Veckans lista vecka 11

Det blev lite försening på den här tyvärr, men här är min hemmasnickrade lista för vecka elva. 

 
Godast: Den här fattiga veckan är det nog inget som har stuckit ut. Däremot har jag känt ovanligt mycket sug efter att laga nya maträtter. Nyttigt, vårigt och fräscht. Det har dock inte blivit något nytt och spännande den här veckan... 
 
Roligast: Helgen började väldigt bra med en fin fredagskväll och härlig lördag. 
 
Skönast: Rehabyogan igår, att solen tittat fram och att jag börjar kunna känna doften av vår på riktigt. 
 
Tuffast: Att orka och hinna med allt jag velat. Det känns som om det inte blivit något av något under veckan. Får inget grepp om något och det gör mig irriterad. Stressvarning här tror jag. Blir varken bra eller dåligt liksom. 
 
Oro: Rädslan för att bli sämre igen och oron för att det inte känns som att det blir bättre heller. 
 
Överraskning: Att det trillade in en bröllopsinbjudan under veckan. Jag visste att det var på gång, men det var ändå en fin sak att se i brevhögen efter en hel jobbvecka <3 
 
Pod: We are influencers
 
Musik: First Aid Kit men mest klassiskt för ovanlighetens skull. Jag förvånar mig själv ibland. 
 
Skapande: akvarellmålande mest. 
 
Ser fram emot: Att få gå på min fina barndomsväns bröllop i sommar <3 
 
Finaste: Männen i mitt liv. Min man, min son, min pappa och min bror! Vilken tur jag har som har dem <3 
 
Film/TV: Sameblod! Se den om ni får tillfälle! Jag såg den ihop med en släkting till min man i fredags på lilla Bio Roxy i Örebro. Vi satt i den lilla salongen där det rymdes kanske 30-40 pers. Annorlunda bioupplevelse och en vacker, stark och trovärdig film. Och så viktig. Med några droppar sameblod i mig utan någon större kunskap om språket och kulturen är jag väldigt intresserad av att lära mig mer om det samiska. Filmen berör en ganska dyster del av svensk/samisk historia som känns väldigt aktuell idag. 
 
Samlat betyg: 6/10 Helt ok ändå. 
 
Veckans tips: Hade jag kunnat göra mer? Bromsa tidigare. På bloggen En psykiatrikers funderingar skriver Niklas om att se tillbaka i backspegeln. Jag läste detta när jag var mitt uppe i mitt eget ältande om vad som orsakat mina senaste bakslag och denna platå jag är på. Vad har jag gjort fel? För mycket av det ena eller för lite av det andra. Varför kan jag inte bara ordna upp detta. Det är så tröstande att läsa andras tankar och få lite perspektiv på sina egna ibland. 
 
Ungefär samtidigt hittade jag även Midis inlägg där hennes son frågade henne om det verkligen gör så mycket om en mår dåligt någon dag här och där. Gör det verkligen så mycket om vi inte alltid räcker till? 
 
Jag är tacksam för andras villighet att dela med sig, det hjälper mig otroligt mycket! Tack alla modiga och kloka <3 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress