


Tråkigt för dig. Det är konstigt med de här bakslagen.. man är liksom aldrig beredd, inte jag i alla fall. Jag är ju som sagt också nere just nu. Var ute i solen idag en sväng igen i alla fall, så det hjälpte lite. Kram!
Jag tycker du gör en bra analys över orsakerna till bakslaget. Kampen står kanske mellan att bromsa mer än du har lust med, även när det känns bra och lusten att komma igång snabbt. Du vet vad som är bäst. Heja dig!
Kram Sofia
Får jag fråga om din huvudvärk? Har själv haft det fram och tillbaka i flera dagar nu. Det känns som migrän och sätter sig vid ena eller andra ögat och pulserar. Är det samma eller får du på nåt annat vis? Sista året har jag haft många migränattacker, det är inte roligt...
Nej, vanliga värktabletter hjälper inte mig heller. Diklofenak är det enda som brukar hjälpa. Då är det alltså inte bara jag som får migrän stup i kvarten... Fruktansvärt handikappande. Ta hand om dig!
Så trist att du hamnat i detta, men tyvärr kommer bakslagen både en och två gånger, det är som du säger man är inte riktigt beredd på det, det kommer liksom efteråt. Så har det varit med min träning med att det kommer många timmar senare, ibland tom dagen efter. Det enda jag kan råda dig till är att backa och åter backa och varva ner. Efter tre år och många, många bakslag har jag lärt mig att det inte är någon ide att köra över kroppen. Jag var som dig ville bara mer och framåt, körde på lite till på jobbet på två timmar, till slut kom panikångesten, varje gång jag körde över kroppen lite till så kom den, ibland flera gånger om dagen. Det är inte värt det, jag blev bara sjukare av att hålla på så. I dag kan jag inte göra mer än vad kroppen orkar då blir jag jättedålig och bara skakar inombords, så var rädd om dig. Jag vet precis hur du känner, för jag var precis likadan. Förstår din frustration då du inte har nån sjukpenning längre vilket är helt jäkla galet. Fk måste lära sig förstå denna sjukdom, den går inte över i all hast. Man blir tyvärr inte friskare av att dom gör såhär.
Styrkekram till dig, hoppas du snart är på banan igen. Kram
Hej Linnea!
Tänker på dig!
Alla mina styrkekramar till dig.
Det är så svårt när ens inre jag vill mycket mer än vad kropp och själ förmår i en utmattning.Det krävs enormt mycket acceptans och en tro på att allt kommer att lösa sig till det bästa för att man ska stå ut.
Jag tror vi lär oss och utvecklas som individer trots det oerhört tuffa och smärtsamma som en utmattning innebär.
Du är fantastisk.
Var rädd om dig!
Kram från
Annica
Jag lider verkligen med dig. Har gått igenom det här själv vid två tillfällen och tyvärr misslyckats båda gångerna :-( Så jag har inget bra svar att ge dig. Men att prioritera sömn och mat tror jag är viktigast av allt. Kanske backa med träningen. Du får bra effekt av promenader också. Joggingen kan komma i ett senare skede, när den nu ger dig sådan huvudvärk. Jag tror du vet vad du behöver göra, det gäller bara att våga lyssna in kroppen. Kämpa på, många varma kramar ❤️
Fina du! Hoppas du får hålla dig på fötterna framöver <3
Och det här med att få fler stress symtom nu - för typ åtta år sedan blev jag diagnoserad med IBS (stressrelaterade problem med magen) som gått upp och ner men under de senaste åren vart under kontroll. Just nu, mitt i min svacka, blommade dessa problem också upp. Liksom, livet - vad gör du?? Så utöver att redan vara sjukskriven för utmattningssyndrom, ha ångest varje dag och ständigt känna oro så börjar magen stresskrångla. Kan det inte bara få flyta på någon gång?
8