Om den lilla jobbresan...
 
Förra måndagen åkte jag iväg med ett helt gäng kollegor på en kick off/konferens. Vi blev ju, den här veckan, ett nytt företag då två slogs samman till ett större. Förra veckans resa handlade mycket om detta, starten på det nya och bla bla bla. Det var intressant och roligt. Jag ville främst med för att testa hur det skulle fungera för mig att inte vara hemma, att resa och att vara bland så mycket folk. I mitt läge just nu. Och för att komma bort lite. 
 
Något insåg jag ganska snart. Jag hade det värre innan än under. Jag hade tagit ledigt den dagen vi skulle resa iväg och istället för att njuta av de många timmarna på egen hand gick jag och laddade upp, såg till att inte missa något, packa om och fundera på att ställa in. Apropå det här med att planera eller låta det bli som det blir. Jag har kanske inte lärt mig det fullt ut. För jag hann bli nervös. Både en och två gånger och samtidigt. 
 
 
Men när jag väl satt mig i bussen, och när den väl lämnat stan så kunde jag inte göra annat än att luta mig tillbaka och bara hänga med. I kurvor och gupp. Uppför och nerför, bortåt. Jag lyssnade på Therese Lindgrens bok "Ibland mår jag inte så bra" och blev alldeles tagen av hur klockren den var. Så klok. 
 
Hon pratade om förväntansångest och jag insåg att det var just det jag haft! Mer ångest inför något (inte bara den här resan) än när det verkligen händer.... Ja, sån är jag ju! Det förklarar så mycket helt plötsligt. 
 
Bussresan var lugn. Vi tog ett stopp vid vackra Brahe hus och lyckades precis tajma solnedgången. Jag glömde då kameran i bussen, men fick ett par bilder med mobilen. 
 
 
 
 
Vi kom fram till hotellet sent på kvällen. Checkade in i våra rum, trodde vi kommit fel eftersom det var en lägenhet vi hamnat i :-O med diskmaskin, spis och uteplats. Inga sketna smårum med isärdragen dubbelsäng! 
 
Jag fick ett eget sovrum!!! Bästa presenten på den resan helt klart. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lite skakiga och suddiga bilder på vår lägenhet. Vi delade alla två och två. Kanske var jag så uppspelt över storleken och eget rum, eller så hade jag bara ont om tid och inget stativ :) Vem vet? 
 
Det var omjöligt att packa ner sig och sova direkt efter resan även om jag inte sovit alls på bussen så jag hängde med övriga till loungen där baren öppnats åt oss. Cava kändes som en rimlig måndagsdryck den första kvällen i Båstad :) 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress