Om ljud...
Innan jag blev sjuk hade jag nog knappt funderat över hur påfrestande en sak som ljud kan vara. Ljud av olika slag kan vara helt otroligt handikappande. Allteftersom jag lär mig mer om hur jag själv fungerar, desto bättre förstår jag hur och varför det är påfrestande. 
 
Ljud kan suga så mycket energi!
 
Det är påfrestande eftersom jag tycks vara en högkänslig person. Det innebär att jag har sinnen som är väldigt uppmärksamma och som tar in allt lite snabbare, lite kraftigare och analyserar allt lite mer ingående. Alla intryck snurrar många varv i hjärnan. Så fungerar det alltså inte för alla. Det hade jag ingen aning om tidigare, trots att jag läst mycket om hjärnan och psykologi tidigare i mitt liv. Det är även påfrestande eftersom jag har drabbats av utmattningssyndrom vilket gör att hjärnan stänger ner en aning, för att orka. Det blir svårare att ta in, tolka och sålla alla intryck. Kombon HSP och utmattningssyndrom = kaos.  
 
Vi snackar inte om maximum decibel hårdrockskonserter utan det kan vara surr, småpratande, trafik och klockor som tickar. Många små ljud samtidigt, flera samtal på samma gång eller ett virrvarr av olika slags ljud bara. Det behöver inte vara höga, plötsliga smällar utan det är snarare det ständigt pågående som är påfrestande. Håller ni med? 
 
 
Ljud hemma och ljud på jobbet
 
Jag bor i en stad. Vi har en förskola utanför oss. Just nu leker barnen där ute för fullt. Det skriks, sjungs och skrattas. Jag brukar älska ljudet av de lekande barnen, men ibland önskar jag mig själv långt ut i skogen. Till total tystnad. Det får en inte i staden med alla trafikljud, bussar, cyklar, folk på väg till och från krogen på helgerna, sirener och hundskall. På min arbetsplats sitter vi i ett öppetkontorslandskap. Kollegor pratar med varandra, pratar i telefonen och ofta står en radio på. Just nu stänger de av radion när jag kommer och slår på den när jag går, men jag undrar ofta hur det ska bli när jag ökar i arbetstid. Det är något så trist med det där: nu är Linnéa här då stänger vi väl av då. Jjag undrar liksom... Kommer den vara igång på heltid när jag ska jobba heltid i framtiden? Jag fixar inte det, även om alla andra på kontoret tycker det är supernice med lite radio på (relativt hög volym) i bakgrunden(?). Jag kan inte jobba med den, inte på ett bra sätt varken för mig eller för kunder. Dels för att jag börjar lyssna på vad de säger pga ibland är det intressant, på musiken som spelas och då inte kan koncentrera mig på jobbandet. Dels för att det konstanta ljudet suger energi helt i onödan.... Och jag undrar vad som borde väga tyngst? Att 99% säger att det är trivsamt med radio på i bakgrunden eller att en person (kanske fler som inte sagt ifrån än) mår dåligt av ytterligare en del i en redan rörig ljudbild i kontorslandskapet? 
 
Att använda öronproppar funkar ok, men är inte optimalt. Jag måste hela tiden plocka ut dem när någon börjar prata med mig, jag hör inte alltid när någon börjar prata med mig och missar kanske information som någon slänger ur sig lite random mellan varven. I veckan har jag fått det ljuddämpande headset som arbetsgivaren beställt åt mig. Ljudmässigt funkar de mycket sämre än öronproppar. Det dämpar en aning, men jag hör fortfarande orden från alla runtomkring till skillnad från öronpropparna som skapar ett svagare mummel runt mig istället. Har dock inte fått kläm på om det behöver kopplas in (har ingen telefon för tillfället att koppla headsetet till) för att fungera rätt. Jag hoppas att det går att göra det bättre, annars känns de helt meningslösa faktiskt. 
 
Min ljudkänslighet har blivit mycket bättre
 
Jag kan klara längre stunder i röriga miljöer som i butiker på stan tex och är inte lika känslig för barnens prat och ljudskapande här hemma. Det stör mig mindre, men påverkar mig fortfarande. Jag hoppas verkligen att det ska fortsätta bli bättre, men jag behöver nog ändå ta med mig detta genom livet. Att se upp med ljuden och hur jag utsätter mig för dem. Jag kommer behöva tysta pauser, eller stunder när jag fokuserar på enskilda ljud genom ex lyssna på musik i hörlurar för att stänga andra småljud ute. Jag funderar mycket på det här eftersom jag på måndag ska börja jobba hela 50% och att arbetstiden antagligen kommer fortsätta öka framöver. Jag måste liksom få ihop alla bitar och ljud är faktiskt en oväntat stor del av utmattningsproblematiken för mig. 
 
Känner ni igen er? Hur funderar ni kring ljud? 
 
 
 
 
Veckans länktips
Häpp, här kommer några tips på intressanta saker jag hittat senaste tiden <3 Hoppas att ni hittar något som intresserar även er. 
 
  • Två blogginlägg om träning efter utmattningsdepression: PT-Fia och PT-Emma  båda är vältränade personer som prefixet PT vittnar om och nyligen tog båda upp det här med träning och utmattning. De skriver utifrån egna erfarenheter vilket gör det väldigt intressant. 
 
  • Våga prata om psykisk ohälsa på jobbet - Det här tycker jag är superviktigt, men det handlar inte bara om att våga berätta om sina egna besvär! Det handlar även om hur vi bemöter någon som berättar. Jag upplever att jag innan min sjukskrivning möttes av väldigt svala reaktioner. Att det inte fanns något problem på arbetsplatsen, ungefär som om det bara var jag som överreagerade och att det var tråkigt för mig om jag mådde dåligt. Om någon mer än mig vågar tala om sitt psykiska mående hoppas jag att de kan bli bemötta med större förståelse och snabbare reaktioner från chefer/kollegor. 
 
 
  • Länk till flera länkar - Fuck Utmattning har samlat en mängd intressanta länkar, artiklar och forskningsresultat på sin hemsida. Finns även på facebook. 
 
 
  • Högkänsliga har hemliga superkrafter - En lite mer peppande artikel om att vi högkänsliga personer faktiskt har superkrafter som är till för att skydda flocken :) Det finns alltså ett rätt bra syfte med att vara lite extra sensitiv för intryck, uttryck, stämningar och att analysera allt på flera plan hela tiden. Vi härstammar från superhjältar :D 
 
Oj, det blev många länkar den här veckan, men så är det ibland. Som sagt, hoppas ni har glädje av dem. 
 
 
 
Att använda sina sinnen
Jag har funderat på det där med sinnlighet. Jag tänker på det som något som tar mig ner på jorden. Att känna, att höra, att se att smaka, lukta och uppleva. Sådant som håller oss i nuet. Vad ser du just nu? Vad hör du? Känner du någon doft eller smak? Känner du underlaget under dig? Där du sitter eller står. Var ligger din tyngdpunkt? Den plats som vittnar om att jorden drar dig till sig och håller dig kvar. 
 
Under sommaren läste jag i ett par artiklar och bloggar om trenden att doftsätta våra hem. Det är tydligen inne att ge våra hem en personlig doft. (se till exempel det här inlägget från Trendenser). Ännu en sak att finurla på till perfektion? Eller? Ska vi gå hem till varandra för att bedöma vem som har behagligast doft nu också :) Nja, kanske inte är det som doftsättandet handlar om. Jag tänkte inte så mycket på det först, men kom snart på att jag ju har köpt hem ett rör med rökelse för något år sedan. Så i lite experimentell anda började jag tända rökelsen vid vissa tillfällen. När jag skulle yoga, när jag satt med en kopp kryddigt te och när jag städat och piffat till och bara ville njuta en stund. Jag kom underfund med att det inte är så tokigt att använda sig av luktsinnet, som annars lätt blir lite bortglömt. Jag har redan använt hörselsinnet via musik för att underlätta min vila. Jag har en spellista som jag använt sedan jag först blev sjukskriven, den har jag spelat i samband med vila, och enbart vila, och på så vis betingat den musiken med just vila och sömn.  Varför inte göra något liknande med hjälp av luktsinnet? Jag var nog även lite inspirerad av alldamnstories som ibland skriver om eteriska oljor som hon använder för olika syften <3 
 
För en tid sedan utökade jag med ett doftljus och ytterligare en variant av rökelse. Jag har nu en rökelse som är mer kraftfull och som passar väldigt bra ihop med exempelvis yoga eller när jag känner att jag vill stärka mig själv. En mörk, kall kväll när energin är låg till exempel. Jag har en mildare rökelse som passar för välbehag och avslappning lite när som helst. Den kraftfullare är skarpare och blir ibland lite för mycket, medan den mildare lägger sig lite i bakgrunden. 
 
Det blir som små ritualer när jag tänder rökelser eller doftljus. Jag gör det för att skapa en upplevelse av nuet. Dofterna är tillfälliga och har ett syfte. Jag är rätt nöjd med det här arrangemanget för egen del :) 
 
Har du något sätt att använda dina sinnen för att må bättre eller bli mer närvarande? Jag är öppen för att skapa fler rutiner där mina faktiska sinnen får göra nytta för mitt välmående.  
 
 
 
Patchouli är den kraftfullare rökelsen medan vaniljen är mild och söt. Just vanilj har jag aldrig gillat förut, men det har blivit min nya crush i doftväg. Just för att den inte tränger sig på eller tar över. Den gör mig väldigt lugn. (Båda kommer från Indiska. Ett rör med rökelsestickor räcker väldigt länge.)