Var ser du dig själv om fem år?

Vilken omöjlig fråga. Visst, du kan ha en vision, en dröm eller förhoppning om hur det ska se ut. Visst, det kan vara bra att jobba mot något slags mål i många lägen.

Men, livet alltså. Livet händer och ibland kanske vi mest bara behöver följa med. Hur hårt ska vi styra livet? 

Om fem år lever jag, förhoppningsvis. Ett friskt och fungerande liv. I övrigt har jag inte en aning om vad som händer. 


För femton år sedan levde jag i något slags vakuum efter ett uppbrott från ett längre förhållande. Jag var uppochnervänd och inte mig själv. Jag visste inte då att jag några månader senare skulle flytta från familj och vänner till en stad jag aldrig besökt. Staden jag fortfarande bor kvar i idag. Jag visste inte heller att jag ett år senare skulle vara nyförälskad igen. 



För tio år sedan förberedde jag slutexamen på Spa-programmet som jag läste vid Örebro Universitet. Snart färdig spa-, och hälsokonsulent (ironiskt va?). Jag visste inte då att jag en månad senare skulle börja må illa dygnet runt eftersom jag väntade mitt andra barn, 25 år gammal. 

För fem år sedan hade jag och familjen nyligen kommit hem från vår bröllops/familjesemester i Sri Lanka. Vi förberedde vårt torp inför sommaren och plöjde köksträdgården för alla plantor och frön. Jag visste inte då att jag tre och ett halv år senare skulle krascha ihop på grund av stress och utmattning. 


För ett år sedan visste jag inte att jag skulle kunna må så pass mycket bättre som jag gör idag. Jag skulle inte ha trott det om jag sagt det till mig själv då. 


Så hur ska jag kunna veta vad som händer om ett år, eller fem? 


För ett halvår sedan kämpade jag för att klara av att jobba 50%. Efter arbetsdagen fanns ingen ork till något annat! Den här veckan har jag ökat till 80%. Och haft energi över till aktiviteter efter jobbet. 


Vad gör jag om fem år? 


Ingen aning alls! 


Sofia

Nej, livet låter sig inte styras och det är väl inte meningen med det heller...
Att släppa kontrollen så mycket som möjligt och våga lita på livet och leva det, är nog bland det viktigaste jag fått med mig från min utmattningsresa. Att ge ge sig hän och njuta, ta en sak i taget.
Så var en befinner sig om fem år eller tio, det är omöjligt att säga.
Det är så roligt att följa din väg till hälsa! Håller tummar och tår för dig.
Kram Sofia

Svar: Tack för att du hänger med :) Jag håller på och lär mig att flyta med i livet och se var det tar mig. Hittills känns det som en beghagligare resa än den när jag ville ha en plan och samtidigt vara till lags. Kram
bylittlenea.blogg.se

Wilda

Ja så är verkligen livet. Vilka svängar det kan ta och så mycket en hinner uppleva under den korta tid vi finns här. Tack för ett tankeväckande inlägg och inspirerande att läsa!

Svar: Tack! Visst är det så. Jag har börjat lära mig det nu. På riktigt. I en meditationsövning jag gjorde häromdagen skulle jag uttrycka min "innersta längtan" och jag insåg hur långt jag kommit när jag önskar mig att få känna mig stark och trygg var jag än är i livet. Inte ett nytt jobb, ett större hem, bättre tider. Allt sånt är föränderligt. Jag vill känna tryggheten inifrån, då blir det yttre mindre viktigt. Kram
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress