Att bestämma sig och hålla fast

Ibland måste vi fatta beslut, ibland måste vi omvärdera våra tidigare föreställningar och besluta oss för att det vi trott var fel. Eller att det som gällde förut inte gäller längre. 


Ibland måste vi fatta det beslutet flera gånger om. 

Det kan behövas för att få igenom förändringar. 

Vanor kan vara svåra att bryta. Att bli sjuk och sjukskriven var en så enorm förändring mot hur mitt liv tidigare sett ut. Jag blev tvungen att lära om mig nästan allt. 


Att inte vara så akut sjuk, utan nästan frisk, och inte heller sjukskriven innebär att jag måste påminna mig själv om att jag inte är sjuk och sjukskriven längre. Att vakta och hålla uppsikt, visst, men inte att hålla tillbaka eller försvaga mig själv på grund av vanor från sjukskrivning. Eller rädsla. 

För rädsla ska inte få styra mig igen. Vi har ju redan testat det. Att inte riskera något eftersom det kan misslyckas. 

De tiderna är förbi. Därför krävs det en hel del "jag tror jag kan, jag tror jag kan..." samt ett och annat "jag är helt jäkla säker på att JAG kan" för att lära mig vara mitt nya jag. 

Mitt efter-utmattningen-jag. Som kan en jäkla massa och kommer klara av en jäkla många fler hinder i min väg framöver. Om det mot förmodan inte går, så klarar jag även det. Jag kan ta mig igenom svårigheter, igen.

För jag har bestämt mig för att leva som mitt efter-sjuktid-jag och inte fastna i ett sjuk-jag. Med visdomen som sjukdom och sjukskrivning gav mig. 

Jag har makten att göra så med mitt liv. 

Erica

Fint inlägg, och förstår precis hur du menar! Jag upplever att mitt självförtroende bröts ned under utmattningen och att jag blev väldigt osäker på många saker, på mina förmågor. Så jag ser det som att jag sakta men säkert försöker bygga upp det igen, och våga lite mer i små steg dag för dag. :) Heja!

Svar: Ja, en utmattning gör ju så vi måste börja titta på oss själva och hur vi kan hitta ett hållbart sätt att leva. Självkänslan får sig en törn när vi slutar att fungera och inte längre kan prestera, bita ihop eller liknande längre. Vi kommer framåt även om det går långsamt :) Kram
bylittlenea.blogg.se

Annica

Så bra skrivet.❤️❤️❤️
Att ta makten över sitt eget liv och fatta nya beslut som leder till något bättre
än det man hade innan kraschen.
Att kliva ur maktlösheten jag tror många av oss upplevde innan vi blev sjuka.
Att våga gå nya vägar även om det känns skrämmande och att man inte vet om
man väljer rätt .
Jag är så mycket fast i rädslan fortfarande fast jag stundtals känner hopp och en inneboende
styrka, ett hopp om ett tillfrisknande.
Så himla rädd över att det aldrig ska gå över......
Jag vet att jag kan och att jag vill förändra mitt liv,riktningen framåt mot ett helare liv men
jag så fast i denna utmattning.Just nu kan jag så lite,vill så mycket.
Försöker hitta de där små,små stunderna korta ögonblick av en känsla av friskhet i kroppen.
De stunderna är så små och korta.
Men de gör att jag väljer att fortsätta.
Jobbar med mig själv och mina egna tankar,rädslor och drömmar om att bli frisk.
Vill så gärna fatta beslut om förändringar i mitt liv men jag är fortfarande så låst i
en utmattad kropp och med en utmattad hjärna som inte orkar tänka de drömmar,
orkar bära den längtan jag känner efter ett friskt jag och en nystart i livet.
Jag känner en enorm sorg över alla medmänniskor som kraschar och blir sjuka.
Så väldigt onödigt och ett sådant slöseri med människors liv,kapacitet ,drömmar och
vilja att vara och duga i sina egna och andras ögon.
Tänk om vi kunde skapa ett samhälle där vi formas och växer upp med en känsla att vi är
fina och värdefulla som vi är.
Ett samhälle där olika människors kompetenser och intelligenser värderas som lika viktiga oavsett
vad vi kan och är bra på.
Ett arbetsliv där vi får växa som människor istället för att pressas till sjukdom och utmattning.
Där våra barn växer upp och känner att jag kan.
Att det är alldeles fullt tillräckligt att vara människa och göra så gott man.
Var rädd om dig Linnea.
❤️❤️❤️
Kram från
Annica



Svar: Jag förstår din rädsla Annica. För jag är också rädd många gånger. För att behöva backa och hamna där jag varit igen, för att känna maktlösheten eller för att ångesten och tvivlet ska ta över mig som den höll på att göra en gång i tiden. Men utan rädslan kan vi inte vara modiga så jag får fatta beslut om att vara modig och trotsa rädslan i lagom stora steg hela tiden. Lite framåt även när det tar emot. Jag hoppas också att vi kan lämna en bättre och sundare värld till våra barn och deras barn. Kram
bylittlenea.blogg.se

Kamilla

Tack för dina kloka inlägg som jag läser om och om igen. De ger mig så mycket på min resa mot ett friskare och klokare jag.

Kram Kamilla

Svar: Tack för dina ord <3 Det betyder mycket för mig att få höra att det jag skriver blir värdefullt för dig! Jag önskar dig all lycka på din resa framåt. Må vi bli klokare och friskare på grund av och trots allt elände! Kram
bylittlenea.blogg.se

Hanna Karlsson

Så bra skrivet!

Svar: Tack snälla! <3
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress