Rehabyoga - En kurs för utmattade, stressjuka eller vem som helst egentligen
 
 
I början av förra sommaren tog jag en promenad, vägen jag tänkt ta var stängd och jag blev tvungen att ta en omväg. Något irriterad svängde jag åt ett annat håll. Min plan blev inte som jag tänkt, isället blev det bättre. 
 
För längst med vägen hittade jag en butik jag inte känt till. En annan dag besökte jag butiken och på väg därifrån upptäckte jag ett gäng som yogade på en gräsmatta. Väl hemma googlade jag på yogastudion vars namn stått på stora skyltar intill yoga-gänget. Gratis utomhusyoga för alla. Jag mailade och anmälde mig och deltog i några underbara utomhusyogapass under sommaren. (Jag skrev om det här
 
Sedan dess har jag fått nyhetsbrev från den yogastudion. Eftersom den ligger nära mig har jag tänkt att jag kanske kan ha nytta av det. Jag vill ju börja yoga i studio snart igen....men har inte riktigt kommit dit än. Men så en dag, kom ett mail där det nämndes något om rehabyoga. 
 
Jag har knappt läst de där mailen som kommer då och då, men just det här läste jag från start till slut. I söndags började kursen och jag var en av de få som fått plats :) Som vanligt i sammanhang där det handlar om stress och stresshantering var vi enbart kvinnor. Så har det varit nästan överrallt där jag varit senaste året. Alla dessa stressade kvinnor... 
 
Hittills har det bara varit ett tillfälle, men det känns bra. Det är väldigt enkelt, men kan vara jobbigt för det. Vi fick små utmaningar. Som att andas. Något som jag tränat på mycket, men som vissa hade svårare för. Det ÄR svårt att bara andas när du är stressad. 
 
"Men vad ska vi GÖRA mer då?" undrade någon. "Kan vi få några hemuppgifter?" 
 
Alla dessa stressade, prestationsinriktade kvinnor. 
 
OMFG, sade jag då! 
 
Nej, det gjorde jag så klart inte. Men jag förstod dem. Jag har varit där. I nuläget är det väldigt skönt att bara vara där, i lokalen, fokuserad på mig själv och mina andetag. Allt annat i världen kan vänta tills jag är klar. 
 
Då inser jag hur långt jag ändå kommit. 
 
Det känns, som sagt, väldigt bra att ha börjat den här kursen och jag kommer att berätta mer om den framöver. Det som är lite speciellt är att yogaläraren håller på att utbilda sig inom just rehabyoga vilket innebär att kursen är en del i hennes utbildning. Vi är lite försökskaniner med andra ord, men det gör mig inget. Det känns lagom för mig i nuläget :) Och yogaläraren tycks ha väldigt bra koll på yoga, kroppen och hälsa i stort, det är just bara rehabutformingen som är lite nyare. 
 
Det är så bra att gå vilse ibland! Så släpp taget och bara lita på att saker blir som de ska bli mellan varven :) 
 
 
Camilla

Ja, alla dessa kvinnor. Jag gick ju en gruppbehandling för utmattade och det har aldrig någonsin deltagit en man där.

Låter intressant med kursen! Skrattar lite för mig själv åt att de vill ha hemuppgifter. Som sagt, det är prestationsfokuserat idag...

Svar: Ja, prestation och resultat. Jag kan förstå att deltagarna på kursen vill kunna få ut något av den och få redskap att använda i vardagen. Jag tänkte dock att första tillfället var lagom för att bara orientera sig där. Det är ju faktiskt nio tillfällen till :) Något får vi nog med oss till slut :)
Linnéa

En utbränd man

En anledning till att det inte syns några män kan vara att de tänker som jag.
Så här tänker min hjärna:
Själv är bäste dräng.
Mina problem fixar jag själv.
Ska jag söka hjälp? Nä, jag har inte tid, kör på ett tag till, det kanske blir bättre.
Vågar jag ens söka hjälp?
Dessa okunniga doktorer, jag vet minsann mer om det här än de gör.
Yoga? Aldrig!

Svar: Jag tror att du har en bra och viktig poäng där! Hej och välkommen förresten :) Det är få män som kommenterar och som sagt, få män som syns även om ni finns. Stressade och utmattade män. Måste lägga till ett tyvärr eftersom jag tycker det är synd att människor blir utmattade överhuvudtaget. Om jag inte minns helt fel är det väl även vanligare att män söker för andra saker än kvinnor, när de väl söker sig till vården exempelvis. Kanske är det något kulturellt, i vårt samhälle och normer som gör att vi agerar så olika? Yoga, BK, samtalsgrupper och liknande passar självklart inte alla, men hittills har jag bara mött kvinnor i de här sammanhangen. För egen del tror jag att jag lade ner det där med att enbart lösa allt själv när sjukskrivningen var ett faktum. Väldigt mycket har jag fått reda ut själv, eftersom det är begränsat vilken hjälp som finns, men det jag hittat har jag ändå valt att ge en chans. Hoppas att du hittar bra sätt att hantera just din situation på och att du snart mår bättre. Var rädd om dig!
Linnéa

Tankar om utmattning

Jag kommer ihåg det inlägget du skrev om detta, när du gick en annan promenadväg i somras eller så. Tänk att man aldrig vet vart man kan hamna. Det är ju så spännande.

Skrattar också åt att de ville GÖRA mer och ha hemuppgifter! Inte för att det är så himla roligt, men för att jag också undrar detsamma ungefär jämt. Vad ska jag göra??? Och så finns det inget att göra mer än att andas och på sin höjd gå en lugn promenad. Hoppas kursen blir jättefin för dig. Kram

Svar: Vad roligt att du minns inlägget! Visst är det underligt hur det kan bli ibland.
Håller med dig. Det är något lite roligt i att hela tiden vilja göra och göra bättre och prestera. Samtidigt som det är lite sorgligt. Jag antar att vi alla vill få ut något av kursen, men jag tänker att det kommer med tiden. Det är ju 9 tillfällen kvar att lära sig av. Kram
By Little Nea

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress