Om tid och tidlöshet
Jag har pratat om det tidigare, att jag behöver träna på att inte planera allt, inte skriva listor eller tänka ut alla "tänk om" i förväg. Jag har minskat på det, men vissa saker måste stå i kalendern. Annars glömmer jag viktiga saker som föräldramöten och tandläkartider. 
 
Vi har ett tveeggat förhållande tiden och jag. Jag behöver veta hur den bokas upp framför mig, samtidigt som det uppbokade kan skapa stress och Förväntansångest hos mig. Eller åtminstone förväntansoro. 
 
Kanske är det för att jag ser tiden. Alltså, jag ser tiden i mitt huvud. Den har en form och en massa olika färger. Vi har pratat om detta tidigare. 
 
 
Idag är det onsdag, som är en orange dag, maj är mörkt röd vilket gör att alla jag känner som fyller år i maj är kopplade till den nyansen av röd. År 2017 är en kall men ändå relativt ljus grå färg. Konstigt, men sant. Det har alltid varit så, så länge jag kan minnas. 
 
 
När jag har saker inbokade så blir det som om någon ställt ut stora betongsuggor framför mig längst med tidens gång. Jag insåg detta nyligen. När jag fick grepp om förväntansångest. Det spelar ingen roll om det är världens roligaste saker eller jättejobbiga saker inbokade. De är ändå betongsuggor. Så stora att jag behöver utrustning för att ta mig över dem. 
 
Det kan vara: hur jag ska ta mig dit?
Vilken väg?
Vad ska jag ha på mig?
Måste jag förbereda något?
Kostar det pengar?
Vilka mer ska dit?
Behöver jag kontakta någon?
Hur kommer jag hem?
Hur ska jag lösa det med mat, dryck?Före eller efter?
Vilka skor passar bäst?
Hur gör en om en måste ställa in? 
 
Tusen miljarder förberedelser framför varje betongsugga. Och förberedelserna startar från den dag jag fått veta när något ska hända. Oftast börjar jag förbereda alldeles för tidigt, helt i onödan. I de flesta fall behövs inte en bråkdel av alla mina tankar. 
 
Men ändå skapar det en slags stress som jag inte kan göra mig kvitt. 
 
Jag kan förstå det hela logiskt och intellektuellt. Jag mår verkligen inte dåligt över sånt här hela tiden. Det är mer ett lågmält tärande i bakgrunden som jag knappt är medveten om. 
 
Nu när jag blivit mer medveten, behöver jag hitta strategier för att hantera detta på ett rimligare vis. Så tiden och alla roliga saker framför mig inte behöver ligga och puttra ut oro i bakgrunden. Alldeles, alldeles i onödan. 
 
 
Det är nog en av anledningarna till att meditation och mindfulness blivit så viktigt för mig. För i meditation och när jag skapar  upphör tiden att existera. Det är som om jag kliver av tidsbandet och står i något annat. Som inte kan mätas eller etiketteras. Där och då är jag tidlös. Tidlösheten i sig gör att betongsuggorna varken tynger eller blockerar. De kan till och med upphöra helt även om den inplanerade aktiviteten finns kvar. Det skapas en distans som jag mår väldigt bra av och jag känner en tydlig skillnad när jag inte upplevt tidlösheten på ett par dagar. 
 
Så både tid, planering, oplanerat och tidlöshet är viktigt för mig. Det gäller bara att hitta rätt balans där. 
 
 
 
Sara

Åh, jag har samma problem, har också en variant av synestesi där jag ser kalendern/veckan/året osv. som bilder. Ser hela tiden vilka aktiviteter som väntar och blir stressad av det. Har också mkt förväntansångest. Har ingen bra lösning på det, men har inte provat meditation (på länge).

Svar: Kul med en till synestet!! :) Just nu har jag svårt med mediterandet. Jag tolkar det som att det är nu jag behöver det som mest. Kram
bylittlenea.blogg.se

Annica

Vilken bra liknelse med betongsuggor😍 Jag tänkte först skriva gråsuggor.
Det här med att ha förväntansoro har jag haft i många år innan jag blev sjuk.
Trodde nog mest att jag hade ett större behov än många andra att i förväg behöva veta
var , när , hur , om och men något skulle hända.Hänger nog ihop med mitt stora kontroll-
behov jag alltid har haft i hela mitt liv. I en stressig arbetsmiljö med lite inflytande och höga krav
och en arbetssituation där det inte går att ha kontroll funkar detta väldigt dåligt.
Det skapade en enorm stress hos mig.I utmattningen eskalerade det till ren förväntansångest.Inte
så roligt att vara på gränsen till en panikattack då man ska göra något roligt eller trevligt som man har sett
fram emot. Jag tror mina betongsuggor kommer fram då jag undermedvetet känner oro för att jag
inte ska klara av en viss situation, få panik, ångest eller en matthetsattack mitt i en aktivitet.
Också en förväntansoro för att aktiviteten i sig leder till nya krascher som kostar i oro för att jag aldrig
ska bli frisk och klara vanliga sociala aktiviteter utan att få kraftiga symtom.
Håller med dig om att i meditation släpper man greppet om tiden och är på sätt och vis i en annan
dimension av tillvaron.Hjärnan får vila från alla tankar en stund.
Konsten att kunna vara i nuet är en nyckel till att må bra men att det kan vara enkelt men ändå
så svårt.
Jag hade klarat mig länge på savannen bland alla vilda djur men i detta samhälle blev mina förmågor också
en väg in i väggen och en utmattning.
Tack för att du fortsätter dela med dig Linnea❤️❤️❤️
Du sätter ord på så många insikter jag själv har fått under min utmattning men som min
hjärna inte riktigt har kunnat beskriva i ord.
TACK!
Var rädd om dig.
Kram från
Annica

Svar: Åh! Tack Annica för allt du delar här i dina kommentarer! Javisst, savannlivet kanske hade passar oss bättre. Jag har fortfarande svårt att hantera när jag upplever att mitt jobb hamnar i en höga krav-låg kontroll-situation och jag tycker att jag hamnar där mer och mer nu jämfört med innan. Meditationen blir väldigt viktig i det här och det är verkligen när laguner tycker att jag har tid eller ro för det som jag mest behöver den. Tack för dina kloka ord! Kram ❤️
bylittlenea.blogg.se

Tankar om utmattning

Jag känner igen varenda en av dina funderingar kring tid och tidlöshet, planering och att ha en tom kalender. Alla de där frågorna ställer jag mig själv, alldeles för långt i förväg. Och även såna saker som vilka skor jag ska ha och när jag ska äta... Har tänkt att jag har ovanligt stort kontrollbehov, men det är liksom inget som jag gör frivilligt utan det bara händer. Har gjort så så länge jag kan minnas... Kan vakna en helt oplanerad ledig dag och planera allt (från mat och skoval till tider och vem som ska underrättas om vad) innan resten av familjen ens vaknat och fått säga sitt. Sen kanske det inte blir nåt av ens. Men det kan inte hjälpas, min hjärna spinner iväg ändå.. Jättejobbigt.

Det här med synestesi känner jag inte alls igen mig i. Tycker mest det låter fascinerande, men det visar också hur otroligt svårt det är att förstå och förklara saker som pågår inuti ens huvud. Även om mottagaren är öppen så är det svårt att ta in. Och som du beskriver, att du trott att alla har det så här. Hur ska man kunna möta förståelse om man inte är väldigt ödmjuk inför att alla har olika förutsättningar och sätt att se på världen och livet. Jättenyttigt att du beskriver, som man sagt i alla tider, kunskap är makt. Tänk vad mycket vi lär oss av varandra. <3 Kram

Svar: Ja, det är spännande att lägga pusslet om sig själv och även andra. Att förstå hur olika och lika vi fungerar. Kanske har synestesin inget med det hela att göra. Jag letar förklaringar med ljus och lykta ibland när jag har svårt för att bara gilla läget. Jag måste verkligen lära mig att hantera tiden och livet på ett bättre sätt än hittills :) frågan är bara hur? Kram ❤️
bylittlenea.blogg.se

Mia Älegård

Där förstår jag exakt hur du menar. Så har jag varit under lång tid. Stress av att ha saker i sin kalender, oavsett om det är roliga eller jobbiga saker. Har nog blivit bättre på att säga nej, även i sista minuten avboka. men just det där med betongsuggorna är väldigt talande. Som om man måste ha fullständig kontroll på allt, annars funkar det inte. Tänker att jag är en spontan människa, men när det gäller saker längre bort blir det väldigt mkt fokus och energidränerande att tänka på hur, när, om, och ifall...reservplaner. Har ju iofs alltid tyckte att det är jobbigt med nya människor, miljöer och att tex. mingla och vara allmänt social. Ändå så säger folk att just det är jag bra på??!!! Att ha en kontrollroll som skyddar när jag blir tvingad och därför klarat att hålla masken. Nu försöker jag undvika folk så mkt jag kan haha...men vill ju samtidigt hitta på kul saker, vilket blir en omöjlig ekvation.
Nu blev det en massa svammel på din sida.

Kram på dig, ville bara säga att jag fattar

Svar: Jag svamlar en hel del jag med :) haha! Det blir så ibland när hjärnan är uppe i varv eller frågorna för många. Det är inte lätt att få ihop det. Att kunna leva, delta och hitta på roliga saker utan att det blir stress och press. Tillslut kanske vi hittar något sätt att få till det bättre än innan. Kram ❤️
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress