Platsen där idéerna föds

Jag vet inte hur det är med er andra, men för mig är det i mellanrummen och tystnaden som magin tar form.

 

Det är när jag inte "gör" något som jag bäst löser problem och får nya idéer. När jag promenerar, när jag mediterat, när jag duschar, när jag yogar. Först när allt annat stängs av och sätts på paus, när jag inte ska prestera eller koncentrera mig så blir allt mer klart. Tydligare. 

 

Ibland är det som om jag hör hur det klickar när ett par pusselbitar hakar fast i varandra och bildar något nytt tillsammans.

  (null)


Det är inte på något vis unikt för mig, det är så det funkar. Att multitaska är obra för våra hjärnor. Det har vi pratat om förut   Att hålla mycket i huvudet samtidigt hindrar oss från att bli kreativa och lösa problem. Det gör så vi bara kan hålla fokus på att hålla koll på allt. Ungefär så. 

 

Jag menar inte att vi ska gå omkring i ett vakuum hela tiden, men vi behöver pauser och tystnad mellan alla "göra", "jag ska bara" och presterandet. Stillhet. Där, i mellanrummet, skapas något. Det är där vi kan hitta lösningen och se allt kristallklart. Om så bara en kort stund, men det är från det tysta och stilla vi kan hitta vägen vidare framåt.

 

Eftersom jag just fick en sån idé precis efter en kort meditation är jag helt säker på att det är så. En idé som kan lösa något jag gått och funderat på i ett par månader, om inte längre.

 

Har du mellanrum i ditt liv? Finns stillheten där dina tankar kan röra sig? Där din inre röst blir klarare än annars… Om inte, kan du kanske ge dig själv det från och med nu. Bara för att se vad som händer.


(null)





Annica

Det är väldigt intressant och viktigt det du skriver om❤️❤️❤️.
Det är först nu ,efter två som sjuk ,som jag börjar hitta tillbaka till mitt inre jag,
själens röst eller vad man nu vill kalla det.
Det är bara i tystnaden och lugnet man kan landa där.Som du så klokt skriver i mellanrummen ,pauserna
eller då man vilar djupt utan tankar som brusar och stör.
När jag är i kontakt med mitt inre försvinner orostankar om framtiden eller tankar om dåtid som bara
drar ner en.
Jag hittar ett stark genuint jag som är lugnt och tryggt.
Raka motsatsen till alla tankar som vill få mig att tappa tron på mig själv och mina förmågor.
Jag kan djupt därinne känna mitt eget värde för den jag är trots att jag inte” gör ” så mycket.
Iallafall inte nu som sjukskriven och med en fortsatt utmattad hjärna som tar tid på sig att läka.
I tystnaden känner jag inte rädsla för framtiden.
Djupt i mig själv räcker det att vara.Bara vara den jag är.
Ibland tänker jag på djuren och naturen.
Så helt i samklang med sig själva och den jord vi delar på.
Jag tror vi består av något mer än våra fysiska kroppar och våra hjärnor.
När vi går sönder är det något mer som går sönder.Vår själ , vårt inre jag eller
vad man nu vill kalla det.
Men det är en härlig känsla när den där trasiga själen vaknar till liv igen och man börjar
känna att man vill leva igen.
Det gäller nog bara att inte tappa det där inre jaget igen.
Vara i kontakt med hela sig själv för att kunna läka och inte bli sjuk igen.
Lära sig att prestation,yta och hela detta samhälle fyllt av mål inte alltid är något
att sträva efter. Det finns så mycket mer att få i livet.❤️❤️❤️
Jag tror också att det är det vi måste förmedla till våra barn och unga då samhället
svämmar över av psykisk ohälsa och sprider sig neråt i åldrarna.
Frågan är bara om vi tillsammans, politiker och beslutsfattare har denna insikt och
använder den till kloka, genomgripande förändringar.
Kram från
Annica
❤️❤️❤️




Svar: Du skriver det så fint Annica! Att vara i samklang med sig själv och naturen omkring sig, det skulle vi nog alla behöva få uppleva lite oftare. Det skulle nog kunna laga många trasiga själar. Frågan är hur vi hittar det där läget. Utan att göra och prestera. Att kunna "bara vara och finnas till". Stor kram <3
bylittlenea.blogg.se

Jennie

Mysigt med brasa

Svar: Ja, supermysigt! :)
bylittlenea.blogg.se

Jim

Bra skrivet. Tänk mycket på att de där pauserna iaf fanns till viss del innan utmattningen. Men ofta var de fyllda med tankar om arbetet. Att bara vara fanns inte. Inte ens på promenaden, löpturen eller kafferasten. Idag uppskattar jag en dag med inget planerat, ta dagen som den kommer, göra det som faller en in. Och det är ok, behöver inte prestera något just idag, mitt värde ligger inte i det. Efter någon dag så kommer ett lugn, en stillhet och tankarna blir så klara. En spontan promenad i regnet kan också framkalla samma känsla. Tankarna får liksom en fri och stor yta att röra sig på, härlig känsla. Och ofta kommer lösningar på de saker man funderat länge på, bara sådär, sinnet är ibland förunderligt.

Svar: Tack! Visst är sinnet förunderligt. Det märkliga är väl att ju mer yta vi ger våra tankar desto klarare blir de. Förstår precis vad du menar med att inte klara av att bara vara - att inte prestera. Det får jag ibland jobba på än idag, när jag har svårt att komma ner i varv (men misstolkar det för att ha mycket energi). Då kommer gamla tankar, beteenden över mig och jag kan inte låta bli att prestera/göra/fixa/lösa. Jag tränar mig på att bara vara och se att jag har ett värde även om jag inte gör :) Det är svårt, men vi lär oss nog.
bylittlenea.blogg.se

Lotta

På kvällen, när alla andra har gått och lagt sig. Då är det min tid. Det är tyst, lugnt och jag får sitta helt ifred. Jag missar lite sömn, men det är det värt.

Svar: Låter toppen att få ett litet hörn av dygnet för sig själv! Själv är jag tröttare än nioåringen på kvällarna, men det kan bero på att jag går upp först av alla på mornarna och får min lilla stund för mig själv då. Även om stunden mest handlar om att göra mig redo för jobbet ;)
bylittlenea.blogg.se

Lars Gustafsson

Ett bra inlägg ja du multitaska är för mig ett mysterium, jag kan erkänna att jag inte är så jäkla bra på det. Promenader får mig att rensa tankarna. Mediterar ibland men har svårt att varva ned tankarna. Annica lämnar en fin reflextion tycker jag. Sköt om dig nu och en stor björnkram från mig

Svar: Tack! Det är nog bara bra att undvika multitaskande om vi ska lyssna på forskarna ;) Promenera och meditera tror jag många kommer långt på. Kram tillbaka :)
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress