Tankar kring bloggande och sociala medier som utmattad
Några av er har redan lagt märke till att jag nu testar en ny mall för bloggen. Det var liksom dags att testa ett nytt format och det finns risk för att jag ändrar igen. Det finns fler tankar kring hur jag vill ha det än jag hinner med, så jag testar mig fram långsamt. Så nytt utseende och lite andra typer av funktioner, men fortfarande jag som skriver och ligger bakom alla bilder (om jag inte skriver ut annat).
 
Jag kan förstå att det verkar konstigt och kanske lite fel... Är jag verkligen så utmattad om jag orkar sitta här och skriva var och varannan dag? Fota, måla och skriva en massa. Borde jag inte ligga ner och vara halvdöd hela tiden? Eller är jag kanske en sån där Fuskare
 
Nej, det är inte lätt att få ihop och jag har länge tänkt skriva om det faktiskt. Hur kan jag blogga om jag nu är så himla utmattad? När jag häromdagen läste Aldrigmerutmattads inlägg om prestationsångest kände jag att det var dags att skriva om det här. 
 
De flesta som läser här är utmattade själva. Det finns ingen medicin mot utmattning, inget vaccin, ingen antibiotika, inget mirakelmedel. Något som är till hjälp vid utmattningssyndrom är att göra saker som du själv mår bra av. För mig är några av de sakerna just att skriva, berätta, fota och måla. Det finns fler saker som får mig att må bra, men det här är några av dem. 
 
Det blev tidigt viktigt för mig att berätta om vad jag upplevde. För egen del och även, hoppades jag, kanske för andra människor. För utmattningssyndrom är så himla svårt att förstå. Jag ville förstå och jag ville kunna berätta om det jag förstod så att andra kunde börja begripa. Det kändes inte rätt att göra i mina vanliga sociala kanaler. Jag stängde ner i stort sett allt under en lång tid. Ingen instagram, ingen facebook, ingen twitter. För att få utlopp för skrivandet och fotandet startade jag den här bloggen, utan att dela den med människor jag kände. 
 
Men för att svara på en fråga, som någon kanske ställt sig, så nej, jag orkar inte skriva så ofta som det ser ut. Jag får idéer och tankar kring inlägg varje dag. Jag kan sitta på jobbet och komma på en idé, men när jag kommer hem kanske jag inte klarar av att skriva ner den. Jag har en lista med idéer att ta fram om inspirationen tryter. Men jag har inte lika mycket energi att plocka fram när den tagit slut. De stunder jag får energi till att skriva så kan jag skriva flera inlägg på en gång. I alla fall 2-3 stycken. Jag portionerar ut dem under dagarna framöver genom att tidsinställa dem. Det gör att kanske inte skriver något på flera dagar. Fotar gör jag när jag har tillfälle och jag använder bilder jag har. Det finns ett stort lager. De som syns på min Flickr är bara en del av dem. Det mesta fotat innan jag blev sjukskriven. 
 
Jag vill berätta om det här av två anledningar. Dels för att det kan verka som så mycket för någon annan med utmattning, som inte alls kan tänka sig att producera en massa blogginlägg, och dels för att någon som inte är utmattad kanske undrar just det jag skrev om ovan. Om jag orkar blogga så orkar jag väl jobba-typ. Jag gör ju inte det. Inte ens nu. Men när jag skriver väller orden ut. Ni har säkert märkt att jag har lite svårt för att vara kortfattad. Sorry för det <3 I am aware! 
 
Så jag skriver inte varje dag även om det kommer ut inlägg här ganska ofta (5-6 i veckan). Vissa inlägg tar tid att skriva. Jag kanske börjar på en text i min mobil, liggandes under täcket med avslappningsmusik i öronen, och avslutar samma text på datorn en vecka senare. 
 
Med tiden har jag åter börjat använda mina sociala medier lite mer. Jag lägger upp något inlägg om dagen på instagram. Det ger mig så otroligt mycket, främst eftersom jag hittat så många andra i samma situation. Det är snabbt och enkelt. På twitter hittar jag otroligt mycket intressanta länkar som har med utmattning, stress, sjukskrivning och utförsäkringar att göra. Facebook....ja där finns ju släkt och gamla vänner. Vissa dagar vill jag stänga ner allt igen och bara tystna. För jag orkar inte. Men så tänker jag att det kommer en ny dag snart och då kanske det känns annorlunda. Därför hänger jag kvar. I lagom dos. 
 
En ska inte alltid tro på det en ser. Ibland finns det mer bakom. Lite som bilden jag lade upp som header här när bloggen fick nytt utseende. Jag skrev om det på Instagram häromdagen. Det finns en berättelse bakom hur bilden blev till som gör att många ser på den med andra ögon :) Allt är inte alltid som det ser ut att vara. <3 
 
 
Om du vill hitta mig på Instagram så kolla här.
 
Du kan även följa den här bloggen via Bloglovin!
 
Vi ses!  
Tankar om utmattning

Tänkte på just detta för ett tag sen när jag hörde två personer konversera om någon you-tuber som börjat vlogga under sin sjukskrivning. Hur de som diskuterade FÖRFASADE sig över hur man kan orka hålla på med sånt när man är sjuk. Då är man minsann inte så sjuk. Ja, du kan säkert tänka dig både tonfall och gesterna hos de båda som diskuterade.

Och det gör mig så trött. För visst kan man orka någonting även om man är sjuk. Men det är ju vansinnigt stor skillnad på att göra ett inlägg och sedan sova i tre timmar jämfört med att gå och jobba varje dag. För egen del känner jag att jag orkar skriva för att hjälpa/informera ibland. Men ibland är det bara för att hjälpa mig själv. Det går ju från gång till gång det där.

Tänk, jag önskar att människor inte var så negativt inställda till andra människors förehavanden. Tänk om man kunde lita på varandra istället och tänka gott om varann, hade inte det varit roligare liksom?! 😊

Svar: Jag håller helt med dig. Tänk om vi istället kunde lita mer på att människor gör sitt allra bästa istället för att göra en massa antaganden och döma ut något. Vi vet så lite om andra och hur resten av deras dygn ser ut. Vi vet inte vad som händer på insidan eller bakom stängda dörrar. Kram
By Little Nea

Anonym

Bra att du lyfter de här tankarna!
Det är så lätt att tycka en massa när man är frisk, det gjorde jag själv, så jag vet...
Precis som du skriver så går vägen ut ur utmattning via saker man gillar, även om i alla fall jag hade svårt att komma på nåt alls i början...ville bara vara ifred och göra INGET.
Nu vill jag saker igen, har lust och det är fantastiskt att känna de känslorna igen!
Jag har också skrivit mig igenom utmattningen, det var en av de få saker jag faktiskt kände var meningsfullt i början, att spegla mig själv på det sättet och dokumentera, för minnet var ju helkass.
Du är bra på att sätta ord på känslor!
Kram Sofia

Svar: Tack! Ja, det är lätt att tycka och tro. Att anta och förutsätta. Men det finns ju en risk att vi tror och antar fel eftersom vi alltid bara ser en liten del av människorna runt oss. Precis som du hade jag noll koll på vad jag gillade i början. Jag hade helt tappat grepp om vem jag var bortom att vara kollega, fru, mamma, förälder åt elever och alla andra hundratals roller en har. Vad ville jag, bara jag, liksom? Nu när jag kommit en bit på vägen kan jag längta efter att få göra sakerna jag gillar och jag ser fram emot att upptäcka nya saker längre fram. Istället för tunnelseende och en känsla av att vara fast i samma hjulspår utan slut kan jag nu ibland få känslan av att det finns så otroligt mycket fint i livet som jag vill upptäcka. Ett helt annat sätt att tänka verkligen. Ett som kändes helt omöjligt för 1,5-3 år sedan. Jag tror att det var någonstans i somras som jag började känna så igen. Efter många år av hopplöshet.
By Little Nea

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress