Den duktiga flickans död?

Den duktiga flickan finns. Hon lever och frodas i detta samhälle. Men hon mår oftast väldigt dåligt. Inuti. 

Eftersom hon kämpar för att vara till lags, aldrig göra fel och förekomma alla eventualiteter som skulle kunna bli fel. Hon jagar och jagas. Hon bedöms utifrån antal fel.

Det är skillnad på att försöka uppnå perfektion och att vara rädd för att göra fel. 


Jag tillhör den rädda sorten. Jag mår dåligt av att göra fel. Jag kan tänka på saker som blivit fel, eller kanske bara kunnat bli fel, i flera år efteråt. När alla andra glömt bort det hela, minns jag. Jag har istället glömt alla rätt som jag fått till genom min "duktighet". 

Jag har många teorier om varför jag drivs av detta. Inget enkelt svar egentligen. Kanske för att jag upplever andras irritation och frustration när det blir fel. Jag känner och förstår dem. Det gäller i och för sig även om andra gjort fel. Så för att vara säker kanske jag håller koll på saker även åt andra. För att jag ska slippa obehaget. Kanske är det detta som är att vara HSP? 

Att drabbas av utmattningssyndrom och bli sjukskriven en lång tid har ändrat synen på mig själv. Kanske genom att det innebar en del "misslyckanden" och "fel". Kanske för att jag tvingats släppa mycket av kontrollen. Jag vill inte vara den jagade duktiga flickan. Jag vill vara en avspänd kvinna. Kanske lite slarvig när det inte räknas, kanske även lite olydig? 


För jag är trött på att vara duktig i kvadrat. Det har skänkt mig en hel del, att vara duktig alltså, men de bästa sakerna i mitt liv har inget med duktighet eller regelföljande att göra. Tvärtom nästan. 

Det är inte så att jag uppmanar till att bryta mot lagen eller medvetet göra fel. Bara att slappna av lite mer. Strunta i något ibland. Låt saker vara och se vad som händer. För mig är små saker som andra inte ens tänker på alldeles världsomvälvande. Som att inte svara med ett trevligt "tack så mycket för informationen" när försäkringsbolaget meddelar att de nu "friskat mig" utan istället skita i att svara helt och peka fingret åt skärmen. Ni hör ju, rebellen :)) Myrsteg leder också framåt?! 

I mig är driften att undvika fel stark, så jag jobbar hårt med detta. Att kunna bryta regler ibland. Eller att inte ens ta reda på vad reglerna är. Du lär ju få reda på det tillslut. Eller så blir allt bara alldeles, alldeles underbart utan rädsla? 

Fröken F

ÅH hurra! härlig läsning som jag känner igen mig löjligt mycket i!

Svar: Tack! Skönt ändå att inte vara ensam i det här <3
bylittlenea.blogg.se

Anonym

Hög igenkänningsfaktor ! Så bra du skriver! 😊👍/ T

Svar: Tack! Fint att inte vara ensam i det hela <3
bylittlenea.blogg.se

Lotta

Jag i ett nötskal!

Svar: Åh, du med! <3
bylittlenea.blogg.se

Sofia

Någon har sagt att just duktiga flickor är mycket benägna att bli utmattade, just för att de aldrig slappnar av, aldrig fuskar och ständigt håller reda på omgivningen så att inget går fel eller missas. Även jag kämpar dagligen mot min inre duktiga flicka och att tänka good enough i så mycket som möjligt. Det går framåt, men med små steg och sakta...
Det är dock inte lätt att bryta livsgamla mönster, men för varje gång jag faktiskt gör det så firar jag och ger mig själv en klapp på axeln. För omgivningen gör det inte, de vill gärna ha en duktig flicka som kan springa och tänka åt dem...
Nån har också sagt att vi utmattade inte gjort fel, men vi har gjort alldeles för mycket rätt alldeles för länge. Så låt oss starta en omvänd duktighetsrevolution och slappa, skjuta på och säga nej!😉
Kram Sofia

Svar: Låter väldigt sant och jag kan verkligen förstå det. Det är verkligen svårt att bryta gamla mönster, speciellt när en sett dem som de rätta och riktiga, För vår skull behöver vi nog göra det ändå. Vara duktiga på att ta vara på oss själva, inte alla andra främst. Låter tröstande att vi ändå inte gjort fel som försökt följa alla regler <3 Det är lätt att ta på sig ansvar för den här sjukdomen.... Nu blir det revolution! :) KRAM
bylittlenea.blogg.se

Jennie

Så väl jag känner igen mig 🙄
Att allt skulle vara så jäkla perfekt har jag fått betala med priset utmattningssyndrom.
Dax att släppa taget
Tack för din text 🌸

Svar: Tack själv för din kommentar! Ja, det är dags att släppa taget nu :) Kram
bylittlenea.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress