Basal Kroppskännedom och nyttan jag har haft av det
Basal Kroppskännedom, även känt som BK, var något min läkare tyckte jag skulle prova ganska tidigt i min sjukskrivning. 
 
Om ni inte kommit i kontakt med det kan jag säga att det är ungefär vad det låter. Att lära sig att känna in sin kropp rent praktiskt. Att spänna här och slappna av där. Det är ingen träning, men det kräver träning för att få fokus och avslappning på rätt ställe. I vissa övningar ska en knappt röra sig, nästan bara tänka sig en rörelse, men för att få till tanken behöver du ändå veta vilka muskler som du ska spänna och vilka du ska slappna av i. Det är lite svårt att förklara. 
 
Jag fick först träffa en sjukgymnast och prata om mitt läge, därefter kom jag med i en BK-grupp. Vissa hade stressproblematik, som jag, andra var där pga smärtproblem. Alla var kvinnor. I gruppen var vi kanske 6 pers bara och vi startade samt avslutade med att prata om hur det kändes i kroppen. Just den dagen, före träning, under träning och efter träning. Med träning menar jag BK.
 
För mig var det här en första kontakt med personer i en liknande situation som jag var i och i gruppen hittade jag faktiskt någon som jag blivit vän med. 
 
Sjukgymnasterna ville beskriva BK som en blandning av österländska och västerländska medicinska teorier. Tänk Qi Gong, tai chi, Yoga - fast vetenskapligt!! Det här störde mig lite. Att skolmedicinen alltid ska sätta sig själv främst. Om det är något de gamla österländska medicinerna kan så är det förebyggande hälsovård samt att arbeta med långvarig ohälsa. Just de bitarna där västerländsk medicin ofta brister. Kanske för att jag även studerat en del traditionell kinesisk medicin. (återkommer till det framöver har jag tänkt)
 
Om blindtarmen pajar eller ett ben bryts förerdrar jag dock skolmedicin, bara så ni vet. Det ena behöver inte utesluta det andra och få länder är så separerade och exkluderande som Sverige när det gäller detta. Bara så ni vet. 
 
(bild som egentligen inte har med BK att göra)
 
I våras skrev jag om en aha-upplevelse som jag fick i samband med just BK. Föreställ dig att du är en tall, det är lätt och luftigt i toppen men dina rötter gräver sig ner i jorden. Tyngden är neråt. Jag levde mig in i detta och kände hur det lättade kring huvudet. Platsen där jag lagt all min tyngd tidigare. Jag var helt uppochnervänd, men plötsligt hamnade jag rätt och dimman jag känt lättade för ett ögonblick. 
 
Det här återkommer jag till ganska ofta. Många övningar handlar om precis det. Att hitta rätt ställe att lägga tyngden på. Kan tyckas helt oväsentligt, men det gör skillnad! Att inte ha axlarna vid öronen, att inte ha tyndgen på sniskan, att inte andas enbart uppe vid nyckelbenen. 
 
Det bästa jag fått med mig är att släppa ner tyngden mot det underlag jag har, vare sig jag står, går eller sitter. Att kunna ställa in kroppen, bit för bit, för att hitta de hållningsmuskler som egentligen ska hålla upp kroppen. De inre musklerna ska jobba, inte de yttre som aktiveras vid stress, fara, oro och rädsla.
 
Vi är inte menade att bära våra kroppar med hjälp av axlar och nacke.
 
 
Har du testat BK? Vad är din upplevelse av det? 
 
Om du inte provat, men känner att du är på väg in i väggen, upplever dig stressad och jagad eller spänd och orolig så kanske det kan vara något för dig. Det passar naturligtvis inte alla, men det är en mild form av rörelse med inslag av fokus och avslappning. Hör efter med din vårdcentral om de kan erbjuda det. Av de jag mött i de grupper jag deltagit i på min vårdcentral var inte alla sjukskrivna. Några kanske på deltid, några tillfälligt och flera stycken inte alls. Var har du tyngdpunkten i din kropp just nu och vilka muskler använder du för att hålla dig uppe? Själv känner jag mig just nu spänd i nacken, ryggen, käkarna och pannan. Jag behöver verkligen se över hållning och fokus, med andra ord. :) 
 
Det krävs som sagt träning! 
Tankar om utmattning

Jag har också övat BK med sjukgymnast, gillade det jättemycket. Lugnet och att varje rörelse liksom hade en mening. Rekommenderar det gärna vidare!

Svar: vad roligt att vi är fler som uppskattat det och att du också har nytta av det. :))
Linnéa

Sofia

Jag tränade BK i 1,5 år när jag varit sjukskriven i 3,5 år. Har precis samma positiva upplevelse som du har, det var en fantastiskt bra metod att minska stressen i kroppen på. Hade sysslat en hel del med mindfulness tidigare och tyckte att BK var mindfulness i kroppen i stället för huvudet. Jag har fortsatt träna Bk varje dag så gott som efter att jag slutade träna i grupp för snart ett år sedan och mår bra av det.
Kram Sofia

Svar: Precis så, det är verkligen mindfulness i rörelse. Så himla bra sätt att få fokus till kroppen och sig själv samt att kunna tyda vad kroppen vill. Härligt att du fortfarande tränar det. Jag har nog mer försökt plocka in det i vardagen. När jag sitter och står på jobbet tex. Tack för att du delar med dig <3 kram
Linnéa

Anonym

Hej!

BK har hjälpt mig att få kontakt med min kropp. Forskning (jag behöver vetenskap ;-)) verkar tyda på att vi som drabbas av utmattningssyndrom kan ha ett okänsligt nervsystem dvs vi känner inte stressignaler så bra... Kan kanske förklara ett å annat tänker jag tex det här med bakslag, vi känner inte att vi går över vår gräns utan vi måste lära oss att ta regelbundna pauser fastän vi inte vill eller tycker oss behöva det...

Så här står det i nedanstående artikel:
 "– Intrimningen av kroppens stressystem sker tidigt i livet, från att vi ligger i mammas mage och under våra första uppväxtår. Om vi råkar ut för elände när vi är barn är det rimligt att stressystemet ställs in på att tåla mycket. När de här människorna sedan utsätts för stress i arbetslivet känner de inte stressymptomen lika mycket. Det ska till mycket belastning innan de reagerar och då kan det redan vara för sent, säger Marie Åsberg.
Med andra ord är det inte de hyperkänsliga som löper störst risk att drabbas, utan de med en avtrubbad känslighet. Maskrosbarn, personer som har haft det svårt hemma men klarat sig ändå, är överrepresenterade i statistiken."

http://www.vi-tidningen.se/vaggen-reser-sig-igen/

Nu tycker väl inte jag att jag passar in riktigt som maskrosbarn men min mamma var det definitivt. Kan det ha påverkat hennes gener, gener som jag sedan ärvt? Vi får vänta på vad forskningen kommer fram till... och under tiden får vi göra så gott vi kan utan skuld och skam över gener och annat.

Kram

Svar: Håller med, BK ger verkligen bra kontakt med kroppen. Speciellt för oss som kanske fastnat i tankarna på alla måsten osv. Jag gillar också vetenskap och fakta :) men tycker det är synd att avfärda tusenåriga beprövade metoder som mindre värda/hokus pokus eller verkningslösa. En uppnår samma effekt med exempelvis tai chi eller yoga, men filosofin bakom kanske skiljer sig åt (kan säga att det ofta handlar om olika vägar till samma mål). Jag tränar hellre yoga än BK om jag ska träna, men använder mig av BK i vardagen, för den passar så bra för just vardagssituationer. Hur jag sitter och står på jobbet osv. Intressant länk, ska kika närmare på den. Tror inte jag direkt är ett maskrosbarn, men jag förstår vad de är ute efter där. Tack så mycket för att du delar med dig :)
Linnéa

Anonym

Vad härligt det låter med alla positiva erfarenheter av BK! Jag kom också i kontakt med det får ett par år sedan och verkligen njöt av passen. Ett par timmar efter passen kom dock en helt oväntad reaktion, jag blev totalt utslagen fysiskt och med det kom ångesten som ett brev på posten! Försökte fullfölja de sex gånger som var men blev bara sämre efter varje gång. Någon som har samma erfarenhet? Blev så ledsen över detta då jag verkligen var här o nu på BK passen! /T

Svar: Vilken tråkig baksida av det för dig. Speciellt när du upplevde passen i sig som positiva. Hoppas att du hittat andra sätt att kunna få närvaro i nuet, utan bakslagen. Kanske BK funkar längre fram när kroppen mår ännu bättre?
Linnéa

Eva Svärd - Blogg om utmattningssyndrom

Spännande! Lite som min upplevelse av yoganidra. Är det vi landstinget du går i gruppen? KRAM

Svar: Härligt att höra! Ja, yoga kan ha samma effekt :) För kanske 15 år sedan tränade jag tai chi regelbundet och även där får en fokus på sin kropp, en slags meditation i rörelse. Tyvärr tappade jag både det och Qi gong (som jag lärde mig på universitetet) längst vägen. Basal kroppskännedom känns som min väg tillbaka till min egen kropp igen. Ja, det är på vårdcentralen jag går på BK. :) Kram
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress