Ingen mer sand mellan tårna

Kanske ett och annat sandkorn dröjer sig kvar i torktumlarens filter, jag har inte kollat. 


Jag har haft fyra veckors semester i år. Efter 2016, ett år helt präglat av utmattningssyndrom och sjukskrivning trodde jag knappt att jag skulle kunna ta någon semester alls. Tack vare sparade dagar sedan tidigare kunde jag ta mina fyra veckor ändå. En månad. 

I år kändes det som semester. Inte som förra året. Det var inte riktigt semester då. 

Nu har resdammet tvättats bort och väskorna packats upp. Första jobbpasset är gjort. Jag är helt slut, men av specifika anledningar just idag: 


1. Jag har knappt sovit inatt! Hade svåååårt att somna, vaknade ofta och gick upp tidigare än jag gjorde innan semestern ens. 

2. Jag har cyklat långt idag. Utöver jobbandet. För bilen gick inte genom besiktningen och det är för kostsamt för att laga felet. Den funkar och kan köras, men är inte godkänd. Så min fina, söta lilla bil är avställd i väntan på sitt öde :'( och jag måste cykla till och från jobbet. 

3. Min cykel gick sönder på vägen hem. 

Vid det laget var jag så trött att jag nästan kräktes. Min man hämtade mig och cykeln som nu är hos en reparatör. Fram tills det tog stopp kändes allt ganska härligt. Att flyga fram (i motvind) mellan gyllene fält och lummiga träd på den närkingska slätten. 

Men, vad ska en göra? :) 

Som om universum vill säga mig något... 

Semestern är genomlevd och upplevd till fullo. Sommaren och livet fortsätter. Jag ska ladda upp mig själv efter dagens strapatser och ladda in kamerans många foton så jag kan visa och berätta mer om vad jag har haft för mig. 


Hur är din sommar än så länge? 

Annica

Vad glad jag blir för din skull att du har haft en bra sommar <3
Att semester har varit semester och tid för återhämtning och fina upplevelser som
du kan leva på ett tag framåt och som ger positiv energi .
Fina minnen kan ge energi långt efter att de faktiska upplevelserna.
Hoppas det ordnar sig med det praktiska med bilar och cyklar och allt som underlättar
den vardag man ska återvända till efter sommar och semester.
Jag har haft en bättre sommar än förra sommaren men den kantas fortfarande av krascher.
Jag vill så mycket med än för ett år sen men kropp och själ orkar inte som jag vill.
Har kämpat mycket med acceptansen nu i sommar.Det är som att det är svårare att
acceptera denna utmattning med en trött hjärna då det är sommar.
Jag vill uppleva och göra saker men kroppen bromsar genom att att jag hamnar i nya
krascher då jag vill och gör mer än jag egentligen orkar.
Ligger här idag med en influensavärkande matt kropp och en hjärna som signalerar trötthet
och överbelastning allt vad den förmår.
Det är så svårt att acceptera att det är så här.
Jag vill vara frisk, kunna leva ett vanligt liv med min familj och kunna gå till ett arbete.
Alla människor jag möter som själva har varit där säger att det blir bättre.Du kommer att bli frisk men
just idag känns det extra svårt och sorgligt men en ny krasch.
Jag gråter för förra veckan kändes det bättre och jag tänkte nu vänder det.
Det är bara så tufft att dessa utmattningar tar så enormt lång tid att bli återställd ifrån.
Positiva tankar hjälper mig att stå ut men de gör inte att jag blir frisk.
Ändå känner jag hopp när jag läser om din resa Linnea och försöker tänka att min kommer " bara"
ta två år eller lite längre.
Det är bara känslan av att så mycket tid försvinner.Rädslan för att aldrig bli återställd igen.
Jag önskar bara att få tillbaka lite med energi så att jag kan leva mitt liv utan att må dåligt.
Jag kan leva resten av mitt liv på halvfart bara jag får känna mig frisk till kropp och själ.
Var rädd om dig!
Hoppas det går bra att komma igång med jobbet igen.
Kram från
Annica

Svar: Tack snälla. Det ordnar sig med fordon och transport på något vis. :) Ja, även om semester kan vara avkopplande och full av roligheter kan den även vara fylld av stress och press. Det är inte självklart att komma ner i varv faktiskt. Vad ledsamt att du haft krascher även nu, men fint att du haft en bättre sommar än innan. Det är otroligt svårt med acceptans och att hantera när viljan är större än orken. Det jobbar jag med varje dag. Jag vill och gör planer i huvudet, men ibland blir inget av det verklighet. Jag blir så otroligt rörd av dina ord Annica <3 Jag hoppas på det allra bästa för dig. Det är ett elände att det krävs så mycket tid när vi så gärna vill vara friska. Ingen vill väl må så här? Jag är inte återställd, inte frisk, men jag är på god väg. Förutsatt att jag hela tiden har koll på mitt läge. Det är mycket jag slarvat med under semestern som jag nu måste bli bättre på att sköta igen för att inte dra iväg i mina gamla hjulspår. Tack fina du för att du följer och tack för dina fina ord. Stor kram till dig <3
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress