Orimlig stressreaktion

Idag reagerade min kropp oproportionerligt mycket för en väldigt liten sak. Det var verkligen ett tecken på att den här utmattningen är väldigt närvarande. Och inte minst ett tecken på hur mycket stryk jag ändå tagit av behandlingen från Försäkringskassan. 

Det handlade nämligen om just försäkringskassan. På jobbet brukar jag, på lunchrasten, stänga in mig i det nyskapade vilorummet en stund för lite avslappning/meditation. När jag nästan var klar och sådär skönt avspänd för första gången på hela dagen ringer ett okänt nummer. Jag svarar inte. Bara att det ringer just då höjer pulsen. 


Jag går till mitt skrivbord för att jobba och får detta: 

Va!? Nej, jag vill inte ringa er. Jag VILL INTE ringa. Låt mig vara ifred. 


Jag fattar att det här handlar om att jag begärt vab för 1,5 dag i januari, men då var min SGI fortfarande skyddad 100% så varför behöver de prata med mig nu? Min man vabbade i anslutning till de dagarna och har fått pengar, men inte jag. Jag är kanske så utslängd att jag inte ens får vabba? 

Jag ringde inte. Istället fick jag huvudvärk och mjölksyra i ben och armar och tappade bort mig helt bland mina arbetsuppgifter. 

Så även om jag viftat bort avslaget från Försäkringskassan har jag tagit rätt mycket stryk. 

När jag kom hem valde jag att vila istället för att ringa. Jag var rätt sliten efter stresspåslaget hela eftermiddagen. När jag just håller på att somna ringer telefonen igen. 

"Hej, jag ringer från Försäkringskassan" 

Jag överlevde. De skulle bara informera om sånt jag redan vet. Nu duger det minsann att berätta om SGI och hur den funkar efter utförsäkring. Jag ska få pengar för mina VAB-dagar. 


Men hädanefter är det minsann 75% SGI som gäller. 

"Ok! Hej då! Låt mig vara nu" 

Anonym

Känner verkligen med dig. Efter allt du varit igenom så räcker det med att se Fks nummer eller logga eller nåt annat för att stressen ska sätta in...skönt att det var nåt odramatiskt.
Kram Sofia

Svar: Ja, det var ju det och jag fattade ganska snabbt att det var tillfällig föräldrapenning det handlade om. Just därför kändes reaktionen så orimlig. Jag fattar logiskt, men inte känslomässigt tydligen :) Kram
By Little Nea

Anonym

Åh vad jag känner igen stressen. Och känslan när dem ringer och informerar eller frågar om saker och det bara vibrerar i hela kroppen och hjärnan kokar. En enkel fråga från dem kan ödelägga resten av dagen, helt galet.
Min man ringde min handläggare och förbjöd henne att ringa mig, hon får bara ringa honom. Han förklarade att mitt mående blev akut sämre när hon ringde. Det uppskattades inte men dem får liv att acceptera det, dem förvärrar ju bara min utmattning.
Men att det ska behöva vara så, rädd för dem som borde hjälpa oss. Galet som sagt.
Hoppas stressen lagt sig för dig.
Sylvia

Svar: Åh, så tråkigt att även du känner igen detta. Vad skönt att ha din man som stöttar dig så pass och tar tag i det. De får ogilla det hur mycket de vill, men någonstans måste det ju gå att få in förståelse för att även om de gör sitt jobb så påverkar det människor i deras liv och vardag. Ibland så pass illa att vi blir sjuka av att bara ha kontakt.
Stressen lade sig och jag förstod redan från början att det handlade om VAB, men att förstå det rent logiskt jämfört med att förstå det känslomässigt är olika saker för mig i alla fall. Kram
By Little Nea

Lotta

Hade samma reaktion igår när jag fann ett brev från dem i postlådan... Stresspåslaget och tankecirkusen som drar igång fort man ser loggan är otrolig. Mitt brev var ganska harmlöst och ändå gick det åt massa energi bara för att de hör av sig. Säger en hel del om hur de behandlar oss. Kram på dig!
PS Snygg bloggen blivit!

Svar: Åh! Fy för dessa reaktioner som är orimligt stora. Skönt att det var ett harmlöst brev! TACK! Det var egentligen bloggens utseende jag skulle skriva om igår, men det här kom emellan. Blir ett inlägg om det snart. Kul att du gillar det! Kram
By Little Nea

Tankar om utmattning

Jag instämmer i alla föregående kommentarer, stresspåslaget när man får ett brev med deras logga på, det är inte att leka med. Vilket egentligen är knasigt eftersom det bara är ett kuvert i min postlåda. Men har man blivit illa behandlad en gång sitter det djupt, även om alla andra som hör av sig efter det är bra att ha att göra med. Hoppas att du får ro att varva ner igen. Å förresten, den där bilden på dig i skogen, så vacker!! Kram

Svar: Visst är det knasigt! Jag fattar ju att det är en oproportionerlig reaktion, ändå händer det. Men det har lagt sig och kroppen har lugnat sig. Allt är som det ska vara igen :) Tack! Det är en favvobild verkligen :) Kram
By Little Nea

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress