Livet pågår här

Jag har haft ett par dagar med aktivitet och deltagande i världen. Därav stillheten här. 

Jag återkommer så klart inom kort! När jag inte har fullt upp med saker jag hittat på i mina ljusaste stunder. Stunderna när allt är möjligt. 



Och om ni undrar, så är det pågående livet bra här! Hur har ni det? Vad vill ni prata om? 

Annica

Vilken vacker bild och vilka vackra färger!
Vad härligt att dina ljusa stunder blir fler och fler :)
Jag hade en sådan dag igår med hopp i hjärtat om en framtid som kommer.
Att allt är som det ska just nu hur det än är och att jag kommer gå hel ur denna utmattning.
Det där lätta fladdret i hjärtat, en lyckokänsla om så bara en kort stund.Ett friskare liv.Kropp och själ i balans.
Känslan av att mitt liv har en mening igen och att jag vill leva.
Den där känslan av framtid och förhoppning om bättre dagar utan krascher.
Jag längtar efter att ha mer kraft att delta i världen.Andra dagar som idag känner jag oro inför hur det
ska bli i framtiden med mitt liv i vardagen med arbete,fritid ,familj och vänner och hur jag ska orka och klara av situationer utan
att kroppen reagerar med ångest, värk och matthet.
Jag vill så mycket mer än vad kropp och själ orkar.Jag kan känna rädsla över att jag inte kommer att
kunna delta i världen fullt ut igen.Förhoppningsvis på mina villkor,med mina förutsättningar och med
nya lärdomar och erfarenheter och med verktyg att hantera min oro och ångest kommer jag klara det.
Jag känner oro idag för att utmattningen kommer göra att jag inte kommer att kunna välja en ny väg
i arbetslivet.Att jag bränt min hjärna och mina möjligheter att kunna studera och välja en annan väg.
Det fyller med med en sådan sorg.
Men jag blir så glad när jag läser att du har det bra!
Jag hoppas och tror att jag kan komma dit också där du är idag.
Resan dit är bara så svår :(
Var rädd om dig!
Hoppas du får en fin påskhelg!
Kram från
Annica

Svar: Tack fina du ❤ Jag förstår och känner igen det du skriver. De bra stunderna är så otroligt värdefulla eftersom vi vet hur det är nere i mörkret. Förstår även din oro och jag tänker så fortfarande. Trots jobb och många förbättringar finns jo oron för om jag kommer krascha igen, om det någonsin blir bättre än så här osv. För jag har ju fortfarande många symtom och balanserar ofta på gränsen. Inget är självklart längre. Tror att det gör de bra dagarna så viktiga att njuta av :) kram och hoppas du har en fin påsk!
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress