Att aldrig bli av med tröttheten...
Alla som vet, de vet. Att vara sjuk i utmattningssyndrom är inte samma som att vara trött. Det är inte "att känna sig utmattad" det är utmattning. Total och konstant utmattning. Även om det finns stunder då saker fungerar bättre och perioder när det är mindre påtagligt så finns den där hela tiden. 
 
Det är att hela, hela, hela tiden behöva balansera sin energi. Att alltid mäta, väga och uppskatta hur mycket energi varje sak kräver. Att stå upp, att gå, att klä på sig, att duscha, att även tvätta håret när du duschar, att ta in intryck i form av helt vanliga ljud och ljus, att prata, att förklara, att vara i samma rum som andra människor, att förstå, att komma ihåg, att äta mat, att veta vilken dag det är, att hitta, att hålla reda på, att planera, att genomföra, att vara dotter/vän/partner/förälder.
 
Att ta nästa andetag. 
 
 
Allt räknas. Allt kostar. Allt, allt handlar om energi. När du är sjuk i utmattningssyndrom (och självklart andra slags sjukdomar) så är energin rejält begränsad. En frisk person kan inte förstå det. Eftersom en frisk person får tillbaka sin energi efter vila, efter sömn, nästa dag. Tröttheten och känslan av att "vara utmattad" är tillfällig. Den går över, när du är frisk alltså. Det är en helt annan sak att vara konstant trött, att aldrig, aldrig vakna upp pigg och utvilad, att inte kunna hejda tröttheten från att övermanna dig. Det går inte att förstå hur det känns när allt du gör kostar energi - allt har en konsekvens. 
 
När du är sjuk i utmattningssyndrom, speciellt under den akuta fasen, räknar du microgram av energi. Nej, mindre än så. Atomer. Det finns dagar när du önskar att du inte behövde dricka vatten, för det är mer än du klarar av.... Du som alltid varit stark, stabil och alltid, alltid orkat. 
 
En anledning till att jag valt att inte fortsätta gå till den kurator jag täffat var för att jag fick rådet att liksom skärpa till mig från ett rödljus till nästa, när jag berättade om hur svårt det varit att köra bil ibland. När fokus inte räcker, när allt känns lite overkligt och du inte riktigt vet om du är där i verkligheten eller om du bara tänker att du kör bil. En kurator som inte förstår att det inte finns ett "skärpa sig"-läge kan inte hjälpa mig. 
 
Jag kan allt om att skärpa till mig. Jag har skärpt till mig så mycket, under så lång tid, att jag gick sönder. Skärpa-till-sig-mekanismen är ur funktion. Tro mig jag har redan prövat! 
 
Idag kom tröttheten över mig igen. Det har varit en bra vecka, en bra dag. Bra balanser och energinivåerna har respekterats. Men nu tog det stopp. Inte som förut, inte som i den akuta fasen. Men nu känns det som att jag inte sovit på ett par dygn och det är en stor varningssignal. Ikväll blir det avskalat och förhoppningsvis somnar jag tidigt ikväll. Eller förhoppningsvis somnar jag i ok tid ikväll och får sova typ hela natten. Utan mardrömmar. 
 
Saken är den att jag kommer ändå inte vara pigg när jag vaknar imorgon även om allt funkar ok med sömnen. Det kanske kan göra så jag klarar att gå till jobbet, att köra bilen dit utan att krocka, att förstå mina arbetsuppgifter och fortfarande komma hem till min familj och orka vara en del av den. Men tröttheten, får jag lov att stå ut med ett tag till. Idag är den mer påtaglig än i förrgår, men den finns där hela tiden. Hur mycket jag än försöker bli kvitt den. 
 
Tro mig, jag försöker med alla knep jag kan komma på. 
 
När du är sjuk i utmattningssyndrom kan dina försök göra dig ännu sjukare. Det är inte möjligt att "skärpa sig" ur en sjukdom. Inte ur någon sjukdom. 
 
Lotta

På pricken! Tack för bra text!

Svar: Tack själv för att du tittade in :)
Linnéa

Silvergirl

Precis så är det! / Silvergirl

Svar: Ja, vi verkar vara många som känner igen oss i detta. Tyvärr <3
Linnéa

Anonym

Så bra skrivet, mitt i prick. Tack för att du delar med dig, skönt att läsa att man inte är ensam 💚

Svar: Tack! Vi verkar vara många som känner igen oss. Det känns ofta ensamt, men vi är många. <3
Linnéa

Wilda

Så bra skrivet och vilken oförstående kurator! Känner igen mig. Mitt ex kläckte en gång ur sig "det är så jobbigt att det alltid måste utgå från energi för dig". Ja, det är ju det jag dealar med varje dag.

Svar: Ja, det är jobbigt att behöva beräkna energin hela tiden. Superjobbigt. Inte minst för oss som inte har något annat val. Kuratorn berättade visserligen ganska tidigt att hen inte kunde mycket om utmattning... jag gav det en chans och gav därefter upp. Hade ingen lust att utbilda i ämnet och kände inte behovet av att fortsätta samtalen just där och då. Kram <3
Linnéa

Anonym

Så bra text. Att alltid känna att man inte mår bra, precis hela tiden oavsett om det syns och märks utåt. Att alltid tvingas hushålla med sin energi. Välja och välja bort. Inte få återhämtning trots vila och sömn. Att ALDRIG må bra, bara mindre dåligt och i bästa fall, efter flera år, må ok. Svårt för andra att förstå också att man inte kan bita ihop. När energin är slut så är det slut. Sopslut! Går inte att tänja på och det vill vi ju undvika att hamna i så gott vi kan.

Svar: Precis så! Det är svårt att förstå både för oss själva och alla runt oss. Och det är framförallt svårt att få det att fungera. Gränserna för energin är ju inte helt klara och tydliga direkt. Tack snälla <3
Linnéa

Lotta

Har tänkt på den här texten sen jag läste den. Nu delar jag den!

Svar: Gört! Om fler har nytta av den så är det bara bra :)
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress