Veckans lista - vecka 4

Ok, vi kör ännu en lista. 
 
Egentligen går jag runt och är nervös inför mötet imorgon, men vill ändå få ut detta och sätta saker i perspektiv. 
 
Godast mat Kan vara lördagsmiddagen, lammkotletter med sötpotatispommes och tzatsiki.... 
 
Roligast Att 9-åringen har kommit in i bokslukaråldern ordentligt. Det är så otroligt kul att se läsglädjen som finns i den lilla personen och jag minns hur jag älskade att få bokklubbsböckerna när jag var liten, men hur jobbigt det var när jag läst ut dem efter några dagar. Det var ju eeeeevigheter tills nästa bok kom då. Vi kör på biblan istället nu och byter ut böcker där efterhand. 
 
Skönast Att ha fått till ett par längre promenader där jag till och med vågat mig på några försiktiga löpsteg. Fick huvudvärk till tack, men ändå. Skönt att få öka takten ibland samt att få komma lite längre än vanligt. 
 
Tuffast Hm, ja VAB med sjukt barn vilket ger ont om tillfällen till paus trots att dagen inte innehåller så mycket. Det är det där med att vara tillgänglig och ansvarig utan avbrott. Men ja, ni som hängt med vet ju att det annars är Försäkringskassans nekande av sjukpenning som slår högst på den här punkten. Det är... inte kul trots att jag kände till att det skulle komma vilken dag som helst. 
 
Oro Att min Plan B ska skita sig! Men i övrigt är jag mest spänd och nervös inför mötet med politikerna imorgon. Kanske inte orolig, mer nervös faktiskt. 
 
 
Överraskning Hm, antagligen att jag blev ombedd att delta i mötet imorgon. Det kom från ingenstans och startade igång den där elden i mig igen. Ja! Klart jag ska vara med! 
 
Musik  The tallest man on earth. De tidigaste albumen... 
 
Pod Har nog inte lyssnat på någon den här veckan. Tror jag. 
 
Skapande Lite lätt målande, men inte så mycket. Det har mer varit lite projekt hemma i lägenheten. Jag återkommer till det framöver. 
 
Ser fram emot Så himla mycket! Faktistk! Bland annat vill jag prata med er om vikten av att ha något att se fram emot. Vi får längta till det för jag har inte plats för att skriva det just nu. 
 
Finaste Att ni är så många som tror på mig och peppar mig inför mötet. Att min chef skrev ett så himla bra mail till Försäkringskassan i protest mot att de ville avslå ansökan om sjukpenning. Värdefullt! 
 
Film/Tv Äntligen påbörjat SKAM säsong 3. Anledningen till att det går långsamt är att jag inte kollar så mkt när kidsen är med. De är för små och för stora liksom. Vi kan vänta med tonåren några år till tycker jag. 
 
Samlat betyg för veckan Det har varit en lite rörig vecka med VAB, migrän, en ledig dag och annat men som helhet kanske ändå en 6:a denna vecka. Det har varit en bra, men ostrukturerad vecka. 
 
Nu är det dags att förbereda sig för nästa. Jag har samlat alla mina papper från läkare och försäkringskassa. Det var ganska många. Nu ska jag försöka samla mig själv och mina tankar till något klarare så jag kan få fram det vesäntliga imorgon. Tyvärr vet jag inte riktigt vad som förväntas av mig, om jag ska dra min berättelse eller bara fylla i det som facket kommer berätta eller bara finnas där. Sånt oroar mig, att jag ska missa att tänka igenom något eller förbereda värsta talet och sedan inte får chans att dra det. 
 
Det är nu jag behöver ta en paus och meditera för att påminna mig om att bara andas och följa med i flödet. Det ordnar sig och jag gör vad jag kan när jag kommer dit :) 
 
Har du några tankar kring veckan som gått eller veckan som kommer? 
 
 
Sjukpenningsansökan avslås - beslutet är fattat

Igår ringde handläggaren. Först vid tredje gången kunde jag svara. Hade vaknat med migrän och klarade inte att prata i telefon när handläggaren ringde de första två gångerna. 


Först ville hen bara kolla om jag fått ta del av det som min chef skrivit till dem. 
"Japp, jag har läst det"
"Okej, för om du inte känt till det skulle du fått några dagar på dig att svara på det"
Här undrar jag varför, det gör ju ingen skillnad om jag tycker något om något. 
"Mhm, men jag läste det innan det skickades."
"I sådana fall går vi vidare direkt till beslut redan idag." 
"Gört!" 
"För att skydda fin SGI bla bla bla" 
"Yes, jag vet" 
"Då kommer jag avsluta ditt ärende efter detta och du får beslutet i början av nästa vecka." 
"Gört! ..."
"Har du några frågor?" 
"Nä, tror inte det har någon betydelse om jag undrar något eller inte just nu va? Hej då" 

En inte alls ordagrann återgivelse av samtalet egentligen, men ni får en bild av tonen. Kort och irriterad. Även handläggaren verkade bli kort och irriterad efter en stund, men det kändes inte som mitt bekymmer. 

Jag mådde inte bra och är less på att kräla, böna och be. Det är ju redan kört liksom, varför ska jag dra på charmen? Ser ingen anledning att vara otrevlig, men inte heller trevlig när jag inte mår bra och får ett jobbigt besked på samma gång. 

Så this is it. Från 7/12 2016 är jag utskickad från sjukförsäkringen trots att jag just då bara klarade att jobba 50% med nöd och näppe. Trots sjukdom och läkare som inte alls ansåg att jag var redo för 100% i något som helst arbete. Jag fixar 75% arbete nu, men nästan två månader efter Försäkringskassans tvärnit är jag fortfarande inte frisk. Trots att de inte betalar ut pengar till mig. 

Det är inte pengar som gjort mig friskare. Det har varit att bli trodd på, att bli tagen på allvar och att ha givits tid samt möjlighet till vila och återhämtning för att läka ut den här hemska, förlamande och allmängiltigt förstörande sjukdomen som utmattningssyndrom innebär. 

Nu får jag betala för läkningen själv, agera min egen doktor, förlita mig på min mans inkomst och min arbetsgivares goda vilja när jag nu bara klarar deltidsarbete. Det är inte frihet direkt, det är verkligheten. 

En unik chans att få tala med politikerna om vår situation
Hörrni!!!
 
Fina medkämpar och alla som står intill oss!
 
Jag har fått en unik möjlighet att föra fram bilden av verkligheten för oss sjukskrivna till våra politiker! Det är så stort så jag vet inte vad. Ni som hänger med mig på Instagram såg kanske att jag häromdagen skrev om ett intressant telefonsamtal som jag fått. På grund av att jag inte hade alla detaljer klara och inget var bokat ville jag inte säga mer, men nu är det spikat. 
 
Samtalet kom från mitt fackförbund, de har styrt upp ett möte med ett par riksdagspolitiker, varav åtminstone en sitter i socialutskottet, om inte båda. Temat för mötet är indragen sjukpenning vid 365 dagar. Exakt det som hänt mig alltså. Dels indragningen, den hårda bedömningen och det faktum att det försvårar rehabiliteringen när de kommer med sina överväganden. Framförallt när det gäller den typ av diagnos som jag har, dvs stressrelaterad sjukdom, som i mitt fall utmattningssyndrom. 
 
Jag har bjudits med i egenskap av medlem, i fackförbundet, som drabbats av just detta. Så det är min berättelse och mina erfarenheter som jag kan få möjlighet att föra fram. Även en annan person i samma sits, men med annan diagnos, kommer delta i mötet. Samt representanter från fackförbundet som i sitt arbete möter fler som oss. Min närmaste chef kommer delta i egenskap av arbetsgivare och hur det ställer till och försvårar även för dem. Jag ser det som positivt att jag har min chef där. När jag fick det senaste "övervägandet" röt min chef ifrån och skrev ett mail med ett antal synpunkter till Försäkringskassan. Inte heller det kommer väl göra skillnad, men jag blev faktiskt rörd av brevet och agerandet. Hela cirkusen med försäkringskassan är frustrerande för så många. Det kräver tid och energi som ingen borde behöva lägga om systemet fungerade rimligare.
 
Därför svarade jag ja till att vara med på mötet! Efter allt jag skrivit om detta och efter alla tårar, all ilska så måste jag ta chansen att få säga det jag kan! Trots att jag är rädd och nervös. Jag måste kanske vara det för att kunna hitta modet. Med mig bär jag alla berättelser jag hört från andra i den här situationen. Jag har hittat så många!  
 
Även om det inte hjälper just mig så hoppas jag att vårt möte ändå kan bidra till att hjälpa andra. 
 
Så tänk lite extra på mig på måndag så jag hittar modet och orden som jag måste få sagda. Det är så viktigt! 
 
(återanvänder gammal bild i brist på ny - blir inte mycket fototid just nu, hoppas på snar bättring för jag saknar det) <3