När knopparna kommer minns jag allt igen
Det är något som vaknar inom mig den här tiden på året. När de första knopparna börjar vakna till liv. Det är omöjligt att inte minnas då. 
 
Under en kort tid av våra liv hade vi en plats till låns, vi hyrde ett gammalt torp med en enorm trädgård. En del av det vildvuxna tämjde vi och förvandlade till en stor köksträdgård. Det var så mycket kärlek i det där landet. I jorden och i växterna. Så många timmars arbete, så mycket energi lades på att rensa, så, hålla efter, vattna för att till slut kunna skörda. Mitt i den härligaste skördetiden gifte vi oss till och med där. I trädgården, under bar himmel och en båge fylld med egenodlade solrosor medan varma vindar viskade genom träden.
 
Vår trädgård...Barnen lekte, vi arbetade. Men det kändes inte som arbete, det var ren njutning. Oftast. 
 
Platsen var ju inte vår och vi hade inte full frihet. Till slut kände vi att vi inte fick luft och att det blev mer jobb än vi hade tid till. Vi släppte taget om torpet och den stora trädgården. Vi ångrar inte det beslutet, men vi kan ändå sakna det. 
 
När knopparna kommer och jorden tinar, då längtar det gröna i fingrarna efter en trädgård att förbereda för sådd, ogräsrensning och skörd. En balkong och en pallkrage räcker bara en liten bit på vägen. En vacker dag ska vi nog kunna få odla ordentligt igen. 
 
Kan ni förstå min längtan bättre om ni får se bilderna kanske? Håll till godo: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
Lotta

Oj så vackert och OJ så mycket jobb ! Jag bor mitt ute på landet och har möjlighet att ha det som på bilderna, men orken finns inte. Två pallkragar och lite blommor blir det. Det får duga :)

Svar: Det duger gott det. Det var ett kärt nöje att bygga upp och ta hand om den här trädgården. Men tiden räckte inte när våra barn började bli större och behövde vara en stor del i stan för aktiviteter och liknande. Vi släppte taget om den, men saknar trädgårdslivet fortfarande :)
bylittlenea.blogg.se

Sofia

Så bedövande vackert!
Men förstår att det inte höll i längden...
Har också en stor trädgård, men maken är chef och jag bara en liten piga som pysslar när jag orkar och vill.
Kram Sofia

Svar: Eftersom vi inte bodde där utan åkte mellan lägenheten i stan och ut till trädgården på landet var och varannan dag under många månader/år blev det till slut ohållbart. Tack förresten. Det var en väldigt fin plats att vara på. En annan dag kanske vi hittar ett nytt ställe att pyssla med. Kram
bylittlenea.blogg.se

Wilda

Oj så prunkande och vackert! Förstår att det är saknat.

Svar: Tack! Det var en fantastisk plats att vara på, men var sak har sin tid i livet. En annan gång kanske vi hittar något liknande igen :) Vem vet.
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress