Sjukpenningsansökan avslås - beslutet är fattat

Igår ringde handläggaren. Först vid tredje gången kunde jag svara. Hade vaknat med migrän och klarade inte att prata i telefon när handläggaren ringde de första två gångerna. 


Först ville hen bara kolla om jag fått ta del av det som min chef skrivit till dem. 
"Japp, jag har läst det"
"Okej, för om du inte känt till det skulle du fått några dagar på dig att svara på det"
Här undrar jag varför, det gör ju ingen skillnad om jag tycker något om något. 
"Mhm, men jag läste det innan det skickades."
"I sådana fall går vi vidare direkt till beslut redan idag." 
"Gört!" 
"För att skydda fin SGI bla bla bla" 
"Yes, jag vet" 
"Då kommer jag avsluta ditt ärende efter detta och du får beslutet i början av nästa vecka." 
"Gört! ..."
"Har du några frågor?" 
"Nä, tror inte det har någon betydelse om jag undrar något eller inte just nu va? Hej då" 

En inte alls ordagrann återgivelse av samtalet egentligen, men ni får en bild av tonen. Kort och irriterad. Även handläggaren verkade bli kort och irriterad efter en stund, men det kändes inte som mitt bekymmer. 

Jag mådde inte bra och är less på att kräla, böna och be. Det är ju redan kört liksom, varför ska jag dra på charmen? Ser ingen anledning att vara otrevlig, men inte heller trevlig när jag inte mår bra och får ett jobbigt besked på samma gång. 

Så this is it. Från 7/12 2016 är jag utskickad från sjukförsäkringen trots att jag just då bara klarade att jobba 50% med nöd och näppe. Trots sjukdom och läkare som inte alls ansåg att jag var redo för 100% i något som helst arbete. Jag fixar 75% arbete nu, men nästan två månader efter Försäkringskassans tvärnit är jag fortfarande inte frisk. Trots att de inte betalar ut pengar till mig. 

Det är inte pengar som gjort mig friskare. Det har varit att bli trodd på, att bli tagen på allvar och att ha givits tid samt möjlighet till vila och återhämtning för att läka ut den här hemska, förlamande och allmängiltigt förstörande sjukdomen som utmattningssyndrom innebär. 

Nu får jag betala för läkningen själv, agera min egen doktor, förlita mig på min mans inkomst och min arbetsgivares goda vilja när jag nu bara klarar deltidsarbete. Det är inte frihet direkt, det är verkligheten. 

Lotta

Som du har kämpat! Det är nåt fel i systemet när man måste vara frisk för att orka vara sjuk.. Förstår inte hur det kan vara så svårt att förstå hur mycket kraft det tar från oss som redan är körda i botten, med krav, möten, telefonsamtal osv. Vet inte hur många gånger jag suttit i telefon med min handläggare (vilken av dem det nu har varit vid just den tidpunkten) och gråtit. Att det ska behövas.. så nej, du hade ingen anledning att slå på charmen! Håller tummarna för att du kan lägga det här bakom dig och läka så bra det går i din takt. Kram!

Svar: Nej, precis så. Senaste månaden har hela röran med försäkringskassan legat som en stor bromskloss i mitt tillfrisknande. All den energi som jag lagt på att maila handläggare på försäkringskassan, jagat rätt folk på vårdcentralen, pratat med fack och arbetsgivare samt även blandat in arbetsförmedlingen är tid och energi jag verkligen skulle ha behövt till annat. Allt detta jagande beror ju helt på försäkringskassans nej. Det startade igång en lavin av händelser där jag stått i mitten och varit tvungen att styra och rodda. Något jag inte har tid och energi för alls. Men förhoppningsvis blir det mindre fixande för min del och mer tid för just återhämtning för att laga mig själv hela vägen ut på andra sidan. Därifrån tänker jag att jag kan gå vidare med livet på mitt sätt. Kram
Linnéa

Fröken F

Du är Så inte värd detta <3 <3 <3

Svar: Visste att det var på gång, men nu är det klart. Avslutat ärende. Jag har ju möjlighet att begära omprövning. 25 veckors väntetid och då är det ändå försäkringskassan själva som tittar på det en gång till. Ska se hur jag gör med det. Men tack <3 KRAM
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress