Vändpunkter
De kommer då och då. Stunderna då en inser att en står inför en vändpunkt. Eller kanske att en passerat en viss gräns. Det betyder inte att allt är färdigt, perfekt, enkelt eller för alltid. Bara att något nytt har inträffat. 
 
Nu pratar jag mer specifikt om återhämtningen här. Återhämtningen från utmattningen. 
 
Jag tror att jag har nått en sådan nu, en brytpunkt eller vändpunkt. Vet inte vad jag ska kalla det. Den har varit på gång länge och jag har nämnt det tidigare, Att jag liksom känner mig starkare och allt mer sugen på fysisk aktivitet, rörelse och träning. Det har smugit sig på ett bra tag utan några större bakslag. Under min semester var det full fart med aktiviteter, resande, tältande osv och bara att klara de delarna (de många promenaderna till och från servicehus på campingen tex) har inte lämnat mycket lust eller ork till "att träna". Det har varit träning nog i sig själv. 
 
 
Sedan händer ju saker i livet som ändrar läget ibland. Som att min bil inte gick igenom besiktningen. När vi insåg att vi inte skulle kunna laga den just nu (för kostsamt att laga det som är trasigt tyvärr) så har vi ställt av den tillsvidare. 
 
Jag börjar kunna se en mening med det också. 
 
Min arbetsplats ligger 7-8 km bort, så det är inte precis runt hörnet. Stadsbussen går inte dit och bussen som går i närheten passar inte mina arbetstider. Så jag får cykla. Något jag länge tänkt vore ganska härligt att göra. Om jobb och hem låg lite närmre varandra. Nu gör de ju inte det, men jag måste cykla helt enkelt. Det tar sin lilla tid, ca 40 minuter pga kringelkrokig väg. Det finns en risk att jag får cykla genom storm och regn framöver. Jag har ännu inte hittat den mest optimala vägen dit...provar mig fram. Jag måste gå upp ännu mycket tidigare än innan. 
 
Men vet ni, det är rätt härligt! Att cykla genom en tyst stad i morgontimmarna, ut på landet. Ensamtid, motion, frisk luft. Jag kan lyssna på tystnad, musik, podd eller bok om jag vill. Eller bara trampa på med mina tankar. Genom vackra landskap.
 
Jag har nått punkten då fysisk aktivitet gör det den ska göra för mig: den piggar upp mig och ger mig må-bra-hormoner på riktigt. Inte som förut när det dränerade mig på allt som fanns att ta av. Inte som när mjölksyran tog över om jag bara stod upp för länge. Nu får jag istället en kick av det. Även om jag har mycket att bygga upp igen när det gäller både styrka och kondition.
 
Blir trött på kvällarna visserligen, men på ett bra sätt. Inte utmattad-sätt. På ett friskare sätt. 
 
 
Den här veckan har jag bara cyklat tre av fem dagar. Och jobbat alla dagarna. Efter fyra veckors semester. Veckan har gått väldigt bra. Överlag. 
 
Det var idag, lördag som det tog stopp. Vaknade med huvudvärk och en massa konstigt i kroppen. Illamående, matthet och trötthet. Nu framåt eftermiddagen börjar det lätta och det kommer gå över. Det blev en rivstart för mig. Men igår när jag cyklade hem, efter en hel vecka på jobbet, ville jag ändå inte att cykelturen skulle ta slut. För den stunden var så givande. 
 
Så det är en vändpunkt. Vägen framåt kommer inte vara spikrak, men något nytt händer nu ändå. Ett nytt läge att hitta balans i helt enkelt. 
 
Obs! Vägarna på bilderna här har inget med min väg till jobbet att göra :) Det är semesterbilder bara ;) 
Åsa Andersson

Blir glad över att läsa, att komma till de där vändpunkten är eurifoiska!
Jag känner igen mig och är själv också på väg tillbaks 💚
Önskar dig styrka, kraft och mod!

Svar: Tack snälla du! Visst är det härligt när en inser att något bra faktiskt är på väg, eller har, hänt. Ett steg framåt liksom. Önskar dig detsamma :)
bylittlenea.blogg.se

Lotta

Har också märkt att det kommer tidpunkter när man märker att det händer saker! Och att saker som händer, inte alltid kul som att bilen inte går igenom besiktningen, kanske händer av en anledning vid just den tidpunkten. Man kanske inte fattar det först (eller så är det jag som är trög :D) men sen så!

Svar: Nej, tror inte det är du som är trög ;) Det är nog bara det att såna saker blir tydliga först efteråt, när vi har helheten. Men när något lossnar och bara händer, då känns det oftast väldigt bra :)
bylittlenea.blogg.se

Helena

Härligt att höra :) det är en härlig känsla när man kommer dit, att få energi istället för att bara dräneras. Verkligen en lyckokänsla :). kram

Svar: Jaa, verkligen! Jag har känt mig så långt från det, men nu är det liksom på gång. När hormonerna landar rätt i kroppen liksom. Kram <3
bylittlenea.blogg.se

Anonym

Härligt att höra att du känner dig starkare. Trist att du ska måsta krascha emellanåt bara...❤

Svar: Tack <3 Ja, det hör till och kan vara svårt att se innan. Den här gången blev det en tung dag, men inte mer än så. Det blir bättre.
bylittlenea.blogg.se

Åsa Andersson

Tack 💚

Svar: :)
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress