Vecka 17 - listan -

Hoppas att er vecka varit bra! Här kommer lite korta punkter om min vecka :) 

Godast: Nässelsoppa! En gång om året brukar familjen njuta av våren genom att göra soppa på färska nässlor. Yum! 

 

Överraskning: Att vi plötsligt fick två erbjudanden om lägenhetsbyte efter att ha letat under lång tid utan resultat. Den ena har vi tittat på, men den var nog inget för oss även om det var en fin lägenhet. Den andra väntar vi på ytterligare besked och hoppas ihjäl oss på...även om vi vet att chansen är liten. Håll tummarna för oss!! 

Tuffast: Den överspäckade lördagen och att jag glömmer bort att ge mig själv mer vila nu när jag ökat mina dagar på jobbet lite. 

Roligast: Att 9-åringen börjat med ny aktivitet som passar perfekt. Att starta ett till instagramkonto enbart för mina målningar och mitt pyssel. 

Skapande: Lite målande, men mest instagrammande om målande när jag startade upp ett nytt instagramkonto för någon vecka sedan. Kul och skönt att ha det samlat på ett ställe istället för att blanda med mina naturbilder. 

Oro: Diffus oro i kroppen, antydan till ångest vissa dagar (och ibland nätter) vilket inte känns bra. Något jag tar på allvar. 

Ser fram emot: Sommaren mest, morgondagen och att förhoppningsvis få träffa en gammal kompis om ett par veckor! 

 
 

Film/TV: Har tänkt titta på SVTs 30 liv i veckan, men det har inte blivit av än. Jag vill se det känns viktigt, men tungt. 

 Musik: Mest 9-åringens musik då vi startat ett eget spotifykonto åt det musikintresserade barnet. Spännade att de kan så mycket på egen hand liksom. Låtar jag hade noll koll på :) 

Finaste: Mina vänner, att det inte haglat senaste dagarna, att känna mig inspirerad. 

Samlat betyg: Sänker från förra veckan till 6. Pga har varit lite mer oro och rastlöshet inuti, samt mer fysisk trötthet och sömn även på eftermiddagarna. Inte lika roligt. 

Pod: Har inte blivit något lyssnat på i veckan...så vitt jag minns. Men har klickat in mig som prenumerant på Mia Skäringer och Anna Mannheimers nystartade pod (Skäringer och Manheimer). Den ser jag fram emot att lyssna på. 

Tips: Radioprogrammet Karlavagnen i P4 tog i veckan upp ämnet stress. Till och med läkarna som ska ta hand om oss andra blir sjuka på grund av stress. Programmet heter "Så slutade jag stressa" och innehåller mycket intressant. Inte minst kloka och fina Eva Svärd alldeles i inledningen av programmet. Lyssna!! 

Skönast: Att jag fått några nätter med bättre sömn, även om jag just inatt sov oroligt igen. 

Imorgon är en ledig dag för mig och jag ser fram emot den. Det är behövligt just nu, trots att jag redan haft två dagar helg. Jag behöver verkligen vilan... måste jag nog säga. 

Öskar er en fin vecka 18! 

 
Överstimulerad
Jag märker att jag får svårt att hinna med att skriva ner alla inlägg som jag skulle vilja nu, men det får vara så. Hoppas ni har tålamod med mig :) Jag jobbar nu 80% och behöver anpassa mig till det... 
 
Överstimulans, det är en lurig jäkel. 
 
Idag, lördag, har jag verkligen lyckats överstimulera mig själv. Jag trodde det skulle spåra ur helt. Jag vaknade för tidigt, låg kvar så länge i sängen att jag tillslut fick bråttom istället. Stressade in till stan (med 9-åringen) för att hinna till den klipptid jag bokat in mig på lite spontant. Äntligen klipptid (bra sak)! Jag och frisören tyckte olika om vad jag skulle ha för frisyr (mindre bra sak)
 
. Jag var på ett nytt ställe och en ny frisör, klarade inte av att stå på mig eftersom jag var osäker på hur pass bra koll jag själv hade på frisyrer och sånt. Frisören fick som hon ville, det blev helt ok. Lite tråkigt dock. Jag var sugen på något nytt, men fick typ samma som senaste åren. Så, inte hemskt. Bara tråkig frilla. 
 
Efter det gick jag och 9-åringen in i ett par butiker och kollade, köpte något litet att äta och promenerade hem. Fick bråttom igen eftersom vi hade en till tid att passa och jag inte hade koll på klockan. Skyndade iväg för att kika på en lägenhet (vi vill byta vår till en större). Redan när vi åkte hade jag hvuudvärk. Efter titten drog vi till stormarknaden för att köpa middag och godis och där jag känner hur allt börjar snurra och värka. 
 
Hemma inser jag att jag gått alldeles för mycket all in under dagen. HUR SJUTTON TÄNKER JAG? Med ögon-, och huvudvärk, illamående och matthet i kroppen kryper jag under täcket och lyckas efter en lång avslappningsövning somna till. Tror inte jag hade klarat mycket längre innan kroppen reagerat rejält. 
 
Balansen är så ömtålig. Kanten är så nära. Näsan är kanske bara strax över vattnet, trots att mycket känns så bra. 
 
 
 
Note to self (och alla andra): 
Även roliga saker kan orsaka stressreaktioner! Även det du vill göra kan bli en ansträning och belastning. 
 
Vad som hände idag var: rask promenad till stan, småprat med frisör som jag inte helt klickade med, intryck för alla sinnen i butiker och folkvimmel (ljud, ljus, lukt, smak), rask promenad hem, tider att passa, nya människor igen, mer småprat osv osv. 
 
Efter vila och sömn släppte det allra värsta, men det får bli en väldigt lugn kväll för mig. Och antagligen en väldigt lugn förmiddag imorgon. På hemmaplan! 
 
Önskar er en trevlig valborgshelg :) 
 
Den duktiga flickans död?

Den duktiga flickan finns. Hon lever och frodas i detta samhälle. Men hon mår oftast väldigt dåligt. Inuti. 

Eftersom hon kämpar för att vara till lags, aldrig göra fel och förekomma alla eventualiteter som skulle kunna bli fel. Hon jagar och jagas. Hon bedöms utifrån antal fel.

Det är skillnad på att försöka uppnå perfektion och att vara rädd för att göra fel. 


Jag tillhör den rädda sorten. Jag mår dåligt av att göra fel. Jag kan tänka på saker som blivit fel, eller kanske bara kunnat bli fel, i flera år efteråt. När alla andra glömt bort det hela, minns jag. Jag har istället glömt alla rätt som jag fått till genom min "duktighet". 

Jag har många teorier om varför jag drivs av detta. Inget enkelt svar egentligen. Kanske för att jag upplever andras irritation och frustration när det blir fel. Jag känner och förstår dem. Det gäller i och för sig även om andra gjort fel. Så för att vara säker kanske jag håller koll på saker även åt andra. För att jag ska slippa obehaget. Kanske är det detta som är att vara HSP? 

Att drabbas av utmattningssyndrom och bli sjukskriven en lång tid har ändrat synen på mig själv. Kanske genom att det innebar en del "misslyckanden" och "fel". Kanske för att jag tvingats släppa mycket av kontrollen. Jag vill inte vara den jagade duktiga flickan. Jag vill vara en avspänd kvinna. Kanske lite slarvig när det inte räknas, kanske även lite olydig? 


För jag är trött på att vara duktig i kvadrat. Det har skänkt mig en hel del, att vara duktig alltså, men de bästa sakerna i mitt liv har inget med duktighet eller regelföljande att göra. Tvärtom nästan. 

Det är inte så att jag uppmanar till att bryta mot lagen eller medvetet göra fel. Bara att slappna av lite mer. Strunta i något ibland. Låt saker vara och se vad som händer. För mig är små saker som andra inte ens tänker på alldeles världsomvälvande. Som att inte svara med ett trevligt "tack så mycket för informationen" när försäkringsbolaget meddelar att de nu "friskat mig" utan istället skita i att svara helt och peka fingret åt skärmen. Ni hör ju, rebellen :)) Myrsteg leder också framåt?! 

I mig är driften att undvika fel stark, så jag jobbar hårt med detta. Att kunna bryta regler ibland. Eller att inte ens ta reda på vad reglerna är. Du lär ju få reda på det tillslut. Eller så blir allt bara alldeles, alldeles underbart utan rädsla?