Ingen mer sand mellan tårna

Kanske ett och annat sandkorn dröjer sig kvar i torktumlarens filter, jag har inte kollat. 


Jag har haft fyra veckors semester i år. Efter 2016, ett år helt präglat av utmattningssyndrom och sjukskrivning trodde jag knappt att jag skulle kunna ta någon semester alls. Tack vare sparade dagar sedan tidigare kunde jag ta mina fyra veckor ändå. En månad. 

I år kändes det som semester. Inte som förra året. Det var inte riktigt semester då. 

Nu har resdammet tvättats bort och väskorna packats upp. Första jobbpasset är gjort. Jag är helt slut, men av specifika anledningar just idag: 


1. Jag har knappt sovit inatt! Hade svåååårt att somna, vaknade ofta och gick upp tidigare än jag gjorde innan semestern ens. 

2. Jag har cyklat långt idag. Utöver jobbandet. För bilen gick inte genom besiktningen och det är för kostsamt för att laga felet. Den funkar och kan köras, men är inte godkänd. Så min fina, söta lilla bil är avställd i väntan på sitt öde :'( och jag måste cykla till och från jobbet. 

3. Min cykel gick sönder på vägen hem. 

Vid det laget var jag så trött att jag nästan kräktes. Min man hämtade mig och cykeln som nu är hos en reparatör. Fram tills det tog stopp kändes allt ganska härligt. Att flyga fram (i motvind) mellan gyllene fält och lummiga träd på den närkingska slätten. 

Men, vad ska en göra? :) 

Som om universum vill säga mig något... 

Semestern är genomlevd och upplevd till fullo. Sommaren och livet fortsätter. Jag ska ladda upp mig själv efter dagens strapatser och ladda in kamerans många foton så jag kan visa och berätta mer om vad jag har haft för mig. 


Hur är din sommar än så länge?