Men....vad händer nu då?
 
Läget efter avslaget
Ni kanske undrar? Jag har inte skrivit mycket om vad som ska hända härnäst eller vad det inneburit att jag blev nekad sjukpenning av försäkringskassan. 
 
Anledningen är väl att jag dels väntat in det slutgiltiga beslutet och dels för att jag vill få alla bitar på plats innan jag berättar mer. 
 
Det har funnits ett par planer och det är väl en jag har lutat mig mot framförallt. Mest för att det är den som är mildast mot mig och rimligast med tanke på att jag faktiskt inte är hela vägen i mål hälsomässigt. För jag är ju inte där än. Jag vill se mig som frisk, men får påminnelser med jämna mellanrum att jag fortfarande balanserar på den berömt sköra linjen. Det är relativt stabilt sedan en tid tillbaka, men det är ganska tydligt att jag kommit hit men inte längre. Snart så. Jag har tilltro till framtiden i nuläget. Jag kommer få leva på kanten länge, länge och alltid vara medveten om hur lätt det är att hamna i utmattning. 
 
Men det kommer bli bättre och jag är på gång till det nya som jag strävat mot så länge. 
 
Vad som händer härnäst
Min lösning är att ta tjänstledigt de 25% jag inte kan jobba i nuläget. Det kanske blir 20% eller 15% framöver. Vi kan ju bolla lite med %-en som vi vill nu när det är mellan mig och min arbetsgivare. Det ger mig den här sista tiden för att komma ikapp och i mål. Härifrån och vidare kan vi lösa det på det här viset. 
 
Det innebär att jag står helt utan inkomst den del som jag inte jobbar. Men det går liksom. Jag gör valet att bekosta min återhämtning själv genom utebliven inkomst hellre än att jiddra med arbetsförmedling och a-kassa för att få in några slantar till. Jag har möjligheten att göra så. Dels tack vare att jag jobbar så pass mycket som jag ändå gör nu, dels för att vi är två personer med arbete i hushållet. 
 
 
 
Sen då?
Jag menar, min man är lärare så ni hajjar. Här finns det stålars ;) hahaha. ha. Nej, skämt å sido.... vi tar oss runt och låter det vara så just nu. Det blir bättre och hälsan går före de där sista kronorna. Alla dagar. 
 
Vi löser det ihop, jag löser det och hela skiten löser sig. Dock är detta inget jag tagit för givet. Om jag nekats tjänstledighet hade läget varit ett helt annat. Att tvingas upp i 100% nu eller att kanske bli av med jobbet hade vänt uppochner på alltihop. 
 
Den där tunna, sköra linjen som vi alla balanserar på mellan varven. Den finns överallt och jag jobbar på att bygga en stadig grund inom mig som jag kan bära med mig var jag än går. Jag tycker fortfarande att det är totalt värdelöst att jag slängdes ut från sjukförsäkringen när jag faktiskt har ett behov av den fortfarande. Jag ogillar hela den situation jag hamnade i från december och framåt. Just nu har jag bara inget annat val än att försöka lösa det på annat vis.
 
Det här blev mitt vis och jag kan bara hoppas att det håller. 
 
 
 
Karolina

Hej!

Det är så tragiskt att läsa hur svårt det har varit för dig och jag lider med dig. Men fint att det går att lösa med din arbetsgivare så du kan ta tjänstledigt övriga procent, inte en perfekt lösning men som du skriver så är det viktigare att återhämtningen får fortsätta så du kan komma tillbaka sedan med full kraft som håller i längden. Jag håller tummarna för att allt ska lösa sig. Kram

Svar: Hej och tack snälla! Nej, det är inte den optimala lösningen, men det funkar absolut. Åtminstone om jag fortsätter framåt ungefär på samma vis som tidigare. Om jag råkar på ett bakslag eller en försämring vet jag inte riktigt hur det ska lösas. Men jag jobbar med en dag i taget och hoppas att vägen fortsätter framåt. Även om det är långsamt framåt :) Kram
Linnéa

Fröken F

Det låter som en klok lösning. Då är det ditt behov som styr och något mellan dig och arbetsgivaren. Du verkar ha en bra arbetsgivare dessutom.

Men det är ledsamt att det inte fungerar bättre och att det är sådan skillnad mellan handläggare och handläggare och kontor och kontor på statlig verksamhet...

Svar: Ja, det är synd att det inte fungerar hela vägen fram, men jag är tacksam över att denna lösning var möjlig. Förstår ju att det inte funkar för alla arbetsplatser. Det svåra är väl att avgöra hur länge jag ska/kan/bör hålla mig på den här nivån innan jag provar något annat. Men vi tar det en liten bit i taget som vanligt :) Kram
Linnéa

S

Hoppas att det går fortsatt framåt och funkar, jag tycker det låter som goda odds för det! Jag skrev kommentar till ett inlägg för ett tag sedan om att jag också fick upprepade brev om att de övervägde att avslå utan beslut. Också 25% sjukskriv. Jag har fått brev om beslutet nu, 3 månader efter de fick läkarintyget. Extra intyg eller brev hade ingen påverkan men drog ut på tiden. Jag ska göra som du, inte gå upp till 100 direkt utan vara tjänstledig deltid. Ska prova att jobba 85% nu och hoppas att det går och att jag kan höja framåt sommaren. Jag har inte utmattningssyndrom men delvis liknande symtom av en kronisk sjuldom så tyvärr rätt troligt att jag inte mår bättre eller mår sämre men kan hoppas att jag kan klara mig utan fk ett bra tag, är så trött på dem nu. Kanske färre som överklagar när de drar ut på beslutet och skickar flera brev, när man väl får avslaget orkar man inte ha med dem att göra mer. Är lite lättad att det för första gången på flera månader inte kan komma samtal eller brev vilken dag som helst. Lycka till!

Svar: Ja, att kunna vara tjänstledig tror jag kommer hjälpa mig mycket för att kunna komma i mål sista biten. Om jag kommer hela vägen till 100% alls. Det är svårt att säga i nuläget. Jag vill i alla fall prova mig fram åt det hållet. Jag trodde att jag skulle känna en större lättnad när det hela var klart och över. Slut med försäkringskassan och påskrivna papper om tjänstledighet 25%, men det blev inte riktigt den känslan jag fick ändå. Det beror väl på att jag fortfarande mår som jag mår och inte är ett dugg friskare bara för att FK dragit sig ur. Men det känns ändå ok. Jag hanterar det hela och ser att det finns en bra väg framåt. Önskar dig stort lycka till med allt framöver. Vi går varsamt framåt och gör så gott vi kan :) Kram
Linnéa

OTYSTNAD

Vilken tur ändå att du och din arbetsgivare kan lösa detta och att det fungerar för dig och din familj att du tar tjänstledigt. Synd att det ens ska behövas, så klart, men när annat inte finns att göra är det jättebra att det kan lösas så här. Man kan ju undra hur Försäkringskassan egentligen tänker. De säger att de inte frågar hur sjuk man är, utan hur frisk man, inte vad man inte kan göra, utan vad man kan göra. Det märks verkligen, för de tycks helt ignorera ens begränsningar, ungefär som en obstinat treåring som inte vill lyssna och sätter händerna för öronen. F-kassan i ett nötskal!

"Det blir bättre och hälsan går före de där sista kronorna. Alla dagar. "

<3

Svar: Jag är väldigt glad och tacksam för att jag har möjligheten att lösa det på det här viset nu. Det blir ju det bästa möjliga under förutsättningarna. Både jag och arbetsgivaren vill ju att det ska gå vägen, även om det tar ett litet tag till. Hellre det än att det hela börjar om igen för att vi skyndat på pga FK. Bättre att det blir rätt från början nu. Eller härifrån och framåt i alla fall :)
Linnéa

Lotta

Jag är mitt i stora tankar själv... Funderar på hur jag ska göra i framtiden. Börjar bli trött på att sitta fast i ett nät (känns det som) och inte komma nånstans. Ska man ta ett drastiskt beslut och hoppas att man hittar en ny väg som kanske gör att man blir frisk eller i alla fall mår bättre? Många tankar blir det...

Svar: Jag känner igen det du beskriver även om jag inte vet exakt hur dina tankar går. Det är så svårt att veta. Ibland behöver tankarna och funderingarna ligga och marinera lite innan de hamnar helt rätt. Jag hoppas att du hittar en bra väg för just dig. Hur den än ser ut <3 Kram
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress