Överklagan är skickad till Förvaltningsrätten
Efter mycket, mycket tvekan skickade jag in överklagan till Förvaltningsrätten till slut. En överklagan av Försäkringskassans beslut på omprövan. Deras avslag. Att jag slängdes ut ur sjukförsäkringen innan jag var klar. När jag precis klarade 50% arbete. Exakt ett år efter första sjukdagen, som så många andra råkar ut för med Försäkringskassans hårdare regler. Vad de än säger, så är det så det funkar nu för väldigt många av oss. Jag råkar vara en av de som drabbats.  
 
 
Jag tvekade eftersom det kommer innebära en massa jobb för mig. Jag tvekade även eftersom det innebär att jag måste gräva i allt det jobbiga som varit. Allt det som jag försöker lämna bakom mig. För helst av allt vill jag nog gå vidare, släppa taget och fokusera på att ta mig vidare från den punkt där jag är nu. 
 
Både offerkoftan och hjältecapen väger tunga och jag vill helst släppa dem båda två. Gå vidare och sluta tänka på allt jag gått igenom. Vill inte sitta här och överklaga så det låter som om jag tycker synd om mig. Jag tycker inte synd om mig. Inte idag. Jag har nog gjort det i perioder. Vissa stunder. Mest har jag varit arg, ledsen, besviken, orolig, rädd och riktigt förbannad. Att överklaga handlar om att jag vill protestera mot ett system som är fel. Inte för att jag tycker synd om mig själv. 
 
Det kommer dock ta tid och jag vet ännu inte om jag får rättshjälp via facket, men chansen finns. Efter semestrar och sånt ska jag få hjälp att anmäla det som en arbetsskada, eftersom min arbetsgivare inte gjort det hittills. Jag, för min del, har en massa journaler och sjukintyg att samla ihop, mail att hitta för att skicka till fackets jurister. Med hopp om att de ska hjälpa mig genom detta. Om inte får jag väl lösa det på egen hand. 
 
Eller blåsa av det hela om det blir för mycket. Mitt välmående går före kampen i stort. Det måste den faktiskt göra nu. Men så länge jag kan, kommer jag ändå försöka. 
 
 
 
Lotta

Du har rätt att känna alla känslor angående det här! Ilska, tycka synd om dig, orättvisa, arg, ledsen och allt annat som kan bubbla upp! Jag blir mycket imponerad att du orkar överklaga, efter allt du gått igenom med det här. Men om du orkar så är det ju fantastiskt, för rätt ska vara rätt! De verkar ha varit väldigt hårda och snabba i sin bedömning av dig. Önskar dig ett jättestort lycka till och hoppas de tar sitt förnuft till fånga! Många kramar till dig du starka kvinna!

Svar: Tack, jag kommer nog behöva pepp och stöd framöver för jag vet inte om jag egentligen klarar av det jag har gett mig in på just nu. Men jag har startat det i alla fall. Nu är det semester och jag försöker att inte tänka på det. När jag är bortrest kan jag ändå inte göra mycket åt det hela. Så mindfulnessövningarna kommer till användning nu. Kram och tack <3
bylittlenea.blogg.se

Karin

Lycka till med allt runt de här processerna! Du för många människors talan i det du gör.
Heja dig!
Kram Sofia

Svar: Tack! Jag hoppas att jag (med hjälp) tar mig igenom hela processen. Vet inte riktigt vad jag gett mig in på, men jag får ta det en liten bit i taget och hålla tummarna för att det inte gör det värre för mig. Kram
bylittlenea.blogg.se

Hanna Karlsson

Heja dig! Du fixar det. Kram

Svar: Tack! Jag hoppas det. Kram
bylittlenea.blogg.se

VäxlaNer

Känner så väl igen mig i dig o din situation. Blev oxå avslutad från försäkringskassan efter att ett år gått fast jag inte alls kände mig frisk. Jobbade då 60% (75% av 80) och tvingades då gå upp och jobba 70%. Alltså att jag fick gå ner i tid utan ersättning. Tycker det är konstigt, inte ens alla som kan klara det ekonomiskt. Fick dra ner på arbetsuppgifter istället för att klara att jobba mer. Har legat kvar på 70% sen dess, snart ett år. Det har gått upp och ner. Nu kommer jag inte få vara kvar på denna arbetsplats som gjort det möjligt att kunna jobba 70%. Tycker det är så sjukt att man med utmattning kan sätta en tidsgräns... att någon bestämmer att jag är frisk efter ett år. Det funkar ju inte så, hur mkt jag än själv skulle vilja. Har oxå känt alla dessa känslor och i sommar har jag inte kunnat njuta helt och fullt pga oro inför framtiden. Tycker du är jättestark som står upp för sig själv. Jag har känt mig överkörd och det i sig är en jobbig känsla men har inte din ork och visste inte ens att det gick att ändra på beslutet. Du kämpar för oss alla!! 👊 Hoppas det går bra!

Svar: Åh, jag blir så illa berörd av berättelser som din. Vi är fler som sitter i samma läge, där vi inte får läka klart och det var väl min ilska för att det ser ut så här som fick mig att skicka in överklagan. Jag har även haft en del hjälp av mitt fackförbund med detta. På egen hand hade jag nog inte klarat av det. Varje brev jag får gör att jag nästan bryter samman innan jag lyckats förstå vad det innebär. Men för varje sak jag klarat av blir jag lite starkare. Så ledsamt att det drabbat dig och jag håller med, man känner sig överkörd. Stor kram till dig!
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress