Paus från mitt eget lidande

Kan hända att rubriken är något mer dramatisk än verkligheten, men idag är jag hemma med sjukt barn. Inte heller det var lika dramatiskt som jag först trott när jag fick lämna jobbet igår för att hämta hem barnet från skolan. En kvart efter hemkomst somnade barnet i soffan och vaknade lite groggy två timmar senare. 

Det verkar inte vara någon feber i huset, men allmän hängighet och rosslig hals. Hittills har inte mycket blivit gjort, som sig bör. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och efter bara någon halvdag hemma så känner jag att jag är glad att jag har ett jobb att åka till. Jag saknar faktiskt inte tomma dagar hemma, de som jag var så rädd att släppa när jag skickades in i arbetsträning och därefter upptrappning av arbete. Antagligen  kommer jag försöka få in en och annan tom dag för återhämtning framöver, men det är inget jag går och tänker på dagligen. Det var en skön insikt. 


Trots det är det skönt att ha en paus från allt där fokus idag ligger på min nyblivna 9-åring och inte på mig. För det har varit mycket jag och mig senaste året. Nu vill jag kliva bort från det då och då utan att glömma bort mina behov helt. 

Jag tänker på hur rädd jag varit för varje förändring. Hur skrämmande den verkat, men hur jag ändå lyckats anpassa mig efter nya situationer. Det har verkligen inte alltid varit lätt och det har ibland tagit längre tid än önskvärt. Men trots rädsla och tvivel har jag ändå kommit över många hinder jag aldrig trott att jag skulle klara. Inte hela vägen fram, men en bit framåt. 

Fortsätt simma... 


Fröken F

Kan inte uttrycka mig mer än att jag skickar dig ett stort <3 och en stor kram!

Svar: Kram och tack!
Linnéa

Camilla

Åh, så bra! Stort lycka till!
Riktigt bra blogg också!!! Så viktigt att de av oss med utmattningssyndrom som orkar, berättar hur det faktiskt är.

Svar: Tack snälla för stöd, pepp och fina ord! Kikade in snabbt hos dig och det ser väldigt intressant ut. Ska återkomma snart igen :)
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress