Firande av 90-åring
 
I lördags drog jag och familjen på en roadtrip. Hela vägen till min gamla hemstad Södertälje. Där skulle vi möta upp lite familj och släkt för firande av 90-åring! 
 
 
 
Herren som uppnått den aktingsvärda åldern av nittio år är min farfar. När vi kom dit och kalaset skulle börja var han försvunnen. Något som inte förvånade någon. Det var en rätt lustig histiora som orsakat hans försvinnande, men han hittades snabbt och vi kunde kalasa för hans skull. 
 
 
Det blev blommor, smörgåstårta och sång. Mycket, mycket sång. Min farfar är något av en entertainer och har alltid varit. Så vi lyssnade snällt på hans sång och skämt. Tror att bara det gjorde hans dag. 
 
 
 
 
I mina gömmor har jag det här underbara fotot på honom och farmor när de reste runt i Sverige på hojen! :) Utgångspunkten var Luleå där de båda är uppvuxna. 
 
 
Samt den här raringen från deras bröllop, 1947. De hann vara gifta många långa år innan farmor gick bort i en olycka för några år sedan. Något som startade igång hans snurrighet och min hjärtklappning. Tror jag. Det finns säkert annat som låg bakom, men jag tror att det utlöste något i både honom och mig. 
 
 
 
Det var så fint att få komma dit och hurra för honom. Få lyssna på sång och bara känna hur alla vi där bryr oss så mycket om honom. Det fanns inte så många släktingar kvar som kunde komma. Farfar hade under sin uppväxt 13 syskon varav bara en finns i livet. Hon är dock värre däran och hade inte kunnat komma på kalaset. 
 
Livet alltså... 
 
 
 
Min egen 9-åring fick med mig på bild när jag lade ifrån mig kameran vid något ögonblick. 
 
 
 
Hurra för gammelfarfar Kalle <3 
 
Tankar om utmattning

Vad mysigt det är med födelsedagsfirande och vilka fina bilder du tagit för att minnas det där. Tänker på min farfars 90-års-kalas och hur fint det var att vi kunde vara där. Nu har vi bara minnena kvar.
Kram!

Svar: Tack! Visst är det fint att få hylla någon en tycker om. Speciellt fint att ha minnen av det när de inte längre finns. Kram ❤
Linnéa

Fröken F

Där har vi ytterligare något gemensamt! Jag är också från Södertälje. Vilka enormt fina kort du delar med dig. Och vad fint att han fick ett sådant underbart firande. <3

Svar: Va! Men vad lustigt :) och så är vi typ jämngamla :) hmmm Vad spännande! Jag flyttade därifrån 2002 när jag började plugga i Örebro. Efter att jag flyttade har jag inte haft så många anledningar att åka tillbaka. Få släktingar och vänner bor i just Södertälje nu. De flesta bor utanför stan. Fint att vi har den saken gemensamt. Och tack, jag tror att han var nöjd med dagen ❤
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress