När en vill krypa ur sitt eget skinn...

Hur hanterar en den känslan? Speciellt när ingen energi finns för att distrahera sig? 


Orkar inte trampa ur mig det genom en promenad, inte yoga bort det, inte måla... kan inte koncentrera mig på läsning eller samtal med andra. 

Jag kan bara vältra mig i känslan av att allt är fel. Jag, världen, samhället. Mest känslan av att jag är fel. Det är den som är mest obehaglig. 

Ångesten. 

Den kommer när det blivit för mycket av allt och för lite återhämtning. Igår, fredag, var det stopp igen. Kom inte upp. Kroppen var full av bly och mjölksyra, hjärtat slog för fullt och marken gungade. Tvärstopp. Jag låg några timmar och stirrade i väggen. Under tiden var nedervåningen under konstruktion när ett par hantverkare slog hål i väggar och drog rör i badrummet som renoveras. Jag är redan trött på renoveringen, men vi har 1-2 veckor kvar att stå ut. Ingen dusch hemma, ingen tvättmaskin hemma. 

När jag kunde stå och gå tog jag mig ut i naturen för att stirra på den från en parkbänk, men inte heller det går att göra i evigheter. Väl hemma väntade ett brev från försäkringskassan. 


Omprövningen av deras avslag i vintras ändras inte. Det hade jag inte trott heller, men innehållet i det brevet får mig nu att vilja vända utochin på mig själv. Jag vill försvinna (inte dö, jag är inte suicidal) men jag skäms och jag känner mig så otroligt förnedrad av Försäkringskassans ord. 

Jag trodde inte att det kunde kännas sämre, men det är alltså möjligt. 

Så förnedrad. Jag kan inte tolka brevet på annat vis än att de inte tror mig. Att jag har hittat på?! Eftersom de skriver följande 

"Försäkringskassan konstaterar att aktivitetsbegränsningarna i läkarintygen i stora drag är dina egna upplevelser och utsagor." 


Jag vet sedan tidigare att mina synpunkter är oviktiga, men här låter det som om jag skulle ha övertalat läkaren att skriva en massa saker i intygen för att lura till mig sjukpenning.

Alltså... jag orkar inte... 

Annica

Åh Linnea :)
Skickar ljus och energi till dig idag och tusen styrkekramar.
Jag tror på dig och vet att det du upplever och känner är på riktigt.
Det är väl just det som är så svårt med utmattningssyndrom och ångest.
Att det ofta inte syns på utsidan och att det inte går att mäta i några prover
hur matthet,ångest,värk och andra symtom känns.
Men det är verkligen på riktigt.
Alla som lever i en relation med en utmattad person vet att det är på riktigt.
Jag förstår din känsla av att vilja krypa ur skinnet.Det är en vidrig och obehaglig känsla.
Jag får tårar i ögonen när jag läser om det bemötande du får i brevet från FK.
Det är kränkande och ovärdigt.
Skulle vilja skrika rätt ut över hur människor 2017 i dagens svenska samhälle behandlas av en myndighet
som är till för att stötta och rehabilitera sköra och sjuka människor tillbaka till ett liv igen.
Inte bara ett arbetsliv.
Att inte bli trodd och ifrågasatt gör ont.
Men sanningen är alltid sanning och kommer alltid att vara sanning oavsett hur myndigheter väljer att vrida,
vinkla och trixa.
Hoppas att några politiker läser din blogg.I synnerhet representanter från nuvarande regering och deras socialförsäkringsminister.
Jag undrar om de skulle kunna se dig och alla oss andra utmattade och sjuka i ögonen och på fullt
allvar ändå kunna hävda att de gjorde rätt.
Fick ner sjukskrivningstalen men till priset av att sjuka människor som fortfarande inte är friska tvingas
ut i arbete.
Jag hoppas att dem skäms!
Var rädd om dig!
Imorgon är en annan dag.
Många, många kramar till dig!
Annica

Svar: Åh tack fina, fina du <3 Ja, jag undrar också hur de kan tycka att de gör rätt. Det finns många som drabbas mycket hårdare än mig. Många som är så sjuka att de inte kan jobba en timme i veckan, men ändå skickas till arbetsförmedlingen. Många som har genomgått tester och har provsvar, men ändå anses ha full arbetsförmåga av Försäkringskassan. Det är så vidrigt att jag inte vet var jag ska ta vägen. För mig handlar det om deltid och jag har ändå fått in lite pengar under tiden tack vare att jag kan jobba en del av dagen. Men ändå, det är verkligen förnedrande att få ett brev med det här innehållet. Jag kan önska att jag inte läst det faktiskt. Det ändrar ju inget i dagsläget för min del. Det fick mig mest att må dåligt och blir väldigt arg. Så därför känns det onödigt att ens ha läst. Jag förstod att omprövningen inte skulle ändra deras beslut. Det är ju fortfarande samma information som försäkringskassan själva tittar på en gång till. Inget nytt fick tillkomma och det är de själva som granskar sitt beslut. Nästa steg är förvaltningsrätten, men det vet jag inte om jag orkar med. Tack för ditt stöd och dina fina ord! Många kramar tillbaka <3
bylittlenea.blogg.se

Lotta

Det enda som fungerar för mig när det är skit, är tyvärr att sova. Och Försäkringskassan..låt dem inte trycka ner dig mer än de har gjort. Jag vet att det är svårt och jag tycker det är för jävligt. Och man undrar ju vad ett "psykiskt lätt normalt förekommande arbete" är?! Om man mår skit, knappt orkar vara bland folk, så undrar man ju.... KRAM!

Svar: Ja, jag har också undrat över vad "psykiskt lätt normalt förekommande arbete är". De kan liksom påstå vad de vill om arbeten och arbetsmarknaden, men lämnar sedan över till individen och arbetsförmedlingen att försöka förstå vad för slags arbete det skulle kunna vara. Försäkringskassan alltså.... så mycket skit jag fått gå igenom senaste halvåret på grund av dem. Eller mer än så, för det var mycket oro redan från start. Jag har försökt sova och vila. Idag blir det en promenad och inte mycket annat. Vaknade med en mycket bättre känsla idag så det finns ändå hopp! Jag är, som vanligt, överväldigad av allt stöd som kommer när jag dippar, kraschar och mår dåligt. Det värmer hela vägen in. Kram <3
bylittlenea.blogg.se

Camilla

Så skamligt av dem! :(
Det är ju inte direkt som att det finns röntgenplåtar eller resultat av blodprov att skicka, för att visa hur utmattad man är. Synd att det inte finns förresten. Det är ju en av svårigheterna med denna sjukdom.
Men det är inte du som ska skämmas, det är hela detta sjuka och korkade system.

Kram till dig!

Svar: Tack! Ja, det finns många fel med det system som ställer till det så här för så många just nu. Det ändrar inget just nu, men det fick mig att må dåligt. Och jag blir så arg på att det kan få gå till på det här viset. Tack snälla för ditt stöd! Kram <3
bylittlenea.blogg.se

Helena

Det är ju för jäkligt rent ut sagt, stor styrkekram till dig ♥

Svar: Tack vännen <3
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress