man själv som är viktigast, vad än andra kan tycka om det.

Svar: Tack ❤️

Precis, i sjukdomen finns inte mycket utrymme för annat och det är kanske just därför vi lär oss vad som verkligen är viktigt. Väldigt bra av dig ändå, att kunna sätta upp gränser. Jag har mycket att jobba på där fortfarande.
bylittlenea.blogg.se

Wilda

Insiktsfullt och otroligt viktiga ord. Som jag känner igen mig. Tack för att du sätter ord på det så mjukt och ödmjukt, att det landar där det ska.

Svar: Tack snälla för dina fina ord. ❤️
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress