Det här är inte ett inlägg om vikthets!
"Mamma, du är mjuk och go likom. Som en säl...eller du vet, en valross" 
 
 
Bilden ovan är från förra sommaren. Citatet från förra veckan, sagt av min tolvåring. För att min tolvåring tycker att jag är mjuk och go. Det kanske stämmer. 
 
Oavsett så handlar det här inte om vikthets. Inte om vikt alls egentligen, för jag har ingen våg (tror jag) och kan därför inte mäta min vikt på något annat vis än med ögonmått. Mitt ögonmått är uruselt, det är sen gammalt. 
 
Det här inlägget handlar om välmående. 
 
Viktigast av allt är väl att må bra. På alla sätt och vis. Vara snäll, mot sig själv och andra. Och må bra. 
 
 
Det var månaderna innan "gå in i väggen" och bli sjukskriven som jag tappade kontrollen över min kropp. Det läskigaste var att tappa kontrollen över hjärnan. kognition och sinnen, när det slutade funka blev jag rädd. Men kroppen, den täkte jag inte så mycket på då. 
 
Jag tränade regelbundet ashtanga yoga, en ganska fysisk form av yoga, under året innan sjukskrivning. Men hösten 2015, dvs månaderna innan jag sjukskrevs, var jag tvungen att sluta. Inte för att det var för jobbigt. Det blev för svårt. 
 
Jag kunde inte längre skilja på höger och vänster. Kunde inte hålla räkningen när vi skulle stanna i en position i fem andetag. FEM ANDETAG! Det är ju hur lätt som helst. Jag klarade inte att räkna till fem, inte ens mina egna andetag, på egen hand. Jag glömde bort ordningen i serien jag tränat på i över ett år. Både i studion och hemma. Tappade balansen, blev yr, såg stjärnor, blödde näsblod. Jag fick ångest över att åka dit, för jag kunde ju kanske krocka på vägen dit och det var så himla svårt att hitta parkering.... 
 
Så jag slutade med yogan, som under ganska lång tid ändå varit mitt andningshål, min paus, min jordning och min träning. 
 
Sedan kom ju allt det där med utmattningssyndrom, sjukskrivning och återgång i arbete ni vet. Tiden då allt stannade av, när energinnivån sade att batteriet blinkade rött heeeela tiden. När det verkligen, verkligen inte gick hur mycket jag än önskade och ville. 
 
 
I perioder har jag gått mycket, både långt och kort, långsamt och snabbt. Men träning har det inte blivit så mycket av. 
 
Nu känner jag att det är nog. 
 
Min sjukskrivning hade fokus på att ta tillbaka kontrollen över min hjärna, över psyket och mina sinnen. Att känna hopp, tilltro och glädje. Slippa ångest, kunna föra samtal och räkna till fem andetag. 
 
Sedan var fokus på att klara av arbete. 
 
Medan kroppen inte fått någon hjälp alls. Ingen uppmärksamhet, ingen tröst, inget stöd. 
 
Det är inget inlägg om vikthets. Min kropp är inte min egen längre. De senaste två åren har den inte betett sig som tidigare och nu är det dags att ta tillbaka makten igen. Det är dags att ge välmående och välbefinnande till min kropp och till hela mig. 
 
Jag kommer inte prata om vikt, mått, dieter, bantning eller träningsmetoder. Jag kommer bara se till att utsätta mig för rörelse varje dag. Kondition, styrka och rörlighet. Vare sig det gäller promenader, att leka med barnen, cykla till affären eller några solhälsningar när jag vaknar. För att jag tror att det här kan vara en av de sista pusselbitarna för mig. 
 
Och det har inget med inköpet av ny bikini i lördags att göra. (Även om det kanske gav mig en knuff i den riktning jag var på väg åt redan). ;) 
Carolina

Vilken bra blogg. Det är så viktigt att prata om detta och modigt att våga. Jag själv är sjukskriven och man kan känna sig så ensam i detta, därför blev jag lite mer hoppfull av att läsa dina ord <3

Svar: Hej, välkommen hit och tack så mycket! Ja, visst är det ensamt många gånger. Genom att dela med mig har jag insett att vi är många som känner så. Fint att kunna dela hopp tillsammans! Tack och kram!
bylittlenea.blogg.se

Ann

Hej!
Kom in på din blogg idag och läste detta, så slående likt min resa. Blev sjukskriven för utmattningssyndrom september -17 och jobbar nu 70% utan sjukskrivning, inte frisk men kämpar på. Har två barn o en man ; ) Gillar också naturen, yoga, meditation mm... en resa man måste göra antar jag för att läka. Tänkte för någon vecka sedan att nu har jag ju gjort allt jag kan, ändrat mitt sätt att leva så gott det går, börjat yoga, meditera, ändrat kost, tar kosttillskott, ändrat tankesätt mm men ändå står det lite still... eller det går i alla fall väääldigt långsamt. Därför tänkte jag att träning är nästa steg. Det har inte riktigt varit aktuellt tidigare då orken inte fanns, en sak i taget... men nu är det dags. Känns som det var meningen att dyka in här o läsa detta just nu. Ska bli kul att följa dig och se hur det går med träningen, hur det påverkar måendet. Om du inte redan läst den så handlar boken "Hjärnstark" just om fysisk träning och hur det påverkar hjärnan o välmåendet. Rekommenderar den verkligen. Ser fram emot att läsa mer ur din blogg. Lycka till på resan...

Svar: Hej och kul att du hittade hit! Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Som du skriver är det kanske sånt som många av oss haft hjälp av för att hantera utmattningen! Jag har inte läst den boken, men hört mycket om den. Träning har inte funkat alls för mig heller tidigare, men nu har jag kommit till en punkt när det finns lite mer kraft och ork. Äntligen! Tack och ha en fin kväll!
bylittlenea.blogg.se

Tankar om utmattning

Mmm, valross, så gulligt! ;) <3

Jag har ju inte kommit igång med arbetsträningen igen, ännu. Men sjukgymnasten hjälper mig mycket med fysisk aktivering. Just det som du skriver här, att inte träna som jag gjorde förut. Utan att omformulera ordet träning till att betyda något annat. Träning kan lika gärna vara att springa uppför en trappa med ett barn i hälarna, leka datt, spela fotboll, promenera i skogen, göra några yogaövningar i sovrummet osv... Allt är bättre än inget och jag tror att du har "tränat" under din sjukskrivning, men att du inte har sett det som träning, kanske baserat på gamla föreställningar om vad träning "ska" innebära?

Men känner som du, när jag orkar röra på kroppen mår jag så mycket bättre. Och precis som Ann här ovanför rekommenderar jag Hjärnstark.
Kram

Svar: Javisst, mamma valross <3 haha!
Precis så, jag behöver hitta sätt att aktivera mig bara för att må bra. All rörelse räknas ju ändå. Det blir inte som förr, men det blir nog bra ändå. Lyssnade på en föreläsning med Kalle Zakhari Wahlström nyligen, köpte även hans bok (starkare som en björn snabbare som en örn) och hans filosofi är ungefär den att det bara handlar om att röra på sig. Kuta iväg en kilometer, släng en stock över axeln, hoppa över rötter på vägen tillbaka. Typ så :) Är nyfiken på Hjärnstark och ska nog försöka läsa/lyssna på den framöver. Tack för tipset :)
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress